299 Tulpan-Tulseboda 300 Tulpan (T u Ii p än), Tu'lipa L., bot., ett släkte bland liljeväxterna (fam. Liliacece), hvars jordstam är en med en brunaktig hinna omgifven lök (se Skottby ggna d, fig. 4), från hvilken uppstiger en med få, mer eller mindre smala blad försedd stjälk. I dennas spets utvecklas vanligen endast en, tämligen stor kronlik blomkalk med 6 blad, hvilka sakna honungs-gömmen. Ståndarknapparna äro upprätta och med basen fästa vid strängarna. Af de omkr. 50 arter, som tillhöra detta släkte samt till största delen finnas i Europas varmare trakter och i Asien, äro i synnerhet två mera bekanta, nämligen T. gesne-riana, som härstammar från Asien och vid midten af 1500-talet infördes till västra Europa, och den Fig 1. Varieteter af Tulipa suaveoleitti. välluktande T. suaveolens (fig. 1), inhemsk i främre Asien, hvilka äro stamföräldrar till de s. k. trädgårdstulpanerna. Af dessa har genom odling en stor mängd varieteter uppkommit, enkla och dubbla, med mångahanda färger, olika storlek och blomningstid o. s. v. I Holland, där ännu i dag blomsterlökar på ett öfver-lägset sätt uppdragas, täflade blomsterodlarna en tid med största ifver om att frambringa de skönaste tulpanerna. Denna täflan urartade slutligen nästan till raseri, och då detta nådde sin höjdpunkt, i Haarlem på 1630-talet, kunde tusentals gulden betalas för en enda lök af någon ny, utomordentlig tulpansort. Vissa slag af tulpaner egna sig väl till drifning i växthus och rum, så att man äfven i mellersta Sverige kan ha blommande tulpaner (Duc van T h o 11) i kruka vid jultiden, ja t. o. m. i november. De vanliga trädgårds-handböckerna undervisa om dylik drifning. Tulpaner odlas ock i våra trädgårdar, där de i maj och juni skänka ögonen stor fägnad genom blommornas vackra färger och former. Lökarna utsättas på hösten. Bland de många tulpansorterna kunna nämnas de långstjälkiga sena Darwintulpanerna (fig. 2), som äro enfärgade (frånsedd den annorlunda färgade fläcken vid kalkbladens bas) och hvaraf sorter med nästan svarta blommor finnas, de brokiga Bijbloemen, Rembrandttul-p a n e r n a (båda med hvit grundfärg) och B i-zardorna (med gul grundfärg) och de fran- Fig. 2. Darwintulpaner. sade papegojtulpanerna. Utom de of van-nämnda arterna må framhållas den från Turkestan härstammande T. Greigii, "tulpanernas drottning", med grågröna, brunfläckiga blad och stora, praktfullt scharlakansröda blommor, den i gamla trädgårdar och parker ofta förvildade T. silvestris, med hängande gula blommor, och den japanska T. edulis, med ätliga lökar. Under Världskriget användes rostade tulpaner och andra blomsterlökar som kaffesurrogat. O. T. S. (G. L-m.) Tulpanträd, svenskt namn på Liriodendron tuli-pifera (se d. o.). Tulsa [ta'lsə], stad i Oklahoma, Förenta staterna, vid floden Arkansas och flera järnvägslinjer. 32,507 inv. (1917; 1900 endast 1,390). T. är beläget på en höjd med vacker utsikt öfver den omgifvande vidsträckta prärien och Arkansas' dal och på den forna gränsen mellan Indianterritoriet och territoriet Oklahoma, hvarest cherokesernas, kråk- och osagoindianernas områden stötte ihop. T. har ett presbyterianskt college (Henry Kendall college). Det har liflig handel med stenkol, som finns rikligt i trakten, spannmål, bomull och kreatur. Industrien omfattar tillverkning af glas och bomullsfröolja. T. anlades 1887 och blef stad 1902. E. A-t. Tulseboda, järnkälla i Kyrkhults socken, Blekinge län, 32 km. från Karlshamn och 7 km. från Hofmansbygds station å Karlshamn-Vislanda-järn-