och framför allt riktning utföras på samma sätt, som om skjutningen utfördes med den gröfre pjäsen. Tubkanoner användas i allmänhet endast vid vissa pjäser af gröfsta kaliber, där ammunitionen är mycket dyrbar och där det är af vikt att förekomma eldrörets alltför snabba förslitning genom skarpskjutning med stridsanimunition. Se Skjutning, sp. 1021. G. af Wdt. Tubo-kurare, Tubo-kurarin, farm. Se Curare. Tuborg, ett 1873 i Köpenhamn anlagdt ölbryggeri, som 1894 sammanslöts med ”De forenede bryggerier” och torde vara det största lagerölbryggeriet i Skandinavien. Tubs [ta′bs], eng., rörformiga tunnor för export af råkamfer (se K a m f er, sp. 723), ost m. m. Tubu, folkstam. Se Tibbu. Tubuai-öarna l. Australöarna, ögrupp i södra Stilla oceanen, som sträcker sig från n. v. till s. ö. i en båge s. om Sällskapsöarna, mellan 21° 49′ och 27° 41′ s. br. samt 144° 22′ och 154° 51′ v. lgd. Öarna, som ha en sammanlagd areal af 285 kvkm. och omkr. 2,000 inv., äro Tubuai (103 kvkm.), Vavitao l. Ravaivai (66 kvkm.) och Rapa iti l. Oparo (se d. o.; 42 kvkm.), alla af vulkaniskt ursprung, Hull l. Narurota (10 kvkm.), en lagunö, samt Rimitara (10 kvkm.) och Rurutu (50 kvkm.), höga med rik tillgång på vatten och bestående af madreporakalk, samt Bass (5 kvkm.). Samtliga äro bergiga, väl bevattnade och bördiga, frambringa kaffe, tobak, bananer, arrowrot och kokospalmer, men ligga för sydligt, för att brödfruktträdet skall kunna blomma. Befolkningen, som förr var mycket större, är polynesisk, talar en tahitisk dialekt på de västra öarna och är, sedan engelska missionärer 1822 omvände den, protestantisk. Massiva murar och märkliga terrasser af sten finnas på några bergtoppar på Rapa iti. Öarna upptäcktes på olika tider: Rurutu 1769 och Tubuai 1777, båda af Cook, Rapa 1791 af Vancouver och Vavitao kanhända 1772 af spanjorerna vid deras försök att kolonisera Tahiti och säkert 1791 af Broughton. De annekterades styckevis af fransmännen från midten af 1800-talet till 1889. E. A-t. Tubuläria, zool., ett vanligt, i hafvet lefvande polypsläkte af klassen Hydrozoa (se Cœlenterata, sp. 483). Tibuli contorti, lat., med. Se Njurar, sp. 1090. TubUlidentäta, zool. Se J o r d s v i n s l ä k t e t och M yrat a r n a. Tubulifera, zool. Se (i n l d s t e k l a r. Tubuliflörae, l>ot. Se Co m po s i t a>, sp. 015 (där genom tryckfel står Tub i flora*). Tu'bulus. Se J) e s t i l l e r i n «.. s a p p u rät. Tubulär, löt. Se Dep e r u l a t i o n. Tuba, fr. lo n l leau. Se T o u t. Tubångpanna. Se A n ». p a n n a. Tucacas, hamnstad i staten Yaracuy, Venezuela, n. om Aroas mynning i Karibiska hafvet. T. är utgångspunkt för en järnväg till rika koppargrufvor i v. och Barquisimeto. TucanaB, astron., stjärnhop. Se T u k a n e n. Tucci |~to'ksi], stad. Se M ar t os. Tuch [to'chj, J o h a n n Christian Frie d-rich, tysk orientalist, f. 1800 i Quedlinbura:. d. 1807.' studerade i Hallo, blef 1830 docent. 1838 e. o. professor i filosofiska fakulteten där och 1841 e. o. teol. professor i Leipzig, där han efter hand blef ord. professor, kanonikus i Zeitx' stift och "kirchenrat". T. var en bland de förste, som införde en på omfattande orientaliska studier stödd historisk-kritisk metod i bibeltolkningen, och rönte därför starkt motstånd från den kyrkliga konservatismens sida. Hans utmärkta Kommentar uber die Genesis (1838; 2:a uppl. utg. af Arnold och Merx 1871) kan betraktas som banbrytande i denna riktning. Af hans många öfriga arbeten må nämnas Einundzwanzig sinaitische inschriften (i :'Zeit-schrift der deutschen morgenländischen gesell-schaft". 1849), De cethiopicce Ung u as sonorum proprietatibus quilusdam (1854) och De cethiopicce linyuce- sonorum sibilantium natura et usu (s. å.). ' II. A. (K. V. Z.) Tucker [ta'ko], Charlotte Maria, engelsk författarinna, f. 1821 nära Barnet, Middlesex, d. 1893 i Amritsar, Indien, flyttade från Indien, där fadern var ämbetsman, i skolåldern till England och egnade sig tidigt åt skriftställen och filantropisk verksamhet. 1875 återflyttade hon till Indien som missionär. Under signaturen A. L. 0. E. ("A Lady Of England") författade hon berättelser i kristlig anda jämte andra uppbyggliga skrifter. Mer än ett femtiotal är öfversatt till svenska. Tuckerman [ta'komon], Henry Theodor e, nordamerikansk kritiker, f. 1813 i Boston, d. 1871 i New York, besökte Italien två gånger på 1830-talet, bosatte sig 1845 i New York och skref flitigt i de större tidskrifterna. Han kallades 1850 af Harvard college till hedersdoktor. T. var en framstående konstkritiker och författare af litterära karakteristiker. Bland hans arbeten märkas The italian sketch-book (1835), Thouyhts ön the poets (1846), Artistlife, or sketches of american painters (1847), Characteristics of titerature (1849-51), The optimist, a collection of essays (1850), diktsamlingen Poems (1851), Leaves from the diary of a dreamer (1853), Essay ön Washington (1859) och Book of the artists (1867). Tuckey [ta'ki], James Kingston, engelsk upptäcktsresande, f. 1776 i Greenhill, på Irland, d. 1816, deltog 1802 i upptäckten af Port Philip bay i Victoria, Australien. På hemväg därifrån tillfångatogs han af fransmännen och blef fri först 1814. 1816 sändes han på en expedition för att utforska Kongo och trängde 350 km. uppför floden, men dog där på grund af sina strapatser. Han författade Maritime geography and statistics (1815) (.di Narratire of an expedition for explorinti the Zaire (Kongo), som utkom postumt 1817. Tuckum (lett. Tukkume), stad i Kurland, s. om Rigabukten, vid ett litet tillflöde till kurländska Aa och vid järnvägen Riga--Vindau. Omkr. 7,500 inv. (tyskar, letter och judar) före Världskriget. Under Världskriget besatte tyskarna 18 juli 1915 T. (H. W-k.) L. W:son M. Tucson [tōså′n l. ta′ksən], stad i Arizona, Förenta staterna, vid Rio Gilas biflod fr. v. S:ta Cruz och Södra pacifikbanan. 16,750 inv. (1916), hvaraf en mängd utlänningar, mest mexikaner. På grund af sitt milda klimat är T. mycket besökt af turister på vintern. Tack vare konstgjord bevattning och bördig jord har den omgifvande trakten trots sin torrhet blifvit ett rikt sädesproducerande