Tullkammardistrikt Tullpackhus redonörelsehandlingar föras t', n. hos tullförvaltningarna, där sådant lör göromalen erfordras, särskilda, journaler dels för inanad (kassajournaler, bötesjournal, passagerar journal och postpaket journal), dels för kvartal (provianteringsfrilagersjour-nal), dels ock för år (nederlagsjournal, transit-npplagsjournal, bärgade varors journal, sjöfyndsjournal, konfiskationsjournal, restitutionsupplags-journal, diverse, inkomsters journal och packhusjournal), allt för ändamål, som framgå af journalernas benämning. Samtliga dessa journaler ingå för granskning till någon af Generaltullstyrelsens byråer. Vid förvaltningarna föras dessutom vissa smärre journaler, som icke behöfva undergå granskning hos nämnda styrelse. T. J-n. Tullkammardistrikt, förv. Se Tulldistrikt. Tullkammare, förv., namn på tullförvaltningen i rikets stapelstäder (utom Kungälf) samt i Lund, Borås, Falun, Östersund, Mon, Charlottenberg, Storlien och Riksgränsen. Den i Stockholm, Göteborg och Malmö befintliga tullkammaren utgör dock blott en del af tullförvaltningen på platsen, den i Kristianstad är endast en afdelning af stadens i Åhus belägna tullförvaltning, och Söderköpings tullkammare är förlagd i Mem. Tullkamrarna, som förestås af tullförvaltare (se d. o.), lyda omedelbart under Generaltullstyrelsen. Vid tullkamrarna få tullbehandlas från utlandet införda såväl tullpliktiga som tullfria varor. Där må ock ske angifning för utförsel till utrikes ort eller för inrikes försändning, i den mån dessa angifningar skola ske hos tullverket. Jfr Tulldistrikt och Tullstaten. T. J-n. Tullkvarn, kam., kallades i motsats till husbehofskvarn sådan kvarn, på hvilken främmande mäld fick till förmalning intagas. Den afgift, som skulle i tull för malningen utgå till kvarnegaren, växlade efter ortens sed. Inkomsten af kvarnen beräknades vid kvarnens skattläggning, och därefter bestämdes den af kvarnen utgående kvarnräntan. Tullmedel, en i riksstaten upptagen bevillning. Se Tull- och accismedlen. Tullmål. Se Tullrätt. Tulln (Tuln), stad i Nedre Österrike, politiska området T. (med 73,540 inv. 1915) samt på Donaus högra strand och det s. k. Tullner feld. Omkr. 3,750 inv. Ångbåts- och järnvägskommunikationer. Vinodling. T. är en af de äldsta städerna i landet, romarnas Comagenæ, station för deras Donauflotta, och var på karolingernas tid säto för markgrefvarna i Ostmark. (H. W-k.) Tulloch [ta'lok], John, skotsk teolog, f. 1823, d. 1886, fick sin universitetsbildning i S:t Andrews och Edinburgh, blef präst och principal i S:t Mary's college i S:t Andrews 1854 samt professor i systematisk teologi och apologetik. Han införde det historiska betraktelsesättet på dogmbildningen och bröt väg för modern teologi i Skottland. 1862 utnämndes han till en af den skotska generalförsamlingens två klerker; sedan dess tog han ledande del i de skotska kyrkomötena. Han var djupt intresserad af undervisningsväsendets reform i Skottland och medverkade till 1872 års "Educa-tion act". Men framför allt bidrog han till att uppmjuka den stränga kalvinismen i skotska kyrkan och vidga dess vyer. Han blef pionjären för andlig frihet i Skottland. Tvä punkter framhöll han särskildt: kyrkan skall kunna omfatta och n<b rörelsefrihet ät olika åskådningar och sträfvanden, i synnerhet om den vill vara nationalkyrka, och underskrifvandet af kyrkans trosbekännelse innebär anslutning till dess anda, men ej bundenhet vid alla dess detaljer. En viktig: kyrkohistorisk insats blef T:s största arbete: Rational theology and Christian philosophy in Enyland in the ser en-te ent h cent ury (1872). med banbrytande undersökning om det religiösa engelska tänkandets och särskildt 1600-talets Cambridge-platonisms historia. Andra, mindre verk af T. äro Doctrine oj Sin, The Christ of the gospels and the Christ of history och monografi öfver Pascal (1878). Se mrs Oliphant, "Life of J. T." (1888). ' irj.H-i. Tull- och accismedlen, allmänna afgifter å varusamfärdseln samt å varors tillverkning och försäljning, räknas i grundlagen (R. F. § 60) till bevillningar och måste därför årligen af riksdagen beslutas, om de skola utgöras. För statsverket äro dessa medel en synnerligen viktig inkomstkälla, äfven om särskildt tullen kan ha sin grund ej blott i statens behof af inkomst (finanstull), utan också i nationalekonomiska hänsyn till inhemsk produktion (skyddstull), hvarvid dock förutsättes, att import eller export principiellt är medgifven. Skulle åter import eller export af viss vara förbjudas och undantag från förbudet blott efter pröfning af hvarje särskildt fall medges genom licens, utgör den afgift, som af pröfningsförfarandet hos viss myndighet föranledes, såsom licensafgift icke någon tull och kräfver icke heller beslut af riksdagen, utan beror af K. M:t allena i likhet med andra afgifter för allmänna inrättningars begagnande. Tullmedlen delades urspr. i sjö- och landtullar och omfattade såväl in- och utförsel som transitering af varor; numera förekommer blott tull å varuinförsel från utlandet land- eller sjöledes. Accismedlen i sin äldre form (se Accismedel) ha helt upphört, men förekomma nu som allmänna tillverknings- eller försäljningsskatter: sockerskatt, tobaksskatt, brännvinstillverkningsafgift, punschskatt, maltskatt, brännvinsförsäljningsmedel. Om beloppen af tull- och accismedlen under olika år se Statskontorets årligen af trycket utgifna "Utdrag ur rikshufvudboken, innefattande budgetredovisning". Rld. Tullpackhus, vissa hos tullförvaltning anordnade, hufvudsakligen för ännu ej tullbehandladt gods afsedda förvarings-, undersöknings- och vägningslokaler, som blifvit för ändamålet godkända af Generaltullstyrelsen. I stapelstad anskaffas och underhållas tullpackhusen sedan äldre tider enligt allmänna stadganden af staden; urspr. bestredos kostnaderna därför med s. k. tolagsmedel (se Tolag). På andra platser, där kommun, bolag eller enskild person begärt tullförvaltnings