afsändningsorten; förvaltningen utfärdar med stöd af inlagan tullförpassning å varan. I afseende på annat slags gods behöfs, i stort sedt, inlaga, endast då varan är tullpliktig och skall fraktas på saltsjön med fartyg, som tillika innehar å utrikes ort intagen last. T. J-n. Tullar (Roddtullar), skpsb., de vid en roddbåts reling anbragta vertikala stöden för åran, som med sin lom hvilar på roddlappen, liggande mellan tullarna på tullbordet. J. G. B.* Tullar, no., dansvisor. Se Slaat. Tullarrendesocieteten, i dagligt tal namn på Generaltullarrendesocieteten (se d. o.). Tullavfoss, ett 11 m. högt vackert vattenfall i den vattenrika Rösaaen, Nordland fylke, Norge. Fallet, som tillhör norska staten, representerar 8,320 eff. hkr. K. G. G. Tullberg. 1. Hampus Kristofor T., filolog, f. 2 nov. 1796 i Nöbbele socken, Småland, d. 2 febr. 1876. vardt student i Lund 1816 (redan då ansedd som skicklig orientalist), filos, magister 1820, docent i österländska språk 1822 och adjunkt 1829. Han hade då utarbetat en Hebräisk språklära (1826-27; 2:a uppl. 1835), och han utgaf sedan en Hebräisk läs-bok (1834; 3:e uppl. 1866), som länge bibehöll sig vid läroverken. Under de följande åren förestod T. flera gånger professuren i sitt ämne samt utgaf bl. a. språkläror för svenska (1836), tyska (1838) och franska språket (1839), hvilka ej lyckades bli använda. Alltifrån sin första studenttid hade han med synnerlig ifver omfattat radikala åsikter i afseende på svenska språkets rättstafning. Men först sedan han 1840 lämnat universitetet som kyrkoherde i Stora och Lilla Slågarp af Lunds stift, blef han i tillfälle att i full frihet ge luft åt sina dittills nästan undertryckta reformatoriska sträfvanden. Så utkom Öcersiyt av svänska rättskrivningsläran (1841), utarbetad redan tio år förut; men boken fann icke köpare, enligt författarens eget erkännande. I omarbetadt och utvidgadt skick framträdde arbetet som Svänsk rättskrivningslära, stödd på vettenskaplig grund 1862. T. satte uttalet som rätt-skrifningens högsta lag och riktade ursinniga angrepp mot bruket och dess gynnare, Svenska akademien. Hans positiva förslag voro delvis ytterst besynnerliga: 0 borde införas som tecken för slutet ö-ljud, ö för slutet o-ljud o. s. v.; det uttal han skref efter var i vissa fall det skånska, t. ex. "uttrökka", "mädvetande" o. s. v. Äfven detta arbete gick tämligen spårlöst förbi och har ej haft något inflytande på den senare tidens rättstafnings-rörelse i Sverige. Mot slutet af sin lefnad utgaf T. Bidrag till etymologiskt lexikon över främmande ord i svenska språket (1868). Sina sista år tillbragte han, tjänstledig, i Lund, där han 1871 blef jubeldoktor. Se A. Nomen, ''Vart språk". I: 249. 2. Otto Fredrik T., den föregåendes broder, orientalist, musiker, f. 26 sept. 1802 i Nöbbele socken, Småland, d. 12 april 1853 i Uppsala, blef student i Uppsala 1822, filos, magister 1830 och docent i österländska språk 1832. T. var 1830-35 och 1837 anförare för studenternas allmänna sångförening, hvars förste egentlige organisatör han var (se Uppsala studentsång). Han gjorde sig tillika känd som skicklig musiker och komponerade för Gustaf-Adolfs-jubileet den bekanta, grandiosa kören "Hjältar, som bedjen" (orden af K. V. Bottiger). Han tonsatte äfven sångmarschen "Friskt slår vårt hjärta och lifsådran svallar''. 1835 företog han med stipendium en färd till Tyskland, Österrike, Italien, Frankrike, England och Danmark, från hvilken han återkom 1837, då han, redan förut prästvigd, utnämndes till e. o. hof-predikant. Efter en ny vetenskaplig resa 1840- 41 befordrades han 1843 till professor i österländska språk i Uppsala. Utom en polemisk skrift mot Tornberg, en Hebreisk läsebok (1845; 2:a, af H. N. Almkvist omarb. uppl., 1869) samt ett latinskt festtal med anledning af Oskar I:s kröning (1845) utgaf han några syriska arbeten efter handskrifter i London, Oxford och Vatikanen: "Gregorii Bar Hebrsei in Jesaiam scholia" (1842), samme förf:s "In psalmos scholiorum specimen" (s. å.), "Dio-nysii telmahharensis chronici liber primus" (1848 -51) samt "Libri qui inscribitur Paradisus patrum partes selectas" (1851). Han företog 1846-52 nya vetenskapliga resor i utlandet, men återkom sjuk från den sista. 3. Tyko Fredrik Hugo T. 9 okt. doktoi 1842 1S69 d (in före-i Uppsala, jc.h gåendes son, zoolog, f. blef student 1863, filos i zoologi 1871, allt i Uppsala, samt tjänstgjorde därjämte 1863 -78 som ritlärare vid flera läroanstalter där. 1876 blef T. t. f. och 1879 ord. pro-sektor vid zoologisk-zootomiska institutionen, för hvars tillkomst och första utveckling han har den förnämsta förtjänsten och som under hans ledning blef en kraftig hafstång för den moderna zoologiska vetenskapen i Sverige. 1882-1907 var han professor i zoologi och sedan 1902 inspektör-för Linnéanska stiftelsen på Hammarby. Lika framstående som lärare och som forskare, har han utöfvat stort och synnerligen gynnsamt inflytande på den zoologiska undervisningen och forskningen inom vårt land. Af hans arbeten, som röra sig