fördraget i Tien-tsin (se Kina, sp. 66). 55,000 inv. (1914). Hamnen har varit af stor vikt som mellanstation för sjöfarten mellan Schang-hai och Tien-tsin och utgångspunkt för sjöfart på Kwan-tung- och Korea-halföarna och Vladivostok, men hotades i sin ställning genom uppblomstringen af det af tyskarna anlagda Tsing-tau. T:s import (från både ut- och inlandet) hade 1914 ett värde af 14,3 mill. tull-tael (à omkr. 2,25 kr.), dess export 11,5 mill. taels värde. H. W-k. Tschigirin, tysk skrifform för Tjigirin (se d. o.). Tschihil minare. Se Persepolis. Tschikoj, tysk skrifform för Tjikoj (se d. o.). Tschi-li (Pet-schi-li; eng. Chih-li), nordöstligaste prov. i egentliga Kina, gränsar i n. till Mongoliet ("Östra Gobi"), i ö. till Mandschuriet och haf sviken Tschi-li, is. ö. till prov. Schan-tung, i s. till Honan och i v. till Schan-si. Areal 314,800 kvkm. Omkr. 23 mill. inv. Norra delen är bergig och utomordentligt rik på stenkol; den öfriga delen är slättland och lågland, mångenstädes utsatt för öfversvämningar. Hufvudfloden är Pei-ho. Temperaturväxlingarna under årets lopp äro synnerligen stora. Vintrarna äro kalla, floderna tillfrusna tre månader af året, då äfven stränderna kring Tschi-li-viken omges af ett isbälte. Nederbörden är i allmänhet ganska obetydlig, i Peking 500--600 mm. Inom prov. ligger rikshufvudstaden Peking. Dess egen hufvudstad (vicekonungens residensort) är Tien-tsin. (H. W-k.) Tschi-li-sundet, ett Gula hafvets yttre del och Tschi-li-viken förenande sund mellan i s. halfön Schan-tung i kinesiska prov. med samma namn och i n. den sedan 1905 af japanerna innehafda halfön Kwan-tung (se d. o. samt Port Arthur 2). Den södra hälften af sundet spärras af de små Miau-tau-öarna för skeppsfarten, som har sin väg n. om dem, genom Liau-tié-schan-kanalen. H. W-k. Tschi-li-viken. Se Kina, sp. 28, Kinesiska hafvet och Tschi-li-sundet. Tschimkent, tysk skrifform för Tjimkent (se d. o.). Tschimtarga (Tsjimtarga). Se Alai-bergen. Tschin, furstefamilj i Kina (se d. o., sp. 56). Tschin, Tschinownik, tyska skrifformer för Tjin, Tjinovnik (se dessa ord). Tschi-nam-po, tysk skrifform för Tsjin-nam-p-ho. Tschinde (eng. Chinde), hamnstad i portugisiska kolonialprov. Mosambik, vid Sambesis mynningsarm med samma namn (den enda för fartyg användbara af armarna, se Sambesi, sp. 566), på 18° 50' s. br. Icke fullt 2,000 inv. Här finnas två af portugisiska regeringen åt den brittiska upplåtna landområden ("concessions"), hvarest transitogods å Sambesi och Shirefloden till och från Brittiska Central-Afrika kan tullfritt uppläggas. H. W-k. Tschindwin (eng. Chindwin), biflod till Irawadi (se d. o.). Tsching, prins, kinesisk statsman, f. omkr. 1840, d. 1917, bar mandschunamnet Ikwang, tillhörde en aflägsen sidogren af mandschudynastien och framträdde redan 1864 i det offentliga lifvet, då han fick i uppdrag att bekriga de s. k. "hästtjufvarna", några synnerligen farliga röfvarskaror i norra Tschi-li och Mandschuriet. Han ställdes 1884 i spetsen för ministeriet för utrikesärenden (wai-wu-pu) och tillhörde från denna tid till revolutionen 1912 den kinesiska statens ledande män. Under boxarupprorets krig 1900 sökte han i det längsta mana änkekejsarinnan till försiktighet; efter kejserliga familjens flykt från Peking förde han och Li-hung-tschang fredsunderhandlingarna med de intervenerande utländska makternas representanter. Han var under det följande årtiondet rikets kanske mest framträdande ämbetsman. När man 1911 gjorde det första experimentet med en konstitutionell ministär i det gamla riksrådets ställe, utsågs T. till Kinas förste ministerpresident. Redan hans mandschubörd gjorde honom emellertid misshaglig för den nya nationalförsamlingen, och dennes funktioner inskränktes (juli) till att bli allenast rådgifvande. Då nationalförsamlingen (okt.) sammanträdt och uppror utbrutit i många provinser, afgick ministären (1 nov.), men T. fungerade ännu ett par veckor som ministerpresident, tills Juan-schi-kai (15 nov.) återvände till Peking. T. drog sig då tillbaka från det offentliga lifvet. Han deltog emellertid i förhandlingarna om uppgörelse med dynastien vid Kinas förvandling till republik (febr. 1912); sina sista år tillbragte han i Tien-tsin under utländskt beskydd. V. S-g. Tsching-te-hoei, författare. Se Kinesiska litteraturen, sp. 94. Tsching-tu-fu. Se Tschöng-tu-fu. Tschin-hai (eng. Chenhai), förhamn till kinesiska staden Ning-po, prov. Tsche-kiang, vid Yun-kiangs mynning i Östkinesiska hafvet. Staden, som öppnades för européer 1842 och beräknas ha omkr. 120,000 inv., omges af en hög tegelmur och skyddas af flera försvarsverk. Under Kinas konflikt med Frankrike 1885 angrepos de tre gånger af franska krigsskepp, och ett fort förstördes vid det sista angreppet, 13 mars, men någon landstigning företogs ej. Vid T. slutar en sydöstlig fortsättning af Kejsarkanalen. (H. W-k.) Tschin-kiang (eng. Chinkiang), stad i kinesiska prov. Kiang-su, korsningspunkt för Jang-tse-kiang och Kejsarkanalen, omkr. 80 km. från öppna hafvet. Den öppnades för utlänningar 1861, har omkr. 185,000 inv. (1914), står i järnvägsförbindelse med Nanking och Schang-hai och har direkt sjöfartsförbindelse med Hong-kong och Kanton. Utförselhamn för ris, bönor och jordnötter m. m. I fråga om utrikeshandel täflar T. numera med Nanking. Exporten från T. hade 1914 ett värde af 6 mill. tull-tael, medan värdet för ut- och inländsk import var 15,4 mill. tael. H. W-k. Tschinquis, zool. Se Polyplectron. Tschin-tschóu (eng. Chen-chow). 1. Stad i kinesiska prov. Honan, omkr. 130 km. s. s. ö. om Kaï-föng och 60 km. v. om gränsen mot Ngan-hwei. T. uppges som "rik och blomstrande". Inv.-antalet är okändt. -- 2. Stad i kinesiska prov. Hunan, mellan loppet af Tung-ting-sjöns tillflöde Juen-kiang, uppges vara vidsträckt, men jämförelsevis glest bebyggd. Inv.-antalet är okändt. 1--2. H. W-k. Tschirch, Friedrich Wilhelm, tysk tonsättare, f. 1818, d. 1892, var 1843--52 musik-