Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tuna hed ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Hoop, ”Reallexikon der germanischen
altertumskunde”, IV, där läsningen och tolkningen
äro följande: [......]R woduride . staina . [satida]
þrijOR dohtriOR da(i)lidun arbija si(bi)josteR
arbijano . – ck wiwaR after woduride
wita(n)dahalaiban worahto . r[unoR] ”[Mansnamn] satte
stenen åt Wodurid. Tre döttrar delade sinsemellan
(kostnaden för) grafölet såsom närmast släkt af
arfvingarna. Jag Wiv gjorde därefter runinskriften åt
Wodurid, brödutdelaren (husherren)”.
B–e.
Tunga. 1. Anat. Se Tungan. – 2. Mek.
Visare på en våg (se d. o.).
Tunga, jur. Se Onus.
Tungabhadra, flod. Se Kistna.
Tunga hästraser, zool. Se Hästen, sp. 183.
Tunga metaller. Se Metaller.
Tungan (lat. lingua, grek. glossa), anat.,
utvecklas hos människan ur munbottnen med två
anlag, ett främre och ett bakre. Gränsen mellan
dem båda markeras genom en V-formig fåra, från
hvars bakåt riktade vinkel sköldkörteln utvecklas. Det
främre anlaget ger upphof till den med slemhinnepapiller
på sin öfre fria ryggsida utrustade
tungkroppen (corpus linguæ). Ur det bakre anlaget
framgår den svalget tillhöriga tungroten
(radix linguæ), hvars slemhinna är papillfri, slät och
speglande, men ojämn på grund af närvaron af
linsformiga folliklar, bildande tungmandeln
(tonsilla lingualis).
Tungan (se fig. 1) är fäst vid underkäken genom
muskler samt genom sin slemhinna, som i midtlinjen
under tungspetsen företer ett litet sagittalt veck,
tungbandet (frenulum linguce). Äfvenså är
tungan fäst vid tungbenet, vid hufvudets bas och
vid gommen genom muskler, som instråla i och
deltaga i sammansättningen af tungans muskelmassa.
I samband med tungans utomordentligt mångsidiga
och precisa verksamhet vid näringsupptagandet
samt vid ljud- och tonbildning företer tungans
mäktiga muskelmassa (jfr fig. 2) en särdeles regel-
mässig textur, i det att musklerna, vare sig de
från omgifningen stråla in i tungan eller enbart
tillhöra denna, bilda ett flätverk, hvars trådar äro
orienterade i rummets tre dimensioner, nämligen i
sagittal, transversell och perpendikulär riktning. En
median, tunn och af senväfnad sammansatt skiljevägg
(septum linguce) uppdelar tungans muskelmassa i
en höger- och en vänsterhälft. Detta septum linguse
börjar på tungbenskroppen och eger ungefär samma form
som tungan. Ingenstädes når det dock tungans yta. En
stor del af tungans muskler fäster sig inom dennas
ryggsida och båda sidoränder på slemhinnans djupa yta,
hvilket betingar slemhinnans ombildning inom detta
parti till en fast bindväfshinna, fascia linguæ
Tungans sidoytor erbjuda beträffande slemhinnan samma
egenskaper och samma luckra förbindelse med underlaget
som inom munhålans botten i öfrigt. Tungryggen däremot
kännetecknas framför den V-formiga gränsfåran af ett
papillärt utseende samt af sitt fasta sammanhang med
underliggande muskler. Till sin lokalisation kunna
tungans papiller, som ega olika byggnad, inrangeras
i två skilda kategorier. Dessa båda hufvud-grupper
inrymma äfven olika fysiologiska uppgifter. Den
ena gruppen bildar tungans typiska smakorgan
(papillæ gustatorice] och har sin lokalisation
omedelbart framför den V-formiga gränsfåran. Den
andra gruppen, som är mekaniskt verksam (papillce
operarice), är fördelad öfver hela ryggsidan af
tungkroppen. Till papillae operariae, hvilka te sig
som noppiga upphöjningar af slemhinnan, höra två
olika former, af hvilka den ena är utomordentligt
talrikt representerad, diffust fördelad och till följd
af ytlig förhorning af mera hvitaktig färg. Dessa
papiller, papillæ filiformes (se fig. 3), som förläna
åt tungryggen dess gråa färg, äro cylindriska eller
koniska och äro på sin topp utrustade med ett antal
förhornade utskott af växlande längd (från 1 ända till
10 mm.). Äro de trådliknande utskotten mycket långa,
bilda de liksom en grå, tungan betäckande fäll. Å
andra sidan kunna utskotten vara ytterligt korta eller
t. o. m. saknas, då tungans yta har en mera röd färg
och ett glattare utseende. På horntrådarna plägar
innästla sig en svamp, Leptothrix buccalis. Uppträder
denna svamp, jämte andra svampar, slem, leukocyter
och deskvameradt epitel i större mängd, talar man
om en belagd tunga. Hos rof-djuren äro papillae
filiformes starkt förhornade och med sina spetsar
riktade bakåt, i följd hvaraf tungryggen kännes
sträf. Den andra formen tillhörande papillæ
operariae, nämligen papillce fungi-formes (se
fig. l o. 3), är vida sparsammare och framträder som
svampliknande röda och speglande noppror inströdda
på tämligen regelbundna afstånd från hvarandra
mellan papillae filiformes. Vid tungspetsen stå de
särskildt tätt. - Smakorganen, papillae gustatorise,
ha det gemensamt, att slemhinnans yt-epitel sänkt sig
ned i underliggande bindväf i form af rännor och att
i väggarna af dessa rännor ha smaksinnets perifera
sinnesorgan, de s. k. smak-lökarna, blifvit infattade
(se fig. 4 o. 5). Namnet smaklök är motiveradt af
dessa sinnesorgans löklik-nande utseende, betingadt
af sinnescellernas allmänna form och inbördes
ställning. Särskilda hjärn-nerver, smaknerverna,
uppsöka dessa lökar. Papillæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
