verk på ett högre plan. Originalträsnittet i handtryck erhöll därigenom målarkonstens intimitet, i det att ingen annan hand än konstnärens rört därvid. I Frankrike, där förnyelsen tog sin början, äro namn som Lepére, Pissarro, Vallotton, Colin, Gusmand, Beltrand, Riviére m. fl. fästa vid den nya riktningen; i England äro Fletcher, Nicholson, Lee, W. Morris, Crane och i Tyskland Eckmann, Behrens, Neumann, Orlik m. fl. bekanta namn på träsnittskonstens nydanare. I Sverige, där träsnittskonsten omfattats med ett alltmera stigande intresse bland konstnärerna, utställdes de första moderna träsnitten 1905 af C. O. Petersen och Harriet Sundström. Litt.: G. Upmark, "De grafiska konsterna. En öfversikt" (i Katalog öfver grafiska utställningen i Nationalmuseum 1889), E. W ettergren, "Några kapitel om japansk konst" (i Katalog öfver utställningen af japansk konst i konstakad. 1911), A. Sahlén, "Om träsnitt och träsnidare i Sverige" (1914) och "Några ord om träsnittet och dess moderna utöfvare i Sverige" (i "Ord och bild", s. å.), H. Sundström, "Omkring det utländska originalträsnittet på utställningen i Stockholm 1914" (i "Ord och bild", s. å.), och A. Brunius, "Det moderna originalträsnittet" (1917). - B. Bucher, "Die formschneide-kunst" (i "Geschichte der technischen kiinste", I, 1875), J. E. Wessely, "Anleitung zur kenntniss.....der werke des kunstdruckes" (2:a uppl. 1886), S. R. Koehler, "Friedrich Juengling und der möderne holzstich" (i "Zeitschrift für bildende kunst", 1891), E. Kampmann, "Die graphischen kiinste" (i "Sammlung Göschen"), M. Osborn, "Der holzsohnitt" (i "Sammlung illustrierter monographien"), samt M. Bucherer och Fr. Chlotzky, "Der originalholzschnitt". A. S-n. Träsprit, kem., metylalkohol, CH₃OH, erhålles vid torr destillation af trä samt förekommer, jämte ättiksyra, aceton m. m., i tjärvatten, hvarur den, sedan ättiksyran neutraliserats med kalk, framställes genom fraktionerad destillering (se Kolning, sp. 577). Ren träsprit liknar i allt väsentligt vanlig alkohol, men är flyktigare; den kokar nämligen redan vid + 66°. Den i handeln förekommande träspriten innehåller aceton och andra föroreningar, till följd hvaraf den har en brännande, obehaglig smak och ej kan förtäras. Men äfven ren träsprit är dock betydligt mera giftig än vanlig alkohol. Träsprit nyttjas i st. f. vanlig alkohol till fernissor m. m. Den råa, acetonhaltiga träspriten används som denatureringsmedel för sprit, som skall begagnas för industriella behof. Ren träsprit utgör råmaterialet för tillverkning af desinfektionsmedlet formalin l. formaldehyd (se d. o.). Från träsprit bör skiljas sulfitsprit (se d. o.). P. T. C. (K. A. V-g.) Trässberg, socken i Skaraborgs län, Skånings härad. 2,008 har. 626 inv. (1918). Annex till Saleby, Skara stift, Barne kontrakt. Trästeklar l. Vedsteklar, Siricidæ l. Uroceridæ, zool., familj af växtsteklar (se d. o.), omfattande stora och medelstora steklar af långsträckt cylindrisk kroppsform och med mer än vanligt styf och oböjlig bakkropp, som hos honan i spetsen bär ett utstående äggläggningsrör. Alla hithörande steklar lefva som larver i trä. Märkligast äro hornsteklarna, Sirex, till hvilket släkte höra några af våra största steklar, fastän stor individuell växling i storleken råder. Störst är den 12--41 mm. långa Sirex gigas, påfallande och brokigt färgad i svart och gult. Den träffas i barrskog, i synnerhet vid skogshyggen, där man kan få se honan sänka sitt äggläggningsrör rakt in i de nyfällda stammarna, stundom så djupt, att hon saknar förmåga att ånyo lösgöra sig och därför omkommer. Larverna gräfva sig från äggets anbringningspunkt i vidd tilltagande långa gångar uppåt stammen och kunna därigenom bli skadliga för virket. Som deras fiende är den stora parasitstekeln Rhyssa persuasoria känd. Enligt hvad det uppges, räcker larvperioden i 2 år, hvarefter larven gräfver en gång utåt, till närheten af stammens omkrets för att där förpuppas. Denna långa larvtid, hvartill kommer hvilotiden som puppa, är anledningen till, att dessa steklar med underligt utseende stundom komma fram ur väggarna af trähus, som redan stått bebodda något år. Man har exempel på, att dylika larver, som befunnit sig inuti trälådor, omgifna af något metallhölje, förmått gnaga igenom äfven metallplåten. Släktet Sirex, som omfattar 5 svenska arter, räknas jämte det närstående släktet Tremax (1 art) till underfam. Siricinæ. Andra underfamiljer äro Oryssinæ med en enda, sällsynt art, Oryssus abietinus, och Xiphydriinæ med det på löfträd lefvande dromedarstekelsläktet, Xiphydria, omfattande 2 medelstora arter med ett påfallande puckelryggigt utseende, enär hufvudet på en smal hals hålles lägre än den buktiga halsskölden. G. A-z. Trästena. 1. Socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad, Binnebergs och Valla tingslag. 3,280 har. 544 inv. (1918). Annex till Fägre, Skara stift, Södra Vadsbo kontrakt. -- 2. (Trestena) Egendom i Bjärka socken, Skaraborgs län, 8 1/4 mtl. Tax.-v. 220.000 kr. (1913). Manbyggnaden ligger nära Flians utlopp i Hornborgasjön. T. egdes 1615 af Erik Soop, öfvergick sedan genom gifte till släkterna Gyllengrip, Ulfsparre, Frölich, Gyllenhaal och Fock. Generallöjtnant G. V. Fock gjorde 1794 T. till fideikommiss för sin äldsta dotter, att framgent öfvergå till äldsta dotterns dotter i rakt nedstigande led. Genom hans dotterdotters gifte med öfverstelöjtnant G. V. Mannerfelt kom T. till denna släkt och såldes af hans dotter A. E. Mannerfelt 1916 med K. M:ts tillstånd till godsegarna S. Ekström och J. G. Pettersson. Trästick. Se Träsnittskonst, sp. 188. Träsvamp, detsamma som hus-svamp (se d. o.). Träsyra, kem., tekn., oren, utspädd ättiksyra, som erhålles vid torr destillation af trä. Se Kolning, sp. 577, Tjärbränning och Ättiksyra. (K. A. V-g.) Trätafveltryck. Man graverade i äldre tid pä träskifvor icke endast bilder, utan äfven skrift, t. o. m. skrift utan bilder. Det är detta slags träsnitt och de därigenom uppkomna af trycken, som företrädesvis benämnas "trätafveltryck". De voro i bruk under 1400-talet före den egentliga boktryckarkonstens uppfinning, hvars betydelse ligger däri, att den använder rörliga typer, en för hvarje bokstaf. I de gamla s. k. blockböckerna trycktes däremot hvarje sida från