329 Tunikater-Tunisien 330 förekommo dock flera slag. Sådana med långa , ärmar och fotsida började användas i republikens ' senare tid, men betraktades då som tecken på veklighet. Särskildt omtalas tunikor med bredt och tunikor med smalt bräm (clavus); de förra hörde till senatorernas, de senare till riddarnas dräkt. Dessa bräm voro anbragta i purpurfärg, det breda vertikalt midt på bröstet, det smala i två parallella ränder till höger och vänster på bröstet. Tunikan brukades ensam, d. v. s. utan toga, i hemmet samt af arbetare och handtverkare vid deras förrättningar och äfven eljest i hvar-dagslag. Chiton och himation (pallium), tunica och toga, bildade den frie grekens och romarens fullständiga dräkt (fig. 2). Senare användes allmänt jämväl en inre tunika (stundom ända till tre) under den nu beskrifna. Kvinnorna buro öfver denna inre tunika ett särskildt plagg, äfven det en sorts tunika, som kallades stola samt var fotsid, med ärmar för Öfverarmarna och försedd med en instita, enligt den vanliga åsikten ett slags bräm eller garnering vid nedre kanten. Från denna sistnämnda tunika har man lånat benämningen t u n i'k (fr. tunique] för den öfverklänning, som stundom förekommer vid den moderna damdräkten. Jfr Dräkt, sp. 926-928 samt pl. I, fig. 6, 7, Biskopsskrud och Tribon. R.Tdh.* Tunikäter, zool. Se T u n i c a t a. Tunis. 1. Hufvudstad i protektoratet Tunisien, ligger omkr. 3 km. från Medelhafvet, .på näset mellan saltsjöarna El-Bahira ("lilla hafvet") l. T.-sjön i n. ö., som genom en bred kanal sedan 1893 är förbunden med hamnstaden Goletta vid T.-viken, och den om sommaren nästan uttorkade El-Sadjumi (El-Sejumi) i s. v. Staden består af en äldre, fordom af murar, som nu till största delen försvunnit, omgifven del, Medina, de fordom äfvenledes af murar omgifna förstäderna Ribat el-Suika, i n., och Ribat Bab el-Jezira, i s., samt det efter fransmännens ockupation uppförda moderna "franska kvarteret" i ö., mot Bahira, genomdraget af avenyen La marine l. Jules Ferry, som leder till kanalen. Den fordom starkt befästa staden är byggd som en amfiteater, med kasban (citadellet) på högsta punkten. I "franska kvarteret", som har breda avenyer med elektrisk spårväg, ligga generalresidentens palats, en romersk-katolsk katedral, flera andra kyrkor samt två järnvägsstationer, flera hotell, banker m. m. Den inre labyrintlika infödingsstaden företer med sina trånga med arkader och hvalf försedda gator, basarer (se fig. till art. Basar), kameler, ormtjusare och moriska sagoförtäljare en fullt orientalisk prägel. Där ligga Dar el-bey (bejens palats), med många i morisk stil vackert dekorerade rum, från 1700-talet, kasban, med en 1232 byggd moské, Jamaa al-zeituna, "olivträdsmoskén", den förnämsta i T., grundlagd 698, med många kupoler och stor pelaromgång samt en därmed förenad skola, besökt af flera hundra lärjungar, Sidi Mahrez' moské, stadens största, som uppkallats efter en berömd muhammedansk helig, som där är begrafd, justitiepalatset, fullbordadt 1901, collège Sadiki, grundlagdt 1875 för att ge kostnadsfri undervisning i arabiska och europeiska ämnen, det af katolska präster ledda, af kardinal Lavigerie grundlagda college S:t Charles, för såväl kristna som muhammedaner, samt den 1884 af bejen stiftade normalskolan, som utbildar lärare i franska och europeiska undervisningsämnen. Af befolkningen, 277,083 pers. (1913), voro 43,000 judar och 69,475 fransmän, italienare och malteser; resten utgjordes af araber, morer, turkar och negrer. Infödingarnas näringsfång äro förnämligast tillverkning af mattor och tyger af ylle och siden, schalar, brokad, parfymer, sadelmakar- och guldsmedsarbeten, allt föremål för handel i basarer, åt gatan öppna bodar (suk), gruppvis belägna hvar och en efter sitt varuslag. Fordom funnos särskilda sådana äfven för slafhandel. Nära T. ligger i s. ö. det för sin lejongård och sina i morisk stil sirade rum bekanta Bardopalatset, nu till större delen inrättadt till museum (Musée Alaoui), med stora samlingar af kartagiska och romerska antikviteter, särskildt romerska mosaiker. Sydöst om T. stå hundratals stenhvalf, rester af en romersk vattenledning

Ruiner af romersk akvedukt i Tunisien.

(jfr fig.) till Kartago från Zaghouan, där, vid ledningens början, ruiner äro bevarade af ett vackert vattentempel. T. är berömdt för sina vackra omgifningar med härliga utsiktspunkter, särskildt en med ett franskt fort krönt, s. v. om staden belägen kulle och Djebel el-Tuba, n. om T., där en gammal fästning ligger. -- T. (lat. Tunes) anses vara äldre än Kartago, under hvilket det lydde och hvars ruiner ligga 15 km. n. ö. därom, vid bejens lustslott El-Marsa. Först efter arabernas eröfring började dess politiska och ekonomiska betydelse. Det var landningsplatsen för pilgrimerna från Spanien till Kairouan och ett af de aglabidiske furstarnas residens. På 900-talet plundrades det flera gånger under fatimidernas strider med sunniterna. -- 2. Stundom, ehuru oriktigt, användt namn på staten Tunisien (se d. o.). 1 o. 2. E. A-t. Tunisien (fr. Tunisie, arab. Ifrikija), stundom Tunis, stat i norra Afrika (se kartorna till d. o.), sedan 1881 under franskt protektorat, begränsad af Medelhafvet i n. och ö., Tripolis i s. ö., Sahara i s. v. och Algeriet i v. Gränsen mot Sahara är obestämd, men arealen uppges officiellt till 125,130 kvkm. och folkmängden till omkr. 1,939,807 pers. (1914), 16 på 1 kvkm. Den 651 km. långa kusten är i n. brant och klippig, men i ö. flack och sandig. Norra delen har uddarna Kap Blanc l. Ras abiad, på 37° 19' 40" n. br., näst det 11 km. västligare liggande Ras Engela Afrikas nordligaste udde, och Kap Bon l. Ras Addar, på 37° 4' 20" n. br., endast 143 km. aflägset från Sicilien, samt mellan dem i v. Biserta-bukten och i ö. den breda Tunisviken, med