Buchariet, Fria Tatariet eller Turan, begränsas i n. af det västsibiriska låglandet, i v. af Kaspiska hafvet, i s. af Irans högland och i ö. af Pamir, Tian-schan och Altai (se kartorna till art. Asien). Väst-T. omfattar alltså ungefär de områden i Central-Asien, som Ryssland eger eller har öfverinseende öfver. Den ojämförligt största delen af Väst-T. intages af det västasiatiska l. västsibiriska låglandet; i ö. höjer sig detta efter hand upp till de centralasiatiska fjällkedjorna. Mest utpräglad bergkaraktär eger området omkring Sir-Darjas öfre lopp, där Tian-schan (se d. o.) med Alexanderbergskedjan och Kara-tau når långt ut mot n. v. Det västra slättområdet utgör en öfvergifven tertiär hafsbotten. Ända till oligocentiden intogs området af ett stort haf, under miocentiden af delades detta i två partier genom en tröskel öfver Turgat och har därefter småningom torkat ut eller skrumpnat in, kvarlämnande endast de nuv. sjöarna, Aralsjön, Balkasj, Sasyk-kul, Ala-kul, Tenis m. fl., som afloppslösa rester med salt vatten. Härvid bör dock observeras, att under kvartärtidens fuktiga eller kalla perioder dessa sjöar varit betydligt större än nu och kanske t. o. m. sammanhängt till en enda stor insjö. Under de senaste århundradena har en torr period varit rådande, hvarunder sjöarna ytterligare förminskats. Från vissa håll har framhållits, att sjöarna nu åter skulle vara stadda i tillväxt. Det lika komplicerade som intressanta problemet om i sen tid försiggångna klimatförändringar i Väst-T. kan emellertid ännu ej sägas vara vetenskapligt fullt klargjordt. På grund af den nyssnämnda utvecklingen anträffas äldre geologiska bergarter endast i områdets randpartier och på enskilda ställen mellan Sir- och Amu-Darja; själfva slättområdet, den forna hafsbottnen, upptages af aflagringar från kritan och tertiärperioden. I kritan förekomma af värdefulla mineral och bergarter fosforit, nafta, svafvel och alunskiffer, i tertiären brunkol och stensalt. Denna geologiska byggnad och utveckling ha betingat slättområdets natur som stäpp och öken med här och där inströdda områden, hvilka genom naturlig eller konstgjord bevattning gjorts mycket bördiga. Längst i s., närmast Tiran, ligger Kara-kum-öknen, i hvilken ingå ej blott den typiska sandöknen, utan äfven klipp-, sten-, ler- och saltområden. Kara-kum begränsas i n. af Amu-Darja. Mellan denna och Väst-T:s andra hufvudflod Sir-Darja utbreder sig Kisil-kum-öknen. Inom dennas södra parti framflyter floden Seravschan, hvars vatten gör området kring Samarkand bördigt. Strax v. om Buchara sinar floden emellertid ut i sanden och når aldrig Amu-Darja, till hvilken den egentligen skulle utgöra en naturlig biflod. Kisil-kum liksom dess båda hufvudfloder sänker sig ned mot Aralsjön (48 m. ö. h.) och därifrån vidare ned mot Kaspiska hafvet (26 m. u. h.). Norr om Sir-Darja möta först Aka-kum-öknen och Balkasj-området, hvilka båda genomflytas af vattendrag, som rinna upp i Tian-schan, men antingen sina ut i sanden eller delvis intorkade nå den afloppslösa Balkasj (274 m. ö. h.). Nordväst om dessa sistnämnda områden utbreder sig Kirgisstäppen, som genom Altais utlöpare har karaktären af ett lågt bergland nående upp till 400 m. ö. h. med enskilda berg höjande sig till 1,300 m. ö. h. Mellan de gräsklädda höjdsträckningarna och vidsträckta lössområdena ligga såväl färskvattensjöar som saltsjöar samt vattendrag, af hvilka en del mynnar ut i de afloppslösa bäckena, andra åter tillhöra Irtysjs väldiga system af biflöden. -- Klimatet är utprägladt kontinentalt och synnerligen torrt. Om sommaren ligger ett extremt lågtryck öfver området, om vintern faller det däremot in under det centralasiatiska högtrycksdistriktet. Linjen för +10° C. årsmedeltemp. framgår i öst--västlig riktning genom Väst-T:s midt. Årsmedeltemperaturen stiger mot högländerna i ö. och s. samt är lägst på Kirgisstäppen i n. Klimatets kontinentala karaktär gör sig särskildt gällande i den årliga och dagliga temperaturamplituden. Hela området faller sålunda inom linjerna för 30 och 40 graders årsamplitud. Under hela året är ett nederbördsminimum utbredt öfver områdets centrala parti; mest extremt är det under sommaren, som för de delar af Väst-T., som ligga under 1,000 m. nivå, är den torraste årstiden. Relativt regnrikast är våren och -- på bergsluttningarna -- försommaren. Stäppområdet erhåller i medeltal blott 130 mm. nederbörd om året, Fergana 175 mm. och Pamirplatån 119 mm. Den uppmätta afdunstningshöjden är störst i Sultan-Bend med 2,764 mm. om året. -- Faunan tillhör norra Asiens zoo-geografiska område. Särskildt märkas det förträffliga vildfåret Ovis poli i Pamir och nedanför detta bergområde rasen Ovis karelini. Den vilda hästen upptäcktes af Przjevalskij i Dsungariska höglandet, och den vilda kamelen förekommer inom platåländerna s. om Ala-schan. F. ö. finnas de i västra Asien vanliga djuren såsom björn, antilop, vildhund, varg, räf, schakal, tiger, o. s. v. -- Floran tillhör Central-Asien, men har fått sin särskilda prägel genom klimatets torrhet och hyser frändskap med Väst-Sibiriens och Rysslands. Mellan de sterila högfjällsområdena cch ökendistrikten förekommer en serie växtgeografiska zoner. Stäppen eger stor utsträckning. Inom de väl bevattnade områdena af dennas södra delar liksom inom ökendistriktens oaser frodas de ädla fruktträden, alla sädesslag och vinrankan. På de nedre delarna af bergryggarna kan skogen nå betydande utsträckning och storlek med karakteristiska arter af ask, poppel, dvärglönn och björk med undervegetation af hagtorns-, rönn och rhododendron-buskar. Den odlade jorden upptar icke mer än omkr. 2--3 proc. af all areal. Under senare tider har dock genom ryska statens påskyndan den konstgjorda bevattningen i hög grad ökats och därmed odlingen. Strax före Världskriget anslogos de bevattningsbara områdena till 3,8 mill. har. Den viktigaste kulturväxten inom dessa områden har blifvit bomullsbusken. Den nuv. bomullszonen faller mellan 37° och 45° n. br., centrum är prov. Fergana med hufvudorterna Margelan och Namangan (med 28,6° medeltemp. under de varmaste månaderna), och det nordligaste området för dess odling är Hi-distriktet. Odlingsområdet har stigit till 428,000 har 1912 och 731,000 har 1916. 1910--14 var skörden i medeltal 1,414,000 deciton. Berättigade förhoppningar finnas om, att Rysslands behof af råbomull inom en rätt snar framtid skall helt kunna täckas från Väst-T., hvarigenom detta område blefve af världsekonomisk betydelse.