en särskildt för ändamålet snidad stock. Denna metod används -- vid sidan af tryck med rörliga typer -- ännu i Kina, hvilket har sin förklaring i bl. a. den kinesiska skriftens rikedom på tecken, som kräfver ett ofantligt stort och svårhandterligt stilförråd. (G-g N.) Trätjära. 1. Kem., tekn., ett tjockflytande destillat, som bildas vid torrdestillering af trä, antingen i ett slags milor, s. k. tjärdalar, eller i ugnar (se Tjärbränning). Alltefter det träslag, som torrdestilleras, samt det sätt, hvarpå detta sker, erhållas tjäror af olika såväl fysikaliska som kemiska egenskaper. Löfträ lämnar en fetare tjära än barrträ. Den senare tjäran kännes mera klibbig. Dalbränd tjära, t. ex. töretjära (se Tjärbränning), är gulbrun till färgen och oftast mera tjockflytande än den svarta kolugnstjäran, hvilken vanligen framställes ur kådfattig ved. Eg. v. är dock mindre för daltjäror än för ugnstjäror; i medeltal 1,067 för de förra, 1,111 för de senare. I kemiskt hänseende skilja sig dalbränd och kolugnstjära från hvarandra därigenom, att den förra är mycket fattigare på fenoler, men rikare på hartssyror än den senare. Ofta är den dalbrända tjäran t. o. m. grynig af utkristalliserade hartssyror. Vid destillation af dalbränd tjära erhålles betydligt mindre beck än af kolugnstjära; becket är dock i förra fallet af en mycket värdefullare kvalitet. Det består till största delen af hartssyrornas oxidationsprodukter till skillnad från de mörka sönderdelningsprodukter, som utgöra ugnstjärornas beck. Tjärans kvalitet är också beroende på väderleksförhållandena under bränningen i tjärdal. Regnar det mycket under dalens anläggning eller innan torrdestilleringen kommit riktigt i gång, blir tjäran mycket vattenhaltig. Sådan tjära går under benämningen vraktjära ("vrak"). Innan tjäran utsläppes i handeln, "vräkes" den. Detta tillgår på följande sätt. Tjäran uppsamlas på större, för export lämpliga orter (s. k. tjärhof), sorteras af edsvurna "vräkare", skiljes från medföljande vatten, som alltid afsätter sig, sedan tjäran lagrats en tid, och uppmätes. Trätjäran förekommer i handeln i heltunnor om 125 l. och halftunnor om 62,5 l., bägge märkta af de olika tjärhofvens varustämplar, och sorteras i tre kvaliteter: fin, ordinär och grof. 1880 exporterades från Sverige 9,434,000 kg. trätjära, 1913 7,995,824 kg. Största delen af exporten sker från Umeå. Den s. k. Umeåtjäran utmärkes genom sin fina kvalitet. I utlandet går den finaste tjäran ofta under benämningen "Stockholmstjära" (Stockholm var nämligen till på 1870--80-talet världens förnämsta exporthamn för trätjära). Trätjäran används i första rummet som bestrykningsmedel och för impregnering af trä, men dessutom mycket inom repslageriet. Vid destillation af trätjära erhållas dels lätta, dels tunga träoljor samt beck. Drifver man destillationen mycket långt, stelna de tyngsta oljorna vid afkylning till en hvit fast massa (tjärtalg), som i hufvudsak består af kolvätet reten (se d. o.) och nyttjas som smörjmedel. De lättaste såväl som de tyngre tjäroljorna fingo under den genom Världskriget 1914--19 framkallade kristiden vidsträckt användning i Sverige som ersättningsmedel för olika ändamål. Så användes de som drifmedel för motorer, utspädningsolja för vissa ersättningsfärger, brännolja för smältugnar m. m. De tunga oljornas största användning var som smörjoljesurrogat, enbart eller uppblandade med mineralolja. Dessutom användes de som lösningsmedel för kautschuk. Tjäroljorna äro mycket rika på sura beståndsdelar, som hos de högre oljorna kunna uppgå till öfver 60 proc. De kunna afskiljas ur tjäroljorna genom dessas behandling med NaOH och Na-salternas sönderdelning med syra. De ha dock ännu ej fått någon större användning. En blandning af de lägre fenolerna går under benämningen kreosot (se d. o.) och nyttjas inom medicinen. Den enda rena tjärfenol, som fått större användning, är den ur boktjäran isolerade guajakolen. Om det vid trätjäran erhållna beckets användning se Beck 1. -- 2. Med. Den medicinskt använda tjäran, pyroleum pini, förr kallad pix liquida (flytande beck), fås mest genom torrdestillation af ved och rötter af tall och gran såväl i norra Sverige och Finland som i Ryssland, där tjära äfven beredes af lärkträd (Larix sibirica). Mest används numera ugnsbränd tjära. Denna är brunsvart, tjockflytande, seg och klibbig med stark, egendomlig lukt, skarp aromatisk smak och sur reaktion; eg. v. 1,111. Vid antändning brinner den med starkt rykande låga. Tjära löses blott till ringa del i vatten, fullständigt i sprit, eter, kolsvafla, bensol, feta och flyktiga oljor. Tjäran utgöres af en mycket komplicerad blandning. Af syror märkas ättiksyra, myrsyra och många andra fettsyror; vidare finnas metylalkohol, fenoler, kolväten, hartsartade kroppar, kemiskt indifferenta ämnen m. m. Outspädd tjära verkar starkt retande, t. o. m. etsande äfven på huden, än mer på slemhinnor; tillika nedsätta fenolerna känseln. Blandad med sprit eller fet olja, inmängd i salfva eller såpa anbringas tjära som medel mot diverse kroniska hudsjukdomar, bl. a. sådana, som bero på parasiter (skabb, svampbildningar) på och i hudens ytliga lager. Tjäran verkar härvid parasitdödande (antiseptiskt), befordrar epidermis' affjällning och förnyelse samt lindrar klåda, som ofta förekommer vid dessa åkommor. Nya medel, naftol, resorcin m. fl., användas nu oftare än tjära. Tjära har äfven brukats vid kroniska luftrörskatarrer, särskildt sådana med rikligt varigt sekret, samt vid blåskatarr; härvid är det fråga om en sekretionshämmande och antiseptisk verkan af terpener och hartssyror. Tjäran ges härvid invärtes i piller, kapslar eller kakor i dos af 0,25--0,5 gr. Vid luftrörslidande används äfven inhalation af tjärångor. Tjäran försättes (för att binda de retande flyktiga syrorna) med litet krita eller aska i en skål och uppvärmes, eller ock brukas särskilda apparater, i hvilka tjära i tunna lager afdunstar från metallplattor. Genom skakning af tjära med vatten och dettas afskiljande från de olösta resterna fås tjärvatten, aqua picis l. a. picea, infusum pyrolei pini, innehållande metylalkohol, syror och en del fenoler ur tjäran. Detta preparat nyttjas sällan invärtes vid lungåkommor, stundom utvärtes såsom förbandsvätska. 1. I. B. 2. C. G. S. Trættefiskefoss, norskt vattenfall, 4 m. högt i Nidälfven, alldeles invid dess utlopp i hafvet v. om Arendal. Kepresenterar 6,800 eff. hkr. K. G. G.