Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tuln ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
297
Tuln-Tulp
298
enats i en styresmans hand förr, än Volmar Vich-man
11 jan. 1577 förordnades att vara öfverste-t ullnär i
Stockholm, med åliggande att vaka öfver tulluppbörden
i hela riket. Denna befattning upphörde emellertid
snart, ty genom 1594 års kammarordning ställdes tullen
under inseende af Kammarrådet (Kammarkollegium),
och genom tull-ordningen 22 april 1600 uppdrogs åt
borgmästarna att jämte tullnärer ha uppsikt öfver
tullen. 1636 tillsattes en generaltullförvaltare,
hvars myndighet sträckte sig både till tullväsendet
och seglationen. Då Kommerskollegium på 1650-talet
började sin verksamhet, blef generaltullförvaltaren
en af dess ledamöter. Till följd däraf drogos
tullärendena alltmera dit från Kammarkollegium,
tills konungen slutligen 1676 förklarade, att
allt hvad som anginge tullen därefter skulle lyda
under Kammarkollegium, hvarunder ett tull- och
licentkontor 1681 inrättades till förvaltning
af rikets stora och små tullar. I spetsen
för landtullarna ställdes en generalinspektör,
hvilken liksom generaltullförvaltaren lydde under
Kammarkollegium. Den senare benämndes från början
af 1686 öfverdirektör, hvilken benämning sedermera
jämväl tillkom styresmannen för landtullarna. När
Kommers- och Kammarkollegierna 1711 åtskildes - de
hade varit förenade sedan 1680 -, behöll det förra
domsrätten, det senare inseendet öfver uppbörden
och tulltjänstemännen, tills tullväsendet 1713 åter
ställdes hufvudsakligen under Kommerskollegium. 1718
ställdes samtliga sjötullar under allmän förpaktning,
och fr. o. m. 1726 blefvo, utom i Pommern, både sjö-
och landtullarna bortarrenderade, till en början
intill 1730, åt ett bolag, benämndt G e n e-r a 11 u
11 ar ren deso ciet et en (se d. o. 1). Detta arrende
förlängdes tid efter annan, tills tull-fr. o. m. 1766
åter ställdes under kro-
nans förvaltning och en k. Generaltulldirektion
inrättades. Denna bestod af en generaldirektör,
biträdd af fyra tullråd (bland dem borgmästaren i
Stockholm samt ett kammar- och ett kommerseråd), och
utgjorde tullverkets öfversty-relse, med myndighet
att tillsätta sysslor, disponera tullmedel och afgöra
ekonomiska frågor och sådana, som ej hörde till
generalkontorens och domstolarnas afgörande. 1769
omorganiserades denna direktion, som då erhöll
sex ledamöter med en landshöfding till ordf. Vid
statshvälfningen 1772 upphäfdes samma direktion, och
tullverket ställdes ånyo under Kammarkollegium. Enligt
kontrakt 1776 utarrenderades tullinkomsterna
fr. o. m. 1777 ånyo till enskilda aktieegare. (Se
G en era l tull ärr en de-societeten 2.) Efter
arrendets upphörande (1782) fortforo fullmäktige
i Generaltullarrende-societeten att under namn af
k. Generaltulldirektionen och med presidenten i
Kammarrevisionen till ordf. för kronans räkning
förvalta tullverket t. o. m. 1785, hvarefter ny
direktion, bestående af samme ordf. och 8 (sedermera
dels 9, dels 7) ledamöter, utgjorde tullverkets
öfversty-relse t. o. m. 1802. Då utarrenderades
tullinkomsterna ånyo till ett bolag (se G e n e r
a 11 u 11-arrendesocieteten 3). Men sedan i 1809
års regeringsform § 60 stadgats, att konungen ej må
förpakta statens inkomster, tillsattes genom k. br. 23
dec. 1812 en Tulldirektion, som
fr. o. m. 1813 öfvertog tullverkets förvaltning. Denna
direktion bestod till en början af ett statsråd
som ordf. och sju ledamöter, bland hvilka
statssekreterarna för Kammar- samt Handels- och
Finansexpeditionerna, presidenten i Kammarkollegium,
en statskommissarie och en handlande. Vid inträffade
ledigheter minskades ledamöternas antal till
fem. Tulldirektionens verksamhet upphörde 1824,
då G e n e r a 11 u 11 s t y r e l s e n (se
d. o.) inrättades. - Om tullinkomsterna under 1600
-1700-talen se Tull, sp. 266, 269-270, och under
1800-1900-talen sp. 267. Om tullväsendet f. ö. se
Tull och därmed sammansatta ord.
Tuln. Se T u 11 n.
Tuloma [tō’låma], flod på Kola (se d. o.), i ryska
guv. Archangel, mynnar ut i Kolabukten af det
där isfria Norra ishafvet, på Murmanska kusten
(se d. o.). T. uppstår ur flera källfloder, som
upprinna inom Finska lappmarken och förenas i den i
Ryska lappmarken belägna Notozero l. Nuotjaur. Från
denna sjö har T. nordostligt lopp, tills den från
s. mottagit bifloden Kola, då riktningen blir
nordlig. På västra sidan af dess mynningsvik ligger
staden Aleksandrovsk; på östra sidan ligger 30
km. sydligare hamnstaden Murmansk l. Romanov,
slutpunkt för den under Världskriget byggda
Murmanjärnvägen. Inloppet till Kolabukten skyddas
af befästningar. H. W-k.
Tulou [tylö], Jean Louis, fransk flöjtist, f. 1786
i Paris, d. 1865 i Nantes, elev af Wunder-lich,
blef 1804 flöjtist vid Italienska operan i Paris
och 1813 vid Stora operan, där han (utom 1822-
26) verkade till 1856, från 1830 tillika som
kon-servatorieprofessor. Sitt rykte vann han
genom Lebruns opera "Le rossignol", där han härmade
näktergalen och slog sin rival Drouet ur brädet. Eget
nog motsatte han sig ihärdigt införandet af Bohms
förbättrade flöjtmekanism. Hans kompositioner utgöra
öfver 100 arbeten för flöjt. A. L.*
Tulp, Nicolaas, holländsk anatom, f. 1593, d. 1674,
med. doktor 1614, praktiserande läkare i Amsterdam
och lärare i anatomi vid Chirurgijns-gild (1628),
är vida bekant genom Rem-brandts berömda målning
"Anatomien" (se R em b r an dt, sp. 1351). T. var
en f ram-stående läkare och ana-tom. Han var
den förste, som närmare be-skref den af Bauhin
upptäckta valvula ileo-coecalis, tillika den förste,
som hos människan såg de af Aselli hos hunden
uppvisade mjölksaftkärlen. Äfven hans beskrifning
af orang-utanens anatomi är förtjänstfull. Genom T:s
bemödanden offentliggjordes den första Pharmacopcea
amstelodamiensis (1635), som han sannolikt nästan
ensam utarbetat. Hans Observationum medicarum libri
tres (1641) utkom i flera uppl. T. afgick från sitt
lärarämbete 1653. Han valdes 1645, 1655, 1666 och
1671 till borgmästare i Amsterdam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
