Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tscherepowez - Tscheribon - Tscherkassky - Tscherkassy - Tscherkasserna - Tschermak, 1. Gustav, von Seysenegg - Tschermak, 2. Erich, edler von Seysenegg - Tschernaja - Tschernajew - Tscherniak - Tschernigow - Tscherning, 1. Anton Frederik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Tscherepowez-Tscherning
216
Tschere;powez, tysk skrifform för T j e r e p o-v et s
(se d. o.).
Tscheribon, stad. Se Ch er i bo n.
Tscherkassky, tysk skrifform för T j e r k a s-ski j
(se d. o.).
Tscherkassy, tysk skrifform för T j e r k a s i
(se d. o.).
Tscherkesserna. Se Tjerkesserna.
TscheYmak. 1. Gustav T. vonSeysen-e g g, österrikisk
mineralog, f. 19 april 1836 i Littau, Mähren,
blef 1861 privatdocent i Wien och antogs 1862 till
kustos vid hof-mineralie-kabinettet där, var denna
samlings föreståndare 1868-77 och professor vid
universitetet i Wien 1868-1906, invaldes 1875 i
därvarande vet. akad., sedan 1878 med hof råds
titel. 1906 adlades han. T. har i vetenskapligt
ändamål berest en stor del af Europa. I afh. af
mineralogiskt och kristallo-grafiskt innehåll har
han ordnat och belyst så viktiga grupper som fältspat
’1864), hornblände och augit (1872), glimmer (1877)
och klorit (1890 -91). Bland hans arbeten märkas
f. ö. Die porphyrgesteine österreichs (1869,
prisbelönt), en större Lehrbuch der mineralogie
(1881-83; 6:e uppl. 1905) och Die mikroskopische
beschaffenheit der meteoriten (1883-85), ett
stort illustreradt verk. (T. har vunnit ett namn
såsom forskare öfver meteorstenarnas natur.) Äfven
genom utgif-ning af tidskr. "Mineralogische und
petrogra-phische mittheilungen" har han inlagt
förtjänster om vetenskapen.
2. Erich T., edler von Seysenegg, den föregåendes
son, naturforskare, f. 15 nov. 1871 i Wien,
blef 1903 e. o. och 1909 ord. professor i
växtförädling vid högskolan för jordbruk i Wien
samt är föreståndare för furst Liechtensteins
växt-förädlingsanstalt i Eiss:rub. T. gjorde sig
först bemärkt genom att 1900 (ungefär samtidigt med
C. Correns och H. De Vries) fästa uppmärksamheten
på Gregor Mendels förut obeaktade undersökningar
rörande ärftlighetslagarna. Hans vetenskapliga
arbeten ha sedermera hufvudsakligen egnats åt
forskningar rörande den lagbundna ärftligheten
af växters egenskaper effcer korsning och öfver
egenskapers korrelation. Hans forskningsresultat
äro offentliggjorda i Fruwirths "Ziich-tung
der landwirtschaftlichen kulturpflanzen" (1910),
"Zeitschrift fiir pflanzenziichtung", "Zeit-schrift
fiir das landwirtschaftliche versuchswesen in
österreich" m. fl. tidskr. T. är sedan 1912 led. af
Landtbruksakad. i Stockholm. 2. H. J. Dft.
Tschernaja, tysk skrifform för T j e r n a j a (se
d o.).
Tschernajew, tysk skrifform för T j e r n a j e v
(s-3 d. o.).
Tscherniak, tysk skrifform för T j e r n i a k (se
d. o.).
Tschernigow, tysk skrifform för T j e r n i g o v
(se d. o.).
Tscherning. 1. Anton Frederik T., dansk politiker,
militär, f. 12 dec. 1795 i Fre-deriksvrerk, där fadern
var fabriksinspektör, d. 29 juni 1874, blef löjtnant
vid artilleriet 1811 och åtföljde de danska trupperna
till Frankrike 1815 -18. Han var faderns medhjälpare
1820-28 och sändes sedermera till franska hären i
Grekland. Yid sin hemkomst befordrad till kapten,
deltog
han i inrättandet af krigshögskolan, där han
anställdes som lärare 1830. Då han i flygskriften
Om de preussiske provinsialstcender (1831) skarpt
kritiserade provinsialständerinstitutionen, men
framhöll Norges grundlag som mera passande för
Danmark och i fyra smärre skrifter Om det danske
vcebningssystem (1831 -33) angrep danska härväsendet,
skickades han 1833 på "en studieresa i utlandet",
d. v. s. i temporär landsförvisning. 1840 kom han
tillbaka och blef då batterichef, men emedan han icke
ville öfverge kampen för en fri författning, tog han
afsked i dec. 1841. Han egnade sig åt industrien, var
därjämte en flitig medarbetare i "Fsedrelandet" och
blef snart en framstående medlem af nationalliberala
partiet samt 1846 en af stiftarna af Bondevennernes
sel-skab. I mars 1848 framträdde T. som en af ledarna
för Kasinomötena och blef därpå krigsminister. Hans
förtjänst var det i öfvervägande grad, att hären så
snart sattes i krigsdugligt skick, och det länder
honom till ära, att han valde den unge, talangfulle
Lsessöe *ill stabschef. Med rätta utnämnde också
Fredrik VII T. till öfverste strax efter slaget vid
Bov, men den formliga utnämningen egde rum först
efter hans afgång från ministerposten Emellertid
förlorade T. inom kort hoppet om att med vapenmakt
haf da Danmarks rätt till Slesvig emot Tyskland och
ansåg, att Danmark skulle kunna fästa Slesvig vid
sig endast genom att ge det stor själfständighet och
större medborgerlig frihet, än tyskarna ville ge. I
DOV. 1848 afgick T. som minister (som sådan hade han
bl. a. förberedt införandet af allmän värnplikt),
men deltog som kungavald riksdagsman mycket verksamt i
förhandlingarna om grundlagen och kämpade i synnerhet
för utsträckt rösträtt. Som medlem af folketinget 1849
-66 utöfvade T. stort inflytande genom vältalighet,
rikedom på idéer och otrolig arbetsförmåga. Ifrigt
kämpade han för att höja bondeståndet och de lägre
samhällsklasserna, på samma gång han var en fiende
till ämbetsmannapartiet och dess mera formella
liberalism. Han understödde regeringens helstatsplan
1852-54 och vann för denna Bondevennernes parti,
men motsatte sig däremot "faellesforfatningen" 1855,
emedan den inskränkte de särskilda landsdelarnas
själfständighet och den allmänna rösträttens
inflytande. Som kungavald medlem af riksrådet 1854-64
tillhörde T. oppositionen samt rådde till försonlighet
mot hol-steinarna och varsamhet emot Tyskland. 1863
uppträdde han med mycken kraft mot novemberföl
fattningen och fordrade efter fredsslutet 1864,
att riksrådet genast skulle upphöra och riksdagen
återinsättas i sin förra maktställning. Själf lämnade
han sin plats i riksrådet, fortsatte till det yttersta
sitt motstånd mot junigrundlagens ändring och drog
sig tillbaka från det offentliga lifvet, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
