297 Tuln-Tulp 298 enats i en styresmans hand förr, än Volmar Vich-man 11 jan. 1577 förordnades att vara öfverste-t ullnär i Stockholm, med åliggande att vaka öfver tulluppbörden i hela riket. Denna befattning upphörde emellertid snart, ty genom 1594 års kammarordning ställdes tullen under inseende af Kammarrådet (Kammarkollegium), och genom tull-ordningen 22 april 1600 uppdrogs åt borgmästarna att jämte tullnärer ha uppsikt öfver tullen. 1636 tillsattes en generaltullförvaltare, hvars myndighet sträckte sig både till tullväsendet och seglationen. Då Kommerskollegium på 1650-talet började sin verksamhet, blef generaltullförvaltaren en af dess ledamöter. Till följd däraf drogos tullärendena alltmera dit från Kammarkollegium, tills konungen slutligen 1676 förklarade, att allt hvad som anginge tullen därefter skulle lyda under Kammarkollegium, hvarunder ett tull- och licentkontor 1681 inrättades till förvaltning af rikets stora och små tullar. I spetsen för landtullarna ställdes en generalinspektör, hvilken liksom generaltullförvaltaren lydde under Kammarkollegium. Den senare benämndes från början af 1686 öfverdirektör, hvilken benämning sedermera jämväl tillkom styresmannen för landtullarna. När Kommers- och Kammarkollegierna 1711 åtskildes - de hade varit förenade sedan 1680 -, behöll det förra domsrätten, det senare inseendet öfver uppbörden och tulltjänstemännen, tills tullväsendet 1713 åter ställdes hufvudsakligen under Kommerskollegium. 1718 ställdes samtliga sjötullar under allmän förpaktning, och fr. o. m. 1726 blefvo, utom i Pommern, både sjö- och landtullarna bortarrenderade, till en början intill 1730, åt ett bolag, benämndt G e n e-r a 11 u 11 ar ren deso ciet et en (se d. o. 1). Detta arrende förlängdes tid efter annan, tills tull-fr. o. m. 1766 åter ställdes under kro- nans förvaltning och en k. Generaltulldirektion inrättades. Denna bestod af en generaldirektör, biträdd af fyra tullråd (bland dem borgmästaren i Stockholm samt ett kammar- och ett kommerseråd), och utgjorde tullverkets öfversty-relse, med myndighet att tillsätta sysslor, disponera tullmedel och afgöra ekonomiska frågor och sådana, som ej hörde till generalkontorens och domstolarnas afgörande. 1769 omorganiserades denna direktion, som då erhöll sex ledamöter med en landshöfding till ordf. Vid statshvälfningen 1772 upphäfdes samma direktion, och tullverket ställdes ånyo under Kammarkollegium. Enligt kontrakt 1776 utarrenderades tullinkomsterna fr. o. m. 1777 ånyo till enskilda aktieegare. (Se G en era l tull ärr en de-societeten 2.) Efter arrendets upphörande (1782) fortforo fullmäktige i Generaltullarrende-societeten att under namn af k. Generaltulldirektionen och med presidenten i Kammarrevisionen till ordf. för kronans räkning förvalta tullverket t. o. m. 1785, hvarefter ny direktion, bestående af samme ordf. och 8 (sedermera dels 9, dels 7) ledamöter, utgjorde tullverkets öfversty-relse t. o. m. 1802. Då utarrenderades tullinkomsterna ånyo till ett bolag (se G e n e r a 11 u 11-arrendesocieteten 3). Men sedan i 1809 års regeringsform § 60 stadgats, att konungen ej må förpakta statens inkomster, tillsattes genom k. br. 23 dec. 1812 en Tulldirektion, som fr. o. m. 1813 öfvertog tullverkets förvaltning. Denna direktion bestod till en början af ett statsråd som ordf. och sju ledamöter, bland hvilka statssekreterarna för Kammar- samt Handels- och Finansexpeditionerna, presidenten i Kammarkollegium, en statskommissarie och en handlande. Vid inträffade ledigheter minskades ledamöternas antal till fem. Tulldirektionens verksamhet upphörde 1824, då G e n e r a 11 u 11 s t y r e l s e n (se d. o.) inrättades. - Om tullinkomsterna under 1600 -1700-talen se Tull, sp. 266, 269-270, och under 1800-1900-talen sp. 267. Om tullväsendet f. ö. se Tull och därmed sammansatta ord. Tuln. Se T u 11 n. Tuloma [tō'låma], flod på Kola (se d. o.), i ryska guv. Archangel, mynnar ut i Kolabukten af det där isfria Norra ishafvet, på Murmanska kusten (se d. o.). T. uppstår ur flera källfloder, som upprinna inom Finska lappmarken och förenas i den i Ryska lappmarken belägna Notozero l. Nuotjaur. Från denna sjö har T. nordostligt lopp, tills den från s. mottagit bifloden Kola, då riktningen blir nordlig. På västra sidan af dess mynningsvik ligger staden Aleksandrovsk; på östra sidan ligger 30 km. sydligare hamnstaden Murmansk l. Romanov, slutpunkt för den under Världskriget byggda Murmanjärnvägen. Inloppet till Kolabukten skyddas af befästningar. H. W-k. Tulou [tylö], Jean Louis, fransk flöjtist, f. 1786 i Paris, d. 1865 i Nantes, elev af Wunder-lich, blef 1804 flöjtist vid Italienska operan i Paris och 1813 vid Stora operan, där han (utom 1822- 26) verkade till 1856, från 1830 tillika som kon-servatorieprofessor. Sitt rykte vann han genom Lebruns opera "Le rossignol", där han härmade näktergalen och slog sin rival Drouet ur brädet. Eget nog motsatte han sig ihärdigt införandet af Bohms förbättrade flöjtmekanism. Hans kompositioner utgöra öfver 100 arbeten för flöjt. A. L.* Tulp, Nicolaas, holländsk anatom, f. 1593, d. 1674, med. doktor 1614, praktiserande läkare i Amsterdam och lärare i anatomi vid Chirurgijns-gild (1628), är vida bekant genom Rem-brandts berömda målning "Anatomien" (se R em b r an dt, sp. 1351). T. var en f ram-stående läkare och ana-tom. Han var den förste, som närmare be-skref den af Bauhin upptäckta valvula ileo-coecalis, tillika den förste, som hos människan såg de af Aselli hos hunden uppvisade mjölksaftkärlen. Äfven hans beskrifning af orang-utanens anatomi är förtjänstfull. Genom T:s bemödanden offentliggjordes den första Pharmacopcea amstelodamiensis (1635), som han sannolikt nästan ensam utarbetat. Hans Observationum medicarum libri tres (1641) utkom i flera uppl. T. afgick från sitt lärarämbete 1653. Han valdes 1645, 1655, 1666 och 1671 till borgmästare i Amsterdam.