kostnadsfri undersökning af sin ladugårdsbesättning under villkor, att första undersökningen omfattar antingen hela besättningen eller samtliga ungdjur, och att för förnyad årlig undersökning iakttages, att omedelbart efter den första, de friska och reagerande djuren på betryggande sätt afskiljas, ladugården desinfekteras, och kalfvarna uppfödas med pastöriserad mjölk; dessutom kan äfven en gång årligen erhållas en partiell undersökning afseende förut ej undersökta kalfvar eller nyinköpta djur, som ännu ej införlifvats med besättningen. 1897--1916 ha sålunda undersökts 453,551 djur inom 21,293 besättningar, hvaraf 10,160 besättningar vid första undersökningen visat sig reaktionsfria, under det reaktionsprocenten hos de öfriga växlat mellan 22,5--35,4 proc.; år 1916 voro 1,581 besättningar med sammanlagdt 70,619 djur föremål för ompröfning för kontroll af de åtgärder, som till skydd mot tuberkulosen underhållits, och reaktionsprocenten utgjorde vid den då förnyade ompröfningen i medeltal för dessa endast 2,3 proc. För bemödanden till tuberkulosens bekämpande inom mindre ladugårdar utdelas dessutom belöningar intill 300 kr. till djuregare, hvars odlade jord icke öfverstiger sammanlagdt 50 har och som underhåller sin besättning hufvudsakligen genom eget pålägg. Vidare finnes sedan 1902 anställd en statskonsulent för att, utan ersättning, tillhandagå djuregare med råd och anvisningar till tuberkulosens bekämpande. För bekämpande af jufvertuberkulos är enligt k. kung. af 1 maj 1903 bestämdt, att djur, som befinnes behäftadt med jufvertuberkulos, skall mot ersättning af allmänna medel ofördröjligen nedslaktas. Veterinär och djuregare, som misstänker tuberkulos i jufret, äro därför skyldiga att till Statens veterinärbakteriologtiska anstalt för undersökning insända prof på mjölk från den angripna jufverdelen. 1912--16 insändes för nämnda ändamål 4,117 sådana prof, fördelade på de olika länen, såsom tab. III utvisar, och bland dessa ha tuberkelbaciller påvisats i 835 prof. En annan utrotningsmetod, den Ostertagska (se Ostertag, R.), går ut på att upptäcka och fortast möjligt utgallra blott de egentliga smittspridarna, djur med öppen tuberkulos. Djuren underkastas därför noggrann klinisk undersökning 1 à 2 ggr årligen, upphostnings- och mjölkprof från misstänkta djur undersökas mikroskopiskt och genom ympning på marsvin af tuberkelbaciller; med ledning däraf utgallras djur med öppen tuberkulos, och deras platser desinfekteras. Kalfvarna uppfödas i särskilda ungdjursstallar, undersökas med tuberkulin, och endast de därvid reaktionsfria påläggas. Man söker sålunda begränsa tuberkulosen genom att förhindra smittans spridning och att genom uppfödning af endast reaktionsfria djur småningom bilda en tuberkelfri stam. Metoden lämpar sig som komplettering af den Bangska på trakter, där tuberkulosen är allmänt spridd och den höga reaktionsprocenten försvårar eller omöjliggör en betryggande isolering af alla de reagerande. Den har sedan några år tillbaka användts af Malmöhus läns hushållningssällskap och Kristianstads läns förening för kreaturstuberkulosens bekämpande. 1916 undersöktes inom nämnda områden 6,404 djur, tillhörande 194 besättningar, och utgallrades därvid för öppen tuberkulos 182 djur, d. v. s. 2,81 proc., och 1917 undersöktes 6,693 djur från 206 olika besättningar, hvarvid 277 djur, d. v. s. 4,12 proc., utgallrades. För att förekomma, att tuberkulosen införes med importerade nötkreatur, är enligt k. kung. 9 dec. 1898 bestämdt, att nötkreatur, som sjöledes införas, skola i karantänsanstalt undersökas med tuberkulin, för så vidt icke genom intyg, utfärdadt af svensk legitimerad veterinär eller någon af statens instruktörer i boskapsskötsel eller mejerihandtering styrkes, att djuren omedelbart före utförseln undersökts och befunnits reaktionsfria. Bland svin förekommer tuberkulos på vissa trakter äfven ganska ofta, i synnerhet inom besättningar, som företrädesvis utfodras med mejeriaffall. Till förekommande af smittans öfverförande från nötkreatursbesättningarna böra dylika foderämnen därför före användningen alltid kokas. Vid tuberkulos inom fjäderfäbesättningar böra djuren nedslaktas och desinfektion verkställas. E. T. N. Tuberkulosbacillen. Se Tuberkelbacillen. Tuberkuloskonferenser. Se Internationella föreningen mot tuberkulos. Tuberkulosläkarföreningar. Se Tuberkulos, sp. 244. Tuberkulossanatorium. Se Sanatorium. Tuberkulös (fr. tuberculeux), förorsakad af tuberkler; behäftad med tuberkulos, tuberkelsjuk; lungsiktig. Se Lungsot och Tuberkulos. -- Om tuberkulos kotröta se Ryggradssjukdomar. Tubero, Horatius, pseudonym. Se La Mothe le Vayer. Tuberos, bot. Se Polianthes. Tuberös (lat. tuberosus), knölig, ojämn. Jfr Tuber. Tubicaulis Cotta, paleobot., stenvandlade ormbunk- eller pteridospermstammar, som i tvärsnitt visa en solid kärlsträng, utåt omgifven af bladstjälkarna, hvilkas i tvärsnitt hästskoformiga kärlsträngar ha den konvexa sidan vänd mot stammen. Endast 2 arter äro kända, den ena från perm-, den andra från karbonsystemet. A. G. N. Tubifloræ, bot., växtserie bland sympetalerna. Blommorna bestå af 4 liktaliga kransar eller ofta med ett mindre tal i gynæceet eller, om de äro zygomorfa, äfven med ett mindre tal i andrœceet. Ståndarna äro sammanvuxna med blomkronan, fröämnena ha 1 integument. Hithörande växter äro företrädesvis örtartade. Serien omfattar 7 underserier: Convolvulineæ, Borraginineæ, Verbenineæ, Solanineæ, Acanthineæ, Myoporineæ och Phrymineæ. Af några författare inskränkas Tubifloræ till att omfatta endast Convolvulineæ och fam. Hydrophyllaceæ bland Borraginineæ. Se äfven Corollifloræ. G. L--m. Tubintser, folk. Se Samojeder. Tubiporidæ (Tubipora), zool. Se Orgelkoraller. Tubitelæ (Tubitelariæ), zool., rörspindlar. Se Spindeldjur, sp. 723. Tubkanon, artill., ett eldrör af mindre kaliber, hvilket inskrufvas och väl centreras i eldröret på en grofkalibrig kanon, så att öfning i skarpskjutning kan bedrifvas med för tubkanonen afpassad billigare ammunition, samtidisrt med att exercis