233 Tsjabdara Tsu-shima 234 Batutah den största af alla sjöstäder, besökt af araber, armenier och genueser; en italiensk biskop fanns där 1318-22. Handeln drog sig med tiden till Arnoy, som också tyckes ha burit namnet Zaitun. Några forskare vilja söka Zaitun i det v. om Amoj belägna Tschang-tschou. Tsjabdara (Tschabdara). Se Alai-bergen. Tsjad, sjö. Se Tsad. Tsjadda, flod. Se Binue. Tsjakma, zool. Se Babianer. Tsjam. Se Tsiam. Tsjambal, flod. Se Chambal. Tsjaslav, serbisk härskare. Se Serbien, sp. 143. Tsjecha'nov, det ryska namnet på staden C i e-c h a n ö w (se d. o.). Tsje-mu'1-p-ho, stad. Se T s c h e - m u l - p - h o. Tsjernobog, mindre god form för T j e r n o-b o g (se d. o.). Tsjibuk. Se T se h i b u k. Tsji-li, kinesisk provins. Se T s c h i -1 i. Tsjilka, sjö. Se C hilka. Tsjimtarga. Se Alai-bergen. Tsjin-nam-p-ho (Tshin-nam-p-ho, officiell japansk-engelsk namnform Chin-nam-po l. Chmainpo), god hamn på västra kusten af Korea i södra prov. P-hjöng-yang, omkr. 50 km. från hufvudstaden P-hjöng-yang, vid Tai-dongs æstuarium. Omkr. 20,000 inv. Staden öppnades för utländsk handel 1897 och är med en bibana förenad med provinshufvudstaden och det koreanska järnvägsnätet. Eeguljär ångbåtsförbindelse med Tsje-mul-p-ho m. fl. koreanska hamnstäder samt Dalnij (Dairen) å Kwantunghalfön. H. W-k. Tsjinta-negu, zool. Se Glasö°:onormsläk-tet, sp. 1301. Tsjisjim, löt. Se Cassia, sp. 1262. Tsjobe, flod. Se K w an do. Tsjokka rassa, berg. Se Norge, sp. 1376. Tsjuana-folken. Se B an t u. Tsjuaner, folk. Se B e t s j u a n e r och K a f f-r e r. Tsju-san-öarna. So T se hus a n -ö a r n a. T-snitt, trädy. Se O k u l e r i n g. Tsomavang, sjö. Se M an a sär o w a r. Tsoneka. Se Patagonien, sp. 214. Tsong-kha-pa. Se Lam a i sm. Tsong-ming, kinesisk ö. SeTschung-ming. Tsosi, stad. Se Tshoshi. Tso-yiin (T s o - y i n), en Helgelseförbundets missionsstation. Se Mission, sp. 678. Tsu, stad i japanska "ken" (länet) Miye på södra kusten af ön Hondo, nära västsidan af hafs-viken Isenumi och genom järnväg förenad med den stora staden Nagoya (se d. o.) vid norra ändan af samma vik. 47,295 inv. (1913). Tsuan-tschou. Se Tsiuan-tschou. [QUANZHOU] Tsuba, det japanska svärdets (katana) pärer-plåt (se fi?, å pl. IV till art. Japan), göres ofta . till föremål för en genomförd konstnärlig behandling, hvarför samlingar af tsubas ej äro sällsynta i Europa. I Stockholm egas sådana bl. a. af professor 0. Björck och herr D. Bildt. I tsuban finnas, utom hålet för klingan, två mindre öppningar, den ena för den merendels prydligt arbetade közukaknif (se Svärd, sp. 1337), som stickes in i svärdsrännari. och den andra för kogai, en ornamenterad nål, hvilken man skall ha användt bl. a. för att sticka in i sin dödade fiendes hufvud som identifieringsmärke. Se bl. a. S. Håra, "Die meister der japanischen schwertzieraten" (1902), Jacoby, "Japanische schwertzieratcn" (1904), E. Wettergren, "Katalog öfver konst-handtverkarnas gilles utställning af japansk konst och konsthandtverk" (1911), och 1). Bildt "Ja-ponica", s. 157-294. .!.(.'. Tsubo, japanskt ytmått. Se J a p a n, sp. 1279. Tsubu-shoto, do mellersta af K i u - K i u-öarna (se d. o.). Tsuga Carr., bot., ett släkte af barrträd, fam. Pinaceæ, wm står nära Picea samt igenkännes därigenom, att barren äro platta, lämnande halfcirkelformiga ärr, samt att ståndarknapparna öppna sig med tvärspringor. Till detta släkte hör hemlockgranen från Nord-Amerika, T. canadensis (Abies canadensis), som blir 30 m. hög och hvars bark utgör det viktiga garfmedlet hemlockbark (se Garfmedel). Andra arter förekomma i Himalaya och Japan, där T. Sieboldii kallas tsuga (hvaraf släktnamnet är taget) och allmänt odlas. Douglasgranen, som ej sällan kallas T. Douglasii, bildar nu ett eget släkte, Pseudotsuga (se d. o.). O. T. S. (G. L-m.) Tsugarunuri, ett slags japanska lackerade arbeten. Se Hi r o s a k i. Tsugaru-sundet, väst-östligt sund mellan de japanska öarna Hondo och Yezo, på i medeltal 411'?0 n. br. (se karta till art. Japan). Dess längd är omkr. 110 km., djupet 100-300 m. Från sydsidans midt utgår mot s. den stora Aomoriviken. Vid sundets norra strand ligger den viktiga, befästa hamnen Hakodate (se d. o.). Tsun, kinesiskt längdmått (tum). Se Kina, sp. 43. Tsunayoshi, shogun. Se Bd XII, sp. 1487. Tsung-li-ya-men. Se Kin a, sp. 53. Tsung-ming, kinesisk ö. Se T s c h u n g - m i n g. Tsuruga, stad i japanska "ken" (länet) Fukui i Hondos midtdel, vid ändpunkten af en af Vakasa-vikens djupaste inskärningar (Tsuruga viken), hvilken genom sin vidd, sitt djup och det skydd, som. den kan ge en mängd fartyg, är ett af Japans bästa farvatten. Omkr. 12,000 inv. Tsurugaoka, stad i japanska "ken" (länet) Ya-magata på Hondo, 20 km. innanför nordvästkusten. Omkr. 20,000 inv. Tsurugaviken. Se Tsuruga. Tsurugisan, högsta toppen på japanska ön Shikoku, 2,242 m. ö. h. Den är belägen i "ken" Tokushima, ungefär midt på öns östra hälft. Se Bd XII. sp. 1264. Tsu-shima ("hamnön"), ö ungefär midt i det omkr. 200 km. breda Koreasundet (se karta till art. Japan). 678 kvkm. Utanför dess stränder ligger ett tjugutal små klippöar cm samman-lagdt 12 kvkm. ön sträcker sig i s. s. v.-n. n. ö. omkr. 75 km. och tudelas af den som hamn för örloe^sfartyg använda, från väster djupt inträngande viken Asaji Ura i en nordlig och en sydlig del. På flertalet kartor framställas dessa som alldeles skilda genom ett sund, men Japans geologiska undersökning har ådagalagt, att de på östsidan förenas af ett delvis knappt l km. bredt, lågt