Tullberg Tullbevakning på vidt skilda områden, må nämnas följande. Förteckning öfver svenska podurider (1871), Sveriges podurider beskrifna (1872), Collembola bore-alia (1876), genom hvilka arbeten kännedomen om denna morfologiskt intressanta insektgrupp högst väsentligt främjades, afh. Neomenia, a neic genus of invertebrate animals, described (1875), hvarmed han lade grunden till kännedomen om en helt ny mollusktyp, Uber die byssus des Mytilus edulis (1877, belönad med Flormanska priset), Studien uber den bau und das irachsthum des hummer-panzers und der molluskenschalen (1882). Bau und entivickluug der barten bei Balcenoplera sibboldii (1883), 'Ueber das sysfem der nagethiere, eine phylogenetische studie (1899, belönad med Björ-kénska priset), Das labyrinth der fische, ein organ znr empfindiing der ivasserbeivegungen (1903). Linnélitteraturen har T., som själf är en ättling af Linné, riktat med bl. a. Familje-traditioner om Linné (1878) och Linncporträli (1907). Som exempel på hans stora förmåga af populärt författarskap må nämnas De menniskolika aporna (ur "Vetenskap för alla", 1878), Djurriket (i "Svenska biblioteket", 1885) samt artiklar i Nordisk familjebok. Äfven som vitter författare har han uppträdt. I vetenskapligt ändamål har T. företagit flera resor både i in- och utlandet, ensamt till Bohuslän under 25 somrar. Han blef led. af Vet. akad. 1884, af Vet. soc. i Uppsala 1885, af Fysiogr. sällsk. i Lund 1896, af Vet. o. Vitt. samh. i Göteborg 1903 (hedersled. 1911) och med. hedersdoktor vid Uppsala universitet 1907. Vid hans afgång från professuren egnades honom en värdefull festskrift, "Zoologiska studier", innehållande 16 uppsatser. 4. Hasse Verner T., son till T. l, bokförläggare, f. 9 nov. 1844 i Stora Slägarp, Malmöhus län, egnade sig 1860-82 åt bokhandel i Malmö, Lund och Linköping och därefter till 1909 åt bokförlagsverksamhet, först i Linköping och sedan 1888 i Stockholm, där han uppsatte tryckeri. T. har utgett bl. a. det af A. Hildebrand redigerade "Svenskt porträttgalleri" (se d. o.). 1-2. -m.* 3. L-c. Tullberg, Sven Axel Teodor, botanist, paleontolo»:, geolog, f. 27 febr. 1852 i Landskrona, d. 15 dec." 1886 fLund, blef student i Lund 1871, filos, doktor och docent i geologi där 1880, biträdande geolog 1879 samt geolog och paleontolog vid Sveriges geologiska undersökning 1881. T:s studier rörde sig till en början kring botaniska ämnen, och i "Botaniska notiser" publicerade han några botaniska uppsatser: Öfversigt af de skandinaviska arterna af slägtet Ranunculus (1873), Bidrag till Skånes flora (i förening med J. Eriksson, 1873) och Om några på Möen förekommande Primulaformer (1876). Sedermera vändes hans håg åt paleontologi och geologi, företrädesvis åt för-steningarna i Skånes silurformation och deras vertikala utbredning. Hans första arbete på detta område handlar Om Agnostusarterna i de kambri-ska aflagringarne vid Andrarum (1880), men sedermera blefvo hufvudsakligen graptoliterna föremål för hr-.ns undersökningar från såväl paleontologisk som stratigrafisk synpunkt. Arbeten af detta slag äro Några Didymograplusarter i undre graptolit-skiffer rid Kiviks Hsperöd (1880), Trenne nya graptolitslägten (s. å.). Ön the graptolites described by Hisinger and the older swedish authors (1882), Skånes graptoliter: I. Allmän öfversigt öfver de siluriska bildningarne i Skåne etc. (1882), //. Graptolitfaunorna i Cordiolaskiffern och Cyrtograp-tusskiffrarna (1883). Ungefär af samma innehåll som "Skånes graptoliter I" är hans uppsats i "Zeitschrift der deutschen geologischen gesell-schaft", bd 35, 1883: Ueber die schichtenfolge des silurs in Schonen etc. Andra arbeten af stratigra-fiskt paleontologiskt innehåll äro Om lagerföljden i de kambriska och siluriska aflagringarna vid Rö-stanga (1880) samt Förelöpande redogörelse för geologiska resor pä Öland (1882). T. beskref vidare ide af Nordenskiöld hemförda jiiraförsteningarna från Novaja Zemlja: Ueber versteinerangen aus den AuceUenschichten Novaja Semljas (1881), lämnade meddelande om marina mollusker i Hörs sandsten samt utgaf de geologiska kartbladen "Vreta kloster" (jämte G. Linnarsson) och "ofvedsklo-stor". A. G. K. Tullbesökare. Se Besökare. Tullbevakning, den vid tullverkets lokalförvaltning anställda bevakningspersonalen ("tullverkets inre bevakning"), har till allmänt åliggande att på stationeringsorten och stundom å fartyg, stadda på resa från denna, förrätta vakthållning för att upptäcka och hindra oloflig varuinförsel och öfriga förbrytelser mot tullförfattningarna äfvensom öfverträdelser af andra författningar, hvilkas efterlefnad tullverket har att öfvervaka. Den ord. tullbevakningspersonalen består f. n. (1919) af 5 öfveruppsyningsmän, 89 uppsyningsmän och 766 vaktmästare; på extra stat äro uppförda 8 uppsyningsmän och 80 vaktmästare. Dessutom tjänstgöra vid tullbevakningen mera tillfälligt åtskilliga e. o. vaktmästare. I Stockholm, Göteborg och Malmö sorterar större delen af tullbevakningspersonalen under en särskild myndighet, tullbevakningsinspektionen, bestående på hvarje plats af en öfverinspektor samt en eller flera bevakningskontrollörer med biträde af kammarskrifvare. I öfrigt utöfvas chefskap öfver tullbevakningspersonalen af föreståndaren för vederbörande tullförvaltning eller tullförvaltningsafdelning. De båtar, som erfordras för bevakningsförrättningarna, anskaffas och underhållas merendels af tullforvaltningsföreståndaren, som därför af tullverket uppbär årlig lega till af Generaltullstyrelsen bestämdt belopp. -- I äldre tider utöfvades viss tullbevakning i det inre af landet dels genom rese- och förpassningsinspektorer, dels vid städernas tullbommar och territoriallinjer. Reseinspektorerna, som tillkommo enligt k. br. 19 nov. 1828 och indrogos 1857, skulle hvar inom sitt distrikt genom patrulleringar på farvägar och på platser, där marknader höllos, söka förekomma transport och upplag af i riket olofligen infördt gods. De hade också att inom distriktet, liksom förpassningsinspektorerna på sin stationeringsort, efterspana, om upplag af sådant gods fanns. Förpassningsinspektorerna inrättades på grund af k. br. 13 nov. 1811 och 19 nov. 1828 samt indrogos genom k. br. 31 juli 1843. 1831 bestämdes, att i de städer, där tullbomsbevakning fortfor, tullvaktmästare skulle beordras till vakthållning vid tullbommarna och territoriallinjerna kring städerna i syfte att förhindra tillförsel till och upplag på de större