samt mattor och sadlar från Achal och Merv. Den viktigaste af förvärfsgrenarna har dock långt in i nyare tider varit röfveri och plundringståg med slafjakt, hufvudsakligen på persiskt, men äfven på Chivas och Bucharas områden. Särskildt ha tekke-turkmenerna gjort sig beryktade som grymma människojägare; men med det ryska väldet ha slafrofven till stor del upphört. Kvinnans ställning är jämförelsevis ansedd och socialt viktig; men ändå äro polygami och brudköp härskande, och äktenskapet kan lösas på rätt godtyckliga grunder. Jämsides med den råhet, hvarom lifvet vittnar, framträda dock vissa tilltalande drag, såsom gästfrihet, ordhållighet och måttlighet i njutningar. -- Turkmenerna, mellan 1 och 1 1/2 mill. individer, fördela sig på följande stammar. 1. Längs Kaspiska hafvets östra strand från floden Gurgan i s. till Ust-urt-platån i n. och till sanddynerna i Kara-kum-öknen i ö. bo jomuderna, jomud l. jomut (omkr. 150,000). De sönderfalla i smärre grupper, såsom kara-tschuka och bairam-schali, de förra delvis i Ryssland, delvis i Persien, de senare i Chiva vid nedre Amu Darja. På själfva kusten och på närliggande öar bo några smärre grupper, som lefva af fiske och framställning af salt och nafta. De viktigaste äro ogurdschalerna på öarna Tjeleken och Ogurdinokij samt den midtemot liggande kusten, och igdyrerna på halfön Mangisjlak från Kara-bugos-viken till kap Tjub-kargan. 2. Ö. om jomuderna i ett bälte mellan Kara-kum i n. och bergen i s. bo tekke (omkr. 300,000) med de viktigaste oaserna Kisil-arvat, Achal-tekke, Tedschen och Merv. Längs vänstra stranden af Amu Darja bo några stammar, bland hvilka må nämnas 3. tschudorerna (omkr. 90,000) i södra Chiva, 4. emrali (omkr. 50,000) s. om dessa, ännu sydligare 5. sakarerna (omkr. 50,000) från fort Kabakly till Tjardsjui, 6. ersari (omkr. 150,000) från Burdalyk till Kelif samt de s. om dessa och s. om Amu Darja på afgansk mark boende 7. alili (omkr. 250,000). Omedelbart s. om oasen Merv bo 8. salor (omkr. 15,000), förut en af de förnämsta stammarna och de egentlige innehafvarna af Merv, men sedan delvis fördrifna till Persien af 9. saryk l. sarik (omkr. 65,000), som bo sydligare, men längs Murgabs stränder sträckande sig in i Afganistan. 10. I norra Persien och ö. om jomuderna vid Gurgan och Atrek bo goklaner (omkr. 30,000, i Chiva 2,000). Hvar och en af dessa stammar delas i större grenar (taife) och dessa i klaner (tire), hvilka ofta föra blodiga strider med hvarandra. Deras stamhöfding (chan) och öfverhet (aksakal, "hvitskägg") väljas och ha blott att reglera inbördes tvister. Den likaledes valde anföraren för ett krigståg (serdar) eger blott tillfällig makt. Blott den starka personligheten förmår skaffa sig lydnad och makt. Den individuella friheten är vidsträckt, och den enskilde har respekt blott för den starkare samt för den gamla sedvanerätten (adat), som har större makt öfver sinnena än den sunnitiska muhammedanism, som de till namnet bekänna och hvars lärare och präster (molla) oftare följa den inhemska seden än koranens bud. -- I fysiskt hänseende bilda turkmenerna med sin bronsfärgade hy, små, mörka ögon, bågformiga ögonbryn, hvita tänder, svarta hår och skägg, en särskild, blandad -- iransk-turkisk -- typ, som ej obetydligt skiljer sig från den mer utprägladt mongoliska hos deras nordliga grannar kirgiserna. Den för båda könen lika dräkten består

Fig. 2. Turkmener.

hufvudsakligen af en lång, vid rock af siden eller annat tyg (efter olika tillgång), hvartill komma hos mannen en hög lammskinnsmössa och hos kvinnan en omkring hufvudet virad schal samt många prydnader af guld och silfver (men aldrig slöja). -- En större politisk roll ha turkmenerna aldrig spelat, om man bortser från deras plundringståg i Persien fr. o. m. 1000-talet, i hvars historia släkterna Kara- och Ak-kvinlu ("Svarta" och "Hvita hammeln") under senare hälften af 1400-talet spelat en roll (se Persien, sp. 558). På 1800-talet kommo turkmenerna i beroende af Ryssland. Efter Krasnovodsks grundläggning (1808) gjordes tschudor- och jomud-stammarnas land till en Transkaspisk provins (1873), hvilken 1881 utsträcktes öfver Achal-oasen och Kara-kum samt 1884 öfver Merv. 1885 införlifvades äfven saryk-stammens område inom Afganistan ända ned till Merutsjak och Kuschk, under det att ersari och andra stammar i Amudalen medelbart genom Buchara och Chiva hållas i beroende af ryssarna. Det ryska inflytandet öfver turkmenerna har särskildt stärkts och befästs genom den Transkaspiska järnvägen (se d. o.). -- Om turkmenernas språk se Turkiska språken. Ingen annan litteratur finnes än en bibelöfversättning från ryskan samt några upptecknade sånger af nationalskalden Machdumkuli. -- Jfr Venjukow, "Die russisch-asiatischen grenzlande" (1874); Vámbéry, "Die turkmenensteppe und ihre bewohner" (i "Westermanns monatshefte", 1880), "Das türkenvolk in seiner ethnologischen und ethnographischen beziehungen" (1885); Hellwald, "Centralasien" (1880); Stein, "Die turkmenen" (i Petermanns "Mitteil.", 1880), "The Turkomans between the Caspian and Merv" (i "Journal of the Anthropol. institute", 1880), Petrusevitj i Ryska geogr. sällsk:s "Zapiski" (1880). v. Schoultz, "Transkaspien" (i "Finsk tidskr.", 1890), Stieda (i "Globus", bd 74, 1898), Abu-l-ghazi Behadur chan om "Turkmenernas genealogi" (öfv. till ry. af Tumanskij, 1897). K. F. J. Turkologi (af grek. lo'gos, lära), forskning rörande turkiska förhållanden, särskildt turkiska språket.