461 Turunmaa-Tusculum 462 tyg finnas i svenska statens sjökrigshistoriska samlingar. Jfr Arméns flotta. C. K. S. TVrunmaa [-ma]. Se T ur urna. TVruscha. Se T u r s c h a. Turö, dansk ö s. om Fyn och ö. om Taasinge, är 7,4 kvkm. stor och har 1,658 inv. (1916), som idka sjöfart, fiske och skeppsbyggen. Den utgör egen socken i Sunds härad, Svendborg amt. - Turö rev sträcker sig mot n. 600 m. ut i Stora Belt. E. Ebg. Tus, turk., i sammansatta ortsnamn, betyder salt-. Tusanli (T o s a n l i). Se J e s c h i l I r m a k. Tusby (fi. Tuusula), socken i Nylands län, Finland, Helsinge domsaga och härad, pastorat af 2:a kl., Borgå stift, Tusby kontrakt. 285 kvkm. 8,582 inv. (1918), till en sjättedel svensktalande. O. B-n. Tuscaloosa [taskəlō'sə], stad i nordamerikanska staten Alabama, vid Tombigbees biflod Black warrior. 7,140 inv. (1908), hvaraf 3,551 negrer. I T. ligga statens universitet (grundlagdt 1820) och dårvårdsanstalt. T. anlades 1815 och var 1826--46 hufvudstad i Alabama. Tuscäna, etrurisk, sedan romersk stad, nu T osc a n e 11 a (se d. o.). Tuscan sea [ta'skon si7], "Toskanska hafvet'', engelskt namn på Tyrrhenska hafvet (se d. o.). Tuscarora, en indianstam, som förr innehade norra delen af staten Nord-Carolina, Nord-Amerika. I början af 1700-talet förenade de sig efter olyckliga strider mot nybyggarna med det irokesiska folkförbundet. Återstoden af dem, omkr. 700, är delad på två reservationer, en i staten New York och en i Canada. Tuscarora-djupet ("Japangrafven"). Se Stilla hafvet, sp. 1392. Tuscarora-ris, bot. Se Zizania. Tusch (ty. tusche, af fr. toucher, i bet. öfverdraga med svärta). I svenskan begagnas detta ord liktydigt med kinesisk tusch (ty. chinesische tusche, chin. dinte, fr. encre de la Chine, eng. china-ink, indian ink) för att beteckna ett svart färgstoff, sammansatt af sot af olika art (jfr Kimrök) med ett bindeämne (husbloss, gummi) och vanligen också någon parfym (mysk, kamfer). Detta färgstoff förekom urspr. i fast form som stänger eller kakor, hvilka refvos i vatten. Numera används oftast flytande tusch. Kineserna begagna fortfarande tusch vid skrifning (de skrifva ock med pensel), och själfva ämnet torde först på 1600-talet genom den då uppblomstrande handeln med Kina ha blifvit allmännare bekant i Europa. Den tusch, som nu används, är mestadels af europeisk tillverkning. -- Det tyska ordet tusche har den vidsträcktare betydelsen af färg i allmänhet, försåvidt den förekommer i form af stänger eller kakor och rifves med vatten. Tusch (fr. touche, af toucher, beröra, vidröra). 1. Mus., urspr, tangent; själfva anslaget å tangentinstrument (se därom Anslag 3); fanfar (se d. o.); en orkesters hyllning åt någon solist genom att samtliga stråkar deltaga med slutackord i fanfaren eller ock slå sakta mot sina instruments undersida. - 2. Framställningssätt, behandlingssätt i allmänhet; särskildt en målares sätt att måla, penselföring, färganläggning. - 3. (Touche). Se Bil jard, sp. 380, och T usch er a 2. 1. E.F-t. Tuscher [to'J er], Marcus, tysk konstnär, f. 1705 i Niirnberg, d. 1751 i Köpenhamn, utbildades till målare hos J. D. Preisler i sin födelsestad och reste sedan till Kom, där han sysselsatte sig med arkitektur, stämpelskärning och radering. I Italien gjorde han ritningar till kyrkor och andra byggnader. Där lärde han känna den danske tecknaren kapten F. L. Norden, till hvars resebeskrif-ning han under ett besök i England raderade två blad. Efter Nordens död (1742) fick T. uppdrag att i Köpenhamn utföra alla återstående raderingar till samma arbete. I Köpenhamn var han tillika verksam inom den äldre konstakademien, skref ett arbete om byggnadskonsten, utkastade planen till Amalienborgs slott med Fredrik V:s staty och målade taflor. T. blef kallad "Nordens Bernini". Han var en verklig talang och ett oroligt hufvud, fullt af jäsande idéer. Ph. W.* Tuschera 1. Toucher a (fr. toucher). 1. Med., behandla en såryta eller en sjukligt förändrad slemhinna med adstringerande eller kau-teriserande medel; utföra en undersökning af kvinnans inre genitalia. - 2. Spelt., i schack: vidröra en pjäs i afsikt att flytta den (touche tiré 1. piéce touchée, piéce jouée, d. v. s. vidrörd pjäs måste flyttas); i biljard: med kön vidröra spelbollen, innan man hunnit måtta (i hvilket fall stöten ome-delbarligen måste fullföljas). Jfr Biljard, sp. 380. Tuschlaf, Umbilicaria pustulata Hoffm., bot., en på stenar och klippor i södra och mellersta Sverige tämligen allmänt växande laf, hvars bål är från det centrala fästet skiflikt utbredd åt alla sidor och försedd på öfre ytan med rundade eller aflånga utbuktningar, motsvarade af gropar å den undre, brungråa sidan, som vanligen ligger tätt tryckt till, men endast vid fästet är förenad med underlaget, öfre ytans färg är askgrå, ofta försedd med koralliskt förgrenade, mörkbruna utväxter. Af denna laf kan ett slags tusch eller svart färg beredas. O. T. S. (G. L-m.) Tuschmaner. Se Akvatintagravyr och Akvatintalavyr. Tursci, lat., etrusker (se d. o.). Tu7scia, lat., Etrurien (se d. o.). Tusculänum. Se Tusculum. Tu'sculum, fornstad i Latium, belägen omkr. 17 km. s. ö. om Rom på en höjd, som hör till Albanska berget (höjdens högsta spets ligger 670 m. ö. h.) och med urgamla befästningar öfver Via latina. Livius uppger, att en af dess diktatorer, Octavius Mamilius, måg till despoten Tar-quinius, funnit döden i slaget vid Regillus (omkr. 496 f. Kr.). Staden tillhörde latinska förbundet, men blef redan tidigt (381 f. Kr.) införlifvad med romarstaten, dock med bibehållande af kommunal själfstyrelse m. m. I latinkriget gjorde T. 340 f. Kr. ett fåfängt försök att befria sig. Under medeltiden på 900-1000-talen spelade T. en stor roll (se Rom, sp. 667). Efter stadens förstöring i slutet af 1100-talet uppstod något nedanför T. det nuv. Frascati (se vidare d. o.). - I T:s omgifningar hade förnäma romare landtgårdar (villa), bland hvilka särskildt må erinras om Ciceros "tus-kula nska villa" (Tusculänum), där han gärna