Tseretelli-Tsetse-flugorna '230 dont i krigskollegiet. Striden fortgick sedan med växlande krigslycka, och T. tog formellt lodande aiidel i operationerna, ända tills lian (juli 1864) lyckades intaga Nanking, för hvilken bragd han lönades med markistitel. Redan 1860 hade han utsetts till vice-konung öfver Tsche-kiang och Kiang-su och 1862 till högste statssekreterare. T. hade mindre framgång vid kufvandet af taiping-upprorets fortsättning, det s. k. Nienfei-upproret i Schan-tung, och han måste därför afstå sitt militära befäl till sin yngre medhjälpare från striderna mot taiping-rebellerna, Li-hung-tschang. 2. Tseng-yong, markis, diplomat, f. 1839 i prov. Honan, d. 1890 i Peking, fick 1879 det kinkiga värfvet att som sändebud i Petersburg söka få till Kina återlämnad prov. Ili (Kuldsja; se II i 2) i Central-Asien, hvilket också lyckades genom ett fördrag af febr. 1881. T. var senare äfven sändebud i Paris och London. Han inlade 1883 förgäfves sin protest emot, att Frankrike, underkännande Kinas länshöghet öfver Annam, ställde Annam och Tonkin under sitt protektorat. Då han icke kunde uträtta något i denna sak, lämnade han Paris, hvarefter Kinas minister i Berlin, Li-Fong-Pao, fortsatte underhandlingarna. 1886 återkallades T. äfven från London (och Petersburg) och blef vid hemkomsten bisittare i utrikesministeriet (tsung-li-yamen). l-2. V. S-g. Tseretelli, G. J., rysk revolutionär politiker af georgisk börd (födelseår okändt), studerade vid universitetet i Moskva och verkade sedan som tidningsredaktör i Georgien, invaldes 1907 i andra riksduman och framträdde där som de mensjevikiske socialdemokraternas ledande talare. Då andra duman juni s. å. upplöstes (se Ryssland, sp. 1501) med anledning af en uppdiktad anklagelse mot dess socialdemokratiska partigrupp för uppvigling af trupperna och anslag mot tsarens lif, blef T. arresterad och dömd till mångårigt straffarbete i Sibirien. Han frigafs först i samband med revolutionen mars 1917, återkom i april till Petersburg och vann till följd af sitt politiska martyrskap och sin glänsande talarbegåfning genast stor popularitet och en inflytelserik ställning i Petersburgs sovjet. T. blef maj s. å. minister för post och telegraf i den då bildade koalitionsministären, öfvertog i juli inrikesministerposten, men afgick vid ministären Kerenskijs ombildning i aug. för att i stället i det allryska soldat- och arbetarrådet och i Petersburgs sovjet öfvertaga ledningen af striden mot de alltmer påträngande bolsjevi-kerna. T. uppträdde under revolutionens första skede ifrigt för koalition mellan de grupper, som på revolutionens grund ville fortsätta kriget och samtidigt förmå de allierade till en i demokratisk riktning gående revision af krigsmålen. Efter bolsjevikernas seger (nov. 1917) egnade sig T. i sitt hemland åt uoonnsk politik; han förhandlade 1919 i republiken Georgiens intresse med fredskonferensens ledande statsmän i Paris. V. S-K. Tsertelev, D m i t r i j N i k o l a j e v i t j, rysk furste, författare, f. 1852, blef filos, doktor i Leipzig på afh. Schopenhauers erkenntnisstheorie och har utgett flera arbeten på ryska om Schopen-hauer (om hans filosofi 1885 och estetik 1888) samt Sovremennyj pessimism v Germanii (Den nutida pessimismen i Tyskland; 1885), en kritik af Schopenhauer och Hartmann. Han utgaf diktsamlingar 1883 och 1892 och öfversatte Goethes "Faust" I (1891). A-d J. TsesareVitj och T s e s a r e'v n a. Se Tsar. Tsetse-flugorna, släktet Glossina, stå vår bekanta stick- 1. stallfluga (Stomoxys calcitrans L.) nära. De igenkännas på sitt långa, rakt fram-åtsträckta sugrör, som är mera än dubbelt så långt som hufvudet, samt på sin vana att i hvila ha vingarna hopslagna rätt bakåt, täckande hvarandra och bakkroppen. F. n. äro omkr. 15 arter be-skrifna, af hvilka de viktigaste äro G. palpalis, som förorsakar sömnsjukan hos människan, och G. morsitans, som sprider en dödlig sjukdom, af negrerna kallad "nangana", bland boskap och husdjur. Släktet har tidigare uppträdt i Nord-Amerika, men finnes numera hufvudsakligen i de rent tropiska delarna af Afrika, särskildt i Kongobäckenet samt i trakterna omkring de stora sjöarna. Tsetse-flugorna äro blodsugande och angripa såväl människor som vilda och tama däggdjur samt fåglar och kräldjur af alla slag. Blodsugandet sker så hastigt, att djuren, om de lämnas i fred, på 20 till 40 sekunder förmå fylla sig med blod. Honorna lägga ej ägg, utan föda lefvande ungar, hvita larver, som, utan att intaga någon föda, borra sig ned i marken och redan efter ett par timmar förpuppas uti svarta "puparier", bildade af den sista larvhuden. Båda arterna äro mellanvärddjur för mikroskopiskt små blodparasiter, tillhörande släktet Trypanosoma bland fla-gellaterna, hvilka lefva i blodet hos olika vilda djur, framför allt bufflar och antiloper. Man trodde tidigare, att hvarje Glossina-art endast en bestämd Trypanosoma-axt, men det är numera bevisadt, att de senare ej äro bundna till en viss Glossin a-art, utan under vissa förhållanden, som man ej närmare känner, kunna spridas äfven af andra än de normala värddjuren, (r. morsitans (se fig.) är något större än den vanliga husflugan; ryggen är brun, med 4 svartaktiga längdstrimmor, bakkroppen har det första segmentet gulhvitt; de fyra följande segmenten ha på sidorna mörkbruna band, som afsmalna mot midtlinjen. I motsats till G. palpalis förekommer arten hufvudsakligen i torra, med gles buskskog bevuxna trakter, ofta inom skarpt begränsade områden. Tsetse-flugans ödesdigra verksamhet har länge varit bekant genom l ivingstones, ('barlos Anderssons m. fl:s reseskild- spred Tsotse-fl ugan Glosxina morxitans. (V12 ggr nät. storl.)