Eskilstuna järnmanufaktur-a.-b. för en vattenmängd af 34,6 kbm. per sek., och produktionen uppgick 1916 till något öfver 4 mill. kw. Trådlängden är 6 km. -- 2. Fabrik. Se Eskilstuna järnmanufakturaktiebolag. 1. G. W. Tuna hed. Se Rommehed. Tunaholm. Se Marieholm 1. Tunaläns härad, i Kalmar län, ingår i Sevede och Tunaläns domsaga samt Tunaläns och Sevede fögderi och omfattar socknarna (kommunerna) Misterhult, Figeholms köping, Tuna och Kristdala. 89,026 har. 11,338 inv. (1918). Tunaläns och Sevede kontrakt, i Linköpings stift, omfattar de åtta pastoraten Vimmerby stad med landsförsamlingen och Pelarne; Södra Vi med Djursdala; Frödinge; Hvena; Rumskulla med Hässleby; Misterhult (jämte Figeholms köping); Tuna; Kristdala. 2,147 kvkm. 31,411 inv. (1918). Tuna Olmen, en omkr. 3 km. lång och 2 km. bred ö i Bottniska viken, Hälsingtuna socken, Gäfleborgs län, omkr. 15 km. s. ö. om Hudiksvall. På T:s södra udde ligger en lotsplats. Strax s. om T. ligger ön Idenors Olmen, tillhörande Idenors socken. N. H--m. Tunaslätten. Se Stora Tuna 1, sp. 133. Tunaån, å i Södermanland. Se Virån. Tunberg, Sven August Daniel, historiker, f. 1 febr. 1882 i öglunda, Skaraborgs län, aflade 1900 mogenhetsexamen i Skara, blef 1903 i Uppsala filos. kandidat, 1908 filos, licentiat, 1911 filos. doktor på afhandlingen Studier rörande Skandinaviens äldsta politiska indelning och s. å. docent i historia. T. blef 1905 e. o. och 1907 ordinarie amanuens vid landsarkivet i Uppsala, upprätthöll i regel jan. 1912--maj 1919 historieprofessur i historia därstädes, uppfördes dec. 1918 främst på förslaget till professuren i historia vid Lunds universitet och kallades maj 1919 till förste innehafvare af den nyinrättade professuren i historia vid Stockholms högskola. Bland T:s skrifter märkas De äldsta världsliga privilegierna i Sverige (i ”Hist. tidskrift”, 1907), Det världsliga frälsets uppkomst i Sverige (i ”Historiska studier tillägnade Harald Hjärne”, 1908), Alsnö stadga (i ”Hist. tidskrift”, 1911), Västerås riksdag 1527, några kritiska anmärkningar (1913, i ”Uppsala universitets årsskrift” för 1915), Till principalats-stridens förhistoria (i ”Hist. tidskrift”, 1914), Sveriges medeltidskällor och ortnamnsforskningen (i ”Namn och bygd”, 1914), Sigismunds förbindelser med Ryssland hösten 1597 (i ”Hist. tidskrift”, 1915), De svenska rådsherrarna och krisen i Sveriges historia 1597--1598 (i ”Hist. tidskrift”, 1916), Sigismund och Sverige 1597--1598, 1--2 (1917--18), Riksrådet Erik Brahes chifferkalendarium (i ”Personhist. tidskr.”, 1918--19) och Åland i historisk tid (1919). T. har dessutom utgett ”Svenskt diplomatarium”, VI, 2--3 (1917--19), författat ett stort antal artiklar i Nordisk familjeboks 2:a uppl. och i ”Svenskt biografiskt lexikon” samt inom folkbildningsarbetet verkat som högt uppskattad föreläsare. Tunbridge, Tonbridge [ta′nbridʃ], stad i engelska grefsk. Kent, vid floden Medway och South-eastern-järnvägen (London--Hastings), 66 km. s. ö. om London. 14,795 inv. (1911). Tillverkning af lackerade träarbeten (Tunbridge ware). Rester af en fordom stark borg, som förstördes under inbördes kriget på 1640-talet. - Endast 8 km. sydligare, vid nämnda järnväg, ligger, äfven i Kent, den ännu starkt besökta, men i synnerhet i senare hälften af 1700-talet fashionabla badorten och staden Tunbridge wells, med järnhaltiga källor. 35,695 inv. (1911). Industri. (H. W--k.) Tunbridge wells [ta′bridʃ ωe′lṡ], badort och stad. Se Tunbridge. Tunc tua res agitur, paries quum proximus ardet, lat., ”när det brinner i grannens knut, då gäller det dig ock”, ett ofta anfördt citat (hexameter) från Horatius’ bref (I, 18, v. 84), där det dock i st. f. tunc står nam. Tund (isl. þundr), ett af Odens många tillnamn. Tunder (isl. tundr), multnadt trä, nyttjadt som antändningsmedel, fnöske (se d. o.). Tundra (ry., af fi. tu′nturi, berg, som höjer sig öfver skogsgränsen), en trakt på andra sidan den polära skogsgränsen, karakteriseras däraf, att marken ständigt är frusen och om sommaren töar upp till endast ringa djup vid ytan. På Spetsbergen och på Graham land (i Sydpolarområdet) går frosten om sommaren ur marken endast till omkr. 0,5 m. djup och i Yukonbäckenet (Alaska) blott till 0,6 m. djup, medan här det ständigt frusna skiktet når 12 m. ned under jordytan. Vid Jakutsk (Sibirien) har man gått ned i det frusna lagret till 116,5 m. djup, utan att dock nå igenom detsamma. På lägre breddgrader töar marken om sommaren upp till så stort djup, att (såsom i vissa delar af Sibirien) skog kan trifvas ofvanpå den ständiga tjälen. Sistnämnda trakter kunna emellertid ej räknas till den egentliga tundran. Till följd af den ständigt låga temperaturen försiggår den kemiska vittringen särdeles långsamt, och likaledes multna de döda växtresterna mycket ofullständigt. Nästan alla växtarter verka därför mera eller mindre som torfbildare, men mossorna och risen äro härvidlag viktigast. Af denna anledning täckes så godt som all lös mineraljord af ett torflager med växlande mäktighet. Tundran delas därför i torftundra och klipptundra. Endast i trakter, där snötäcket ligger kvar under så stor del af sommaren, att en sluten växtmatta ej kan uppkomma, uppträder grus-, sand- l. lertundran. Torftundrans yta uppvisar ofta ett större eller mindre antal tufvor, som bildats delvis genom frostens inverkan. Stundom ersättas de af verkliga torfkullar (palsar), som nå ända till 4 m. höjd. De uppstå på fläckar, som om vintern äro antingen alldeles bara eller täckta af ett ovanligt tunt snöhölje och som därför bli i särskildt hög grad utsatta för vinterkölden. Denna s. k. palstundra förekommer i nordligaste Lapplands myrområden, på Kola- och Kaninhalföarna, i Timanområdet och vid Petjora. Där torftäcket är tunt, genombrytes det stundom af små jordkullar, bestående hufvudsakligen af jäslera. Tundrans upptöade markskikt är ofta genomdränkt af smältvatten, emedan den längre ned befintliga tjälen hindrar vattnet att nedsjunka till större djup. Till följd däraf uppträda jordflytningsfenomen af olika slag; i sluttande terräng förekomma t. ex. flytvalkar, flytjordsterrasser och jordströmmar. Den ständiga tjälens närhet förorsakar dessutom, att det