entomologiska anstalt 1902 och vid entomologiska afdelningen af Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 1907, föreståndare där 1909 och professor 1913. T. har lämnat flera bidrag till den praktisk-entomologiska litteraturen, såsom Skadeinsekter i trädgården och på fältet (1906), Våra snyltgäster inomhus och i ladugården (1914), Trädgårdsväxternas fiender och vänner bland de lägre djuren (1910), samt rörande insekters och spindeldjurs zoografi, såsom Araneida from the swedish expedition through the Gran Chaco and the Cordilleras (1905), Aranece (i redogörelsen för svenska expeditionen till Kilima-ndjaro etc., 1910), Svensk spindelfauna (I, 1906) och Växtsteklar (i "Svensk insektfauna", 1908). T. är led. af Landtbruksakad. (1912). L.-e. Tullia. Se Tullius. Tullianum. Se Mamertinska fängelset och Rom, sp. 678. Tullibardine [taliba'dm|, earl och markis af, skotska adelstitlar inom släkten Murray (se d. o., sp. 1405). Tullin, Kristian Braunmann, norsk skald. f. 6 sept. 1728 i Kristiania, där fadern var en välmående köpman, d. där 21 jan. 1765, torde redan under sin skoltid ha blifvit bekant med den engelska litteraturen, för hvilken han alltsedan behöll stor förkärlek. 1745 blef han student i Köpenhamn och studerade där äfven franska och den tyska litteraturen. Han återvände 1748 som teol. kandidat till Kristiania, där han med stort bifall uppträdde som andlig talare. Tanken att bli präst uppgaf han emellertid på grund af sin svaga hälsa. Han egnade sig i stället åt affärslifvet och öfvertog Faabro fabriker. 1759 blef han tullinspektör, 1763 rådman och 1765 tulldirektör. Ehuru T. egentligen var endast tillfällighetsskald, blef han inom den dansk-norska poesien en vågbrytare, i det att han där införde den engelska beskrifvande dikten. Epokgörande blef i detta hänseende hans naturskildring En maidag, ett bröllopskväde, som han skref 1758 och hvars betydelsefullaste del är en vårskildring från Kristianias närhet. Det öfversattes till sv. ("En majidag", 1766), fr. och ty. I Tyskland kritiserades det af Grämer, som T. besvarade med en antikritik. T:s författarskap var i det hela icke synnerligen omfattande: de båda didaktiska styckena Om sjöfarten (1759; sv. öfv. 1766) och Om skabningens ypperlighed (1763), hvilka båda prisbelöntes af det nyss instiftade Selskab for de skjönne og nyttige videnskaber i Köpenhamn, där T. firades som en af samtidens förnämsta skalder, en del tillfällighetsdikter och de på prosa affattade Afbrudte tanker. Hans samlade skrifter utgåfvos i Köpenhamn 1770-73 i 3 bd, och 1799 utgaf Rahbek T:s Udvalgte digte, försedda med ett vidlyftigt företal. Se H. Jaeger i "Literaturhistoriske pennetegninger" (1878), G. Gran i "Norske digtere", utg. af N. Kolisen 1894-96, och J. Bing i "Norske digte og digtere" (1898). Y. N. (R-n B.) Tullinge. Se Tullingesjön. Tullingesjön, belägen i Botkyrka socken, Stockholms län, står medelst ett kort aflopp i förbindelse med Albysjön, en vik af Mälaren. En skarp förkastningsbrant i nordlig--sydlig riktning bildar östgränsen för såväl T. som Albysjön. Den öfvervägande flacka väststranden går i stort sedt parallellt med denna, och därigenom samt genom de båda åsar, som afgränsa sjön i n. och s., får T. rektangulär form. På den branta sydstranden ligger en half km. af stambanan till Stockholm, och något åt n. ö. är villasamhället Tullinge beläget. T. har en areal af 1,3 kvkm. och ett nederbördsområde på omkr. 75 kvkm. G. W. Tullinspektör, resp. Gränsinspektör, titel på föreståndare för de i ordningen näst under tullkammare (se d. o.) befintliga slagen af tullförvaltningar, tullinapektioner och gränsinspektioner. Tullinspektörer finnas f. n. (1919) anställda i Dalarö, Sandhamn, Furusund, Bergkvara, Höganäs och Storkåge; gränsinspektorer i Medskogen och Funäsdalen. - Främste föreståndaren för packhus- och tullbevakningsinspektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö bär titeln öfverinspektor. Jfr Tullbevakning och Tullstaten. T. J-n. Tullius, släktnamn för flera romerska familjer tillhörande gens Tullia, af hvilka en bland sina medlemmar räknade en konung i Rom (se Servius Tullius) och den i historisk tid mest kände bär tillnamnet Cicero, ifall det nu verkligen var samma släkt. Utom den store skriftställaren och talaren (se Cicero) gjorde sig flera andra medlemmar af familjen ryktbara. Bland dem må nämnas: 1. Marcus T. Cicero, son till talaren, f. 65 f. Kr., följde år 51 f. Kr. sin fader till Cilicien, där M. Cicero d. ä. då var ståthållare, studerade i Aten, preskriberades 43 såsom anhängare af Brutus och blef konsul 30 f. Kr. - 2. Quintus T. Cicero, talarens yngre broder, f. 102, d. 43 f. Kr., blef edil 65, pretor 62 och var 61-58 ståthållare i provinsen Asia. Han stod i borgarkriget på Pompejus' sida, proskriberades och dödades 43. Han utöfvade äfven litterär verksamhet. Af de Tullii, som ej tillhörde Cicerones, är den mest kände M. Tullius Decula, konsul 81 f. Kr. Om Marcus Ciceros frigifne Marcus T. Tiro se Tiro. Släktnamnet Tullia bars af bl. a. Servius Tullius' (se denne) äldre dotter, hustru till Tarquinius Superbus, hvilken hon skall ha låtit mörda. Tullia hette äfven Ciceros dotter, f. 76, d. 47 f. Kr., två gånger gift. J. C. Tulljournal, inkommande och utgående, den officiella benämningen, innan nu gällande tjänstgöringsreglemente för tullverket af 14 dec. 1910 trädde i kraft, på de efter fastställdt formulär upprättade och månadsvis afslutade handlingar, i hvilka tullförvaltningarna anteckna de afgifter, som skola af tullverket uttagas för inkommande eller utgående fartyg och varor samt redovisa de varukolli eller varupartier, som in- eller utförts m. m. Handlingarna benämnas numera Inkommande och Utgående journaler. - Förutom dessa