Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunicella ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
329
Tunikater-Tunisien
330
förekommo dock flera slag. Sådana med långa ,
ärmar och fotsida började användas i republikens
’ senare tid, men betraktades då som tecken på
veklighet. Särskildt omtalas tunikor med bredt och
tunikor med smalt bräm (clavus); de förra hörde till
senatorernas, de senare till riddarnas dräkt. Dessa
bräm voro anbragta i purpurfärg, det breda vertikalt
midt på bröstet, det smala i två parallella ränder
till höger och vänster på bröstet. Tunikan brukades
ensam, d. v. s. utan toga, i hemmet samt af arbetare
och handtverkare vid deras förrättningar och äfven
eljest i hvar-dagslag. Chiton och himation (pallium),
tunica och toga, bildade den frie grekens och romarens
fullständiga dräkt (fig. 2). Senare användes allmänt
jämväl en inre tunika (stundom ända till tre) under
den nu beskrifna. Kvinnorna buro öfver denna inre
tunika ett särskildt plagg, äfven det en sorts tunika,
som kallades stola samt var fotsid, med ärmar för
Öfverarmarna och försedd med en instita, enligt den
vanliga åsikten ett slags bräm eller garnering vid
nedre kanten. Från denna sistnämnda tunika har man
lånat benämningen t u n i’k (fr. tunique] för den
öfverklänning, som stundom förekommer vid den moderna
damdräkten. Jfr Dräkt, sp. 926-928 samt pl. I, fig. 6,
7, Biskopsskrud och Tribon. R.Tdh.*
Tunikäter, zool. Se T u n i c a t a.
Tunis. 1. Hufvudstad i protektoratet Tunisien,
ligger omkr. 3 km. från Medelhafvet, .på näset mellan
saltsjöarna El-Bahira ("lilla hafvet") l. T.-sjön
i n. ö., som genom en bred kanal sedan 1893 är
förbunden med hamnstaden Goletta vid T.-viken,
och den om sommaren nästan uttorkade El-Sadjumi
(El-Sejumi) i s. v. Staden består af en äldre, fordom
af murar, som nu till största delen försvunnit,
omgifven del, Medina, de fordom äfvenledes af murar
omgifna förstäderna Ribat el-Suika, i n., och Ribat
Bab el-Jezira, i s., samt det efter fransmännens
ockupation uppförda moderna "franska kvarteret"
i ö., mot Bahira, genomdraget af avenyen La marine
l. Jules Ferry, som leder till kanalen. Den fordom
starkt befästa staden är byggd som en amfiteater,
med kasban (citadellet) på högsta punkten. I
"franska kvarteret", som har breda avenyer med
elektrisk spårväg, ligga generalresidentens palats,
en romersk-katolsk katedral, flera andra kyrkor samt
två järnvägsstationer, flera hotell, banker m. m. Den
inre labyrintlika infödingsstaden företer med sina
trånga med arkader och hvalf försedda gator, basarer
(se fig. till art. Basar), kameler, ormtjusare
och moriska sagoförtäljare en fullt orientalisk
prägel. Där ligga Dar el-bey (bejens palats), med
många i morisk stil vackert dekorerade rum, från
1700-talet, kasban, med en 1232 byggd moské, Jamaa
al-zeituna, "olivträdsmoskén", den förnämsta i T.,
grundlagd 698, med många kupoler och stor pelaromgång
samt en därmed förenad skola, besökt af flera hundra
lärjungar, Sidi Mahrez’ moské, stadens största,
som uppkallats efter en berömd muhammedansk helig,
som där är begrafd, justitiepalatset, fullbordadt
1901, collège Sadiki, grundlagdt 1875 för att ge
kostnadsfri undervisning i arabiska och europeiska
ämnen, det af katolska präster ledda, af kardinal
Lavigerie grundlagda college S:t Charles, för såväl
kristna som muhammedaner, samt den 1884 af
bejen stiftade normalskolan, som utbildar lärare
i franska och europeiska undervisningsämnen. Af
befolkningen, 277,083 pers. (1913), voro 43,000
judar och 69,475 fransmän, italienare och malteser;
resten utgjordes af araber, morer, turkar och
negrer. Infödingarnas näringsfång äro förnämligast
tillverkning af mattor och tyger af ylle och
siden, schalar, brokad, parfymer, sadelmakar- och
guldsmedsarbeten, allt föremål för handel i basarer,
åt gatan öppna bodar (suk), gruppvis belägna hvar och
en efter sitt varuslag. Fordom funnos särskilda sådana
äfven för slafhandel. Nära T. ligger i s. ö. det
för sin lejongård och sina i morisk stil sirade rum
bekanta Bardopalatset, nu till större delen inrättadt
till museum (Musée Alaoui), med stora samlingar af
kartagiska och romerska antikviteter, särskildt
romerska mosaiker. Sydöst om T. stå hundratals
stenhvalf, rester af en romersk vattenledning
 |
| Ruiner af romersk akvedukt i Tunisien. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
