- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
263-264

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tukthus - Tukulti-apal-Ešarra (Tiglatpileser) - Tukulti-Ninib (Adar) - Tukulör - Tula - Tula-arbeten - Tulaiti - Tulancingo - Tularesjön - Tulasi-Dasa (Tulsi Das) - Tulasne, Louis René - Tulcea

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tiggare och annat löst folk intogos alla kvinnor, som dömts till straffarbete, å tukthusen. Manliga förbrytare utstodo detta straff på fästningarna. Längre fram inrymdes äfven manliga straffarbetsfångar i tukthusen eller, såsom de i en senare tid kallades, korrektionsinrättningarna. Omkr. midten af 1890-talet framträda dessa anstalter under det från deras dubbla användning (som egentliga straffanstalter och som förvaringsorter för lösdrifvare) hämtade namnet straff- och arbetsfängelser. Numera äro de forna tukthusen utbytta mot tidsenligare fångvårdsanstalter, hvilka på sista tiden erhållit namnet centralfängelser, uteslutande afsedda för verkliga förbrytare. -- I det af professor J. K. V. Thyrén 1916 framlagda utkastet till Strafflag upptages "tukthus" som benämning på den strängaste strafformen. Jfr Frihetsstraff och Fängelsesystem. J. H-r. (V. At.) Tukulti-apal-Esarra (Tiglatpileser), konungar. Se Assyrien, sp. 256. Tukulti-Ninib (Adar), konungar. Se Assyrien, sp. 255 o. 256. Tukulör. Se T o u c o u l e u r s, folk. Tula. 1. Guvernement i mellersta Ryssland, omgifvet af guv. Moskva i n., Rjazan och Tambov i ö. samt Orel och Kaluga i s. och v. Areal 30,965 kvkm. 2,016,000 inv. (1915), nästan alla, 99,6 proc., storryssar. Dessutom bo i guv. ett par tusen polacker samt omkr. 4,000 judar. Landet är en vågig platå med omkr. 250 m. medelhöjd, i s. omkr. 300 m., samt djupt nedskurna floddalar. Hufvudfloden är Oka, som bildar gräns i n., med många bifloder (Zusja, Upa, Osetr och Pronja). Don upprinner i östra delen. Segelbara äro Oka, Upa och Don. Guv. tillhör nordkanten af det ryska stäppområdet, och af dess ytvidd utgöras 73 proc. af åker, endast 10 proc. af skogsmark, 17 proc. af impediment. Jordbruket är hufvudnäring, och spannmålsproduktionen lämnar under normala förhållanden ett betydande utförselöfverskott. Järnmalm finnes, likaså stenkol, de senare dock af dålig beskaffenhet. Både fabriksindustri (jfr nedan) och hemindustri (särskildt beträffande metallvaror) äro viktiga binäringar inom guv. Af befolkningen äro 78,5 proc. jordbrukare och 9 proc. grufarbetare. -- 2. Hufvudstad i nämnda guv., i dalen på ömse sidor om Okas biflod Upa, omkr. 205 m. ö. h. Staden hade 1897 111,000 inv., 1915 140,600; invånarantalet i Tuladistriktet, omfattande staden med närmast omkringliggande landsbygd, uppgick 1915 till 279,800. Den är knutpunkt för järnvägarna Moskva--Kursk och Smolensk--Samara och är en betydande industristad; säte för ärkebiskop, stor garnisonsort. T. är omnämnd redan 1147, men dess storhet som fabriksstad började först efter anläggning af ett statens gevärsfaktori i början af 1700-talet. Utom denna gevärsfabrik, som alltjämt uppehållits och utvidgats, har i T. funnits ett antal mindre, privata fabriker af samma slag. Hemindustri i metall började idkas redan på 1500-talet och har bibehållit sig intill våra dagar. Sålunda tillverkas tekök (samovarer) samt en mångfald "korta" varor af koppar, stål, järn och metallblandningar. Kända äfven i Sverige äro de s. k. Tuladosorna (se Niello, sp. 954). I öfrigt kunna nämnas stora garfverier, talg-, såp- och ljusfabriker, sidenväfverier, sockerbruk m. fl. industrianläggningar. Viktig som handelscentrum är staden i fråga om spannmål, kreatur och kreatursprodukter (hudar, talg) samt hampa. Bland byggnader märkas omkr. 40 kyrkor, flera kloster samt den invid flodstranden belägna guvernementsbyggnaden Kremlj, som är rätvinklig, 300 m. lång, 190 m. bred och härrör från 1500-talet. På platsen finnas riksbankskontor, flera gymnasier, prästläroverk m. fl. skolor samt ett hemslöjdsmuseum. --- 3. Stad i distriktet T., i mexikanska staten Hidalgo, 2,080 m. ö. h., vid floden Tula, biflod till San Juan, och vid järnvägen mellan Mexico och Queretaro. 5,080 inv. (1910). T., det forna Tollan, var enligt sägnen från 600-talet till 1000-talet toltekernas hufvudstad, och man har från denna tid anträffat en mängd ben och vapen samt byggnadslämningar (flera tempel och ett palats). 1--2. H. W-k. H. T-e. 3. H. W-k. ~Tula-arbeten, niellerade silfverarbeten från Tula och andra orter i södra Ryssland. Se N i e 11 o. Tulaiti, stad i Brittiska Indien. Se C hit or. Tulancingo [-si'ngå], stad i mexikanska staten Hidalgo, vid foten af en vulkan i östra kanten af Anahuac-platån, 42 km. ö. om Pachuca. Omkr. 10,000 inv. T. har katedral, biskopligt seminarium och en bomullsfabrik samt är troligen mycket gammalt. Från den nämnda vulkanen hämtade de gamle mexikanerna ända till den spanska eröfringen materialet till sina obsidianknifvar. E. A-t. Tularesjön [tōläə'- l. tōlā'rei-], eng. Tulare lake, sp. Lago de los Tulares, insjö i Kalifornien, Förenta staterna, i södra delen af San Joaquins floddal. Arealen växlar mellan 1,800 och 2,000 kvkm. T. omges af sanka sumpmarker, rikligt bevuxna med säf och vass, mellan Sierra Nevada i ö. och Coast range i v. Den saknar aflopp under den torra årstiden, men mottar under regnperioden genom sina tillflöden, Kern river, fr. s., och Tule river, fr. ö., så rikligt med vatten, att sumpmarkerna, som i n. gå ända till San Joaquinfloden, förvandlas till en bred ström. E. A-t. Tulasi-Däsa (uttalsform Tulsi D a s), indisk skald. Se H i n d i, sp. 720, och Hinduism, sp. 722. Tulasne [tyla;n], Louis René, fransk botanist, f. 12 sept. 1815 i Azay-le-Rideau (dep. Indre-et-Loire), d. 22 dec. 1885 i Hyéres, juris doktor 1835, "aide-naturaliste" vid Musée d'histoire naturelie i Paris 1842-65. T., som var en af sin tids främsta mykologer, gjorde sig berömd genom utvecklingshistoriska undersökningar och betydelsefulla upptäckter inom flera lägre svamp-grupper, men efterlämnade äfven rent deskriptiva arbeten. Af hans framstående författarskap må anföras Fungi hypogcei (1851), Etudes d'embryo-génie végétale (1847, 1849, 1855), Revue de la flore du Brésil (jämte A. de Saint-Hilaire, 1842), Podostemacearum monographia (1852), Monogra-phia Monimiacearum (1855) samt (jämte brodern Charles T.) Mémoire sur les ustilaginées etc. (2 dlr, 1847-54) och det berömda verket Selecta junyorum carpologia (3 dlr, 1861-65). T. blef led! af sv. Vet. akad. 1872. C. Lmn. Tulcea (ty. Tultscha). 1. Län (judet) i rumänska landskapet Dobrudscha (se d. o.), omfattar dettas norra del. 8,626 kvkm. 170,860 inv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free