klädesmössa utan skärm (se t. ex. fig. i art. Kurderna och Muhammed II, fig. 3 o. 13 i art. Persien samt fig. i art. Sulejman), Turbanen är ett kännetecken på de "rättrogne" ("taga turbanen" = bli muhammedan). Grön turban får bäras endast af profeten Muhammeds afkomlingar; hvit turban var ett kännetecken på de skriftlärde och adeln, medan det lägre folket bar brokig turban. Sultanens och andra dignitärers turbaner voro prydda med hägerfjädrar och diamantagraffer. Inom turkiska ämbetsmannavärlden är turbanen sedan 1826 utträngd af den röda hufvudbonadon fes (se d. o.). - I början af 1800-talet fick turbanen tillfälligt insteg i den europeiska modevärlden som en del af bedagade damers paryr (se fig. i art. Staël von Holstein, sp. 916). - Inom heraldiken var turbanen ett tecken för korsfarare. Turban, kokk., bakverk af hvetemjöl, smör, ägg, mjölk, socker och choklad. Af de fyra första beståndsdelarna göres med tillsats af jäst en deg, hvarur runda kakor uttagas, som läggas på plåt och bestrykas med i mortel finrifven sötmandel, blandad med ägg och socker. Häröfver strös rifven, sockrad vaniljchoklad, och det hela gräddas i ugn. Lägger man kaka på kaka med marmelad emellan, kan man få en hög tårta; af dennas form kommer namnet. Turban, Ludwig Karl Friedrich, badensisk ämbetsman och politiker, f. 5 okt. 1821 i Bretten, d. 12 juli 1898 i Karlsruhe, blef efter tjänstgöring inom juridiska och civila verk 1872 president i handelsministeriet och 1876 därjämte efter Jolly statsminister och ministerpresident. Då handelsministeriet 1881 upphäfdes, öfvertog T. i stället inrikesministeriet. Sedan 1872 var han led. af tyska förbundsrådet. Han lämnade 1890 inrikesministeriet, 1893 statsministerposten och platsen i förbundsrådet samt utnämndes till president i Badens Oberrechnungskammer. T. var moderat nationalliberal och tillhörde 1860-70 samt från 1873 badensiska landtdagens andra kammare. Turbanknop, sjöv. Se Knop. Turbe (Turba), turk., grafkapell; i synnerhet omtalade äro de, som uppförts öfver sultanernas grafvar i Konstantinopel och Brussa. Turbellaria, zool. Se Hvirfvelmaskar. Turbin (af lat. turbo, snurra), mek., är en enligt vissa principer byggd motor för omsättning till mekaniskt arbete af energien hos strömmande media: vatten, ånga eller luft. Enligt språkbruket förstås med turbin vanligen vattenturbin. Beträffande ångturbin se d. o. och beträffande vindturbin se Vindmotor. I vattenfallen förefintlig lägeenergi hos vattnet kan vid fallhöjder om intill omkr. 15 m. tillgodogöras direkt i vattenhjul (se d. o.), där behållare vid hjulets omkrets fyllas vid öfre vattenytan, under tyngdkraftens inverkan sjunka nedåt och tömmas nedtill. Eljest kan vattnet genom en trycktub ledas till nedre vattenytan, då lägeenergien omsättes i tryckenergi, hvilken kan utnyttjas i en kolfmaskin, s. k. vattenpelarmaskin (se d. o.). Afslutar man trycktuben med ett munstycke, erhålles en fri vattenstråle, där vattnets tryckenergi återfinnes i form af rörelseenergi. Redan tidigt utförde man hjul med rundt omkretsen insatta plana skoflar af trä, hvilka vattenstrålen träffade under stöt. Dessa "skvalthjul" användes för drift af kvarnar o. s. v. Verkningsgraden var dålig, men förbättrades småningom genom skofvelformens förändring till en nära 180° omböjd kurva, utefter hvilken vattnet kunde glida och kontinuerligt, mera stötfritt afge sin rörelseenergi. Vattnets absoluta hastighet c₁ är resultant till skofvelns hastighet u₁ och vattnets hastighet relativt skofveln w₁ (se pl. I, fig. 1). Frånses friktionen, kan skofveln förändra hastigheten w blott till riktningen, men ej till storleken, hvarigenom vattnets absoluta hastighet nedbringas till ett litet värde c₂, som representerar några få procent af den ursprungliga energien. Om effektiva fallhöjden är H m., är c_l=0,95 sqrt(2gH) m/s (g = 9,82) och u₁=(1/2)c₁. Af dessa aktions- eller strålturbiner ha utbildats flera typer, som erhållit namn efter sina första konstruktörer. Den axiella typen, Girardturbinen (se fig. 2). Den radiella typen har utbildats såsom centrifugalturbin med vattenrörelsen från mindre till större radie, Schwamkrugturbinen (se fig. 3), eller såsom centripetalturbin eller s. k. tangentialhjul, Zuppingerturbinen (se fig. 4). De två förstnämnda användes förr i vårt land ofta för fabriksdrift. Den viktigaste typen är emellertid Peltonturbinen (1880; se fig. 5), hvars skoflar utgöra dubbelskopor, som vända en gemensam skarp kam mot den tangentiellt infallande vattenstrålen. Vattnet utsattes i Peltonturbinen för mindre stöt- och friktionsförluster än i de äldre typerna, och man har med den kunnat nå omkr. 90 proc. verkningsgrad mot förut omkr. 75 proc. Peltonturbinen har den största betydelse för alp-och fjälltrakter, där fallhöjder om några hundratal meter äro vanliga. Medelst direktkopplade generatorer omsättas af sådana turbiner flera millioner hästkrafter i elektrisk energi. Ensamt i de båda Rjukanstationerna i Norge (se Rjukan) uttagas tillsammans omkr. 350,000 hkr för produktion af kväfveföreningar ur luften. Maskinaggregat om 25,000 hkr styrka finnas utförda. I vårt land med dess i allmänhet låga fallhöjder förekomma endast några få små Peltonturbiner, men de utföras af A.-b. Karlstads mek. verkstads filial i Kristinehamn för export. Peltonturbinen måste såsom alla strålturbiner rotera i luft och sålunda uppsättas frihängande ofvan nedre vattenytan. Axeln är oftast horisontell, men äfven vertikal; i förra fallet 1 à högst 2 munstycken för hvarje hjul, i senare fallet vanligen flera. Vid stora turbiner i förra fallet gärna två hjul å samma axel, sålunda 4 munstycken pr aggregat (t. ex. Rjukan). Förändring af turbinens pådrag och afstängning sker genom förskjutning af en i munstycket anbragt central nål manövrerad automatiskt af en turbinregulator (se d. o.). Vid frånslag af last måste den å hjulet arbetande strålen hastigt minskas, men en motsvarande retardation af vattenströmmen i den ofta rätt långa trycktuben skulle orsaka en farlig tryckstegring, hvarför vid äldre typer regulatorn, samtidigt med att den insköt regleringsnålen, fick öppna en passande ventil för vattnets direkta utströmmande till