liflig industri i väfnads- och färgeribranschen, är ett betydande spannmålscentrum och en viktig handelsort. Med Tibet drifver staden öfver Tatsienlu och Batang (v. om Jün-ling-berget) stor transitohandel med pälsverk m. m., som utbytas mot te, siden och bomullstyger. Till San-tschou i Kansu och Si-ngan i Schensi gå viktiga handelsvägar. H. W-k. Tschöng-tö, stad. Se Djehol. Tschöng-wi, stad. Se Quelpart. Tschönn-tschou, kinesiska städer. Se Tschin-tschóu. Tse-hsi (T z u-h si), änkekejsarinna af Kina, f. 1835, d. 15 nov. 1908, tillhörde den gamla mandschusläkten Yehonala och kallades i sin unsdom med detta namn. Hon var dotter till en banerkårskapten, blef 1852 bihustru åt kejsar Hien-fung och fick från 1856 som moder till tronarfvingen namnet T. och rätt stort politiskt inflytande. Efter Hien-fungs död (1861) tillvällade hon sig med hjälp af kejsarens broder Kung och sin barndomsvän Jung-lu efter störtandet af det först förordnade regenttriumviratet regentskapet för sin son Tung-tschi med Hien-fungs hufvudgemål, den politiskt likgiltiga Tsu-an (Tung-kong), som medregent. Hon blef nu till sin död Kinas egentliga härskarinna, om hon än i utrikesärenden länge nödgades anförtro sig ät sakkunniga medhjälpare, först prins Kung, sedermera Li-hung-tschang och prins Tsching. I den inre styrelsen påverkades hon i början starkt af sina eunuckgunstlingar, den 1869 på Kungs föranstaltande afrättade An-te-hai och sedan Li-lien-ying. Sedan Tung-tschi 1873 själf nominellt öfvertagit regeringen, torde hon ha uppmuntrat hans lastbara lefnadssätt i förväntan på att under en ny förmyndarregering efter hans död trygga sin maktställning. Efter Tung-tschis död 1875 genomdref hon ock utkörandet af sin systerson, den späde Tsai-tien till kejsare1 (under namnet Kuang-su), utan att afvakta den aflidne kejsarens änkas väntade ned-komst. Denna a fl cd kort därpå, om genom själfmord eller dödad på T:s föranstaltande, är outredt. Från 1881 var T. efter Tsu-ans plötsliga död ensam regentinna till 1889, då Kuang-su själf öfvertog regeringen och T. drog sig tillbaka till hoflif, studier och målning i Sommarpalatset. Hon ingrep dock ofta i regeringsärendena, särskildt vid utnämningar och afsked. T. ogillade den unge kejsarens af hans rådgifvare Kang-yu-wei uppmuntrade reformifver, och 1898 kom det till kraftmätning mellan henne och reformpartiet. Kejsaren planerade mord på T:s förtrogne, den till vice-konung öfver Tschi-li befordrade Jung-lu, och internering af änkekejsarinnan. Planen förråddes af Juan-schi-kai (se d. o.), som lofvat kejsaren sin medverkan, och i stället blef nu Kuang-su genom en af T. och Jung-lu ledd palatsrevolution tvungen att afstå regeringsmakten till T. (22 sept. 1898). Af hänsyn till utlandet och den upprörda folkstämningen afstod T. från sin ursprungliga plan att aflifva Kuang-su, men han hölls strängt bevakad och tynade bort. Eeaktionen var nu allrådande, och T., som öfverskattade "boxarnas" (se Kina, sp. 70) militära styrka, uppmuntrade, trots Jung-lus varningar, deras främlingsfientliga upprorsrörelse. När denna 1900 ledt till krig med stormakterna och kejsarfamiljen nödgats fly från Peking till Hsi-ugan, drog T. beslutsamt konsekvenserna af nederlaget, af satte (1901) boxarle-daren prins Tu-ans till tronföljare 1900 utsedde son och proklamerade reformvänliga regeringsideal, utsände studiekommissioner till Europa och Amerika, af skaffade (på papperet) tortyren, utfärdade förbud mot opierökning o. s. v. Yid Kuang-sus död (14 nov. 1908) utvecklade T., ehuru kort förut drabbad af ett slaganfall, hela sin gamla energi, genomdref den späde Pu-yis utkörande till kejsare, ordnade regentskapets fördelning mellan sig och Kuang-sus änka och antog titeln storänke-kejsarinna. Följande dag, 15 nov., dukade hon under för ett nytt sjukdomsanfall, sedan hon som sitt sista ord varnat Kinas folk för att låta kvinnor utöfva högsta makten och eunucker ingripa i regeringsärenden. - T. var en impulsiv känslomänniska med oböjlig viljekraft, "en kvinna med en mans mod och mer än en mans förstånd", hämndgirig, nöjeslysten, vidskeplig, erinrande om renässanstidens kraftigaste europeiska härskarinnor. På äldre dagar tyckes "Gamla Buddha", som kineserna plägade kalla henne (européerna sade "gamla draken"), ha tillkämpat sig en viss med fruktan blandad popularitet. Jfr Kina, sp. 66-73, samt J. 0. Bland och E. Backhouse, "Kina under sista änkekejsarinnan" (sv. öfv. 1912). V. S-s;. Tselekjokk, öfre loppet af Pärlälfven (se Lule älf, sp. 1351). Tseng, gammal kinesisk släkt, enligt traditionen härstammande från en bland Kong-fu-tses första fyra lärjungar, Tseng-tsu. 1. Tseng-kuo-fan, markis, krigare och statsman, f. 1811 i prov. Hunan, d. 1872 i Nan-king, var 1851 examinator i Sz'-tschwan, då han fick i uppdrag att organisera en frivillig truppstyrka mot taiping-rebellerna. Hans framgångar mot dem föranledde hans utnämning till vice presi-