Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turuma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
461
Turunmaa-Tusculum
462
tyg finnas i svenska statens sjökrigshistoriska
samlingar. Jfr Arméns flotta.
C. K. S. TVrunmaa [-ma]. Se T ur urna. TVruscha.
Se T u r s c h a. Turö, dansk ö s. om Fyn
och ö. om Taasinge, är 7,4 kvkm. stor och har
1,658 inv. (1916), som idka sjöfart, fiske och
skeppsbyggen. Den utgör egen socken i Sunds
härad, Svendborg amt. - Turö rev sträcker
sig mot n. 600 m. ut i Stora Belt.
E. Ebg. Tus, turk., i sammansatta ortsnamn,
betyder salt-.
Tusanli (T o s a n l i). Se J e s c h i l I r m
a k. Tusby (fi. Tuusula), socken i Nylands län,
Finland, Helsinge domsaga och härad, pastorat af 2:a
kl., Borgå stift, Tusby kontrakt. 285 kvkm. 8,582
inv. (1918), till en sjättedel svensktalande.
O. B-n.
Tuscaloosa [taskəlō’sə], stad i nordamerikanska
staten Alabama, vid Tombigbees biflod Black
warrior. 7,140 inv. (1908), hvaraf 3,551 negrer. I
T. ligga statens universitet (grundlagdt 1820) och
dårvårdsanstalt. T. anlades 1815 och var 1826–46
hufvudstad i Alabama.
Tuscäna, etrurisk, sedan romersk stad, nu T osc a n
e 11 a (se d. o.).
Tuscan sea [ta’skon si7], "Toskanska hafvet’’,
engelskt namn på Tyrrhenska hafvet (se d. o.).
Tuscarora, en indianstam, som förr innehade norra
delen af staten Nord-Carolina, Nord-Amerika. I
början af 1700-talet förenade de sig efter
olyckliga strider mot nybyggarna med det irokesiska
folkförbundet. Återstoden af dem, omkr. 700, är delad
på två reservationer, en i staten New York och en
i Canada.
Tuscarora-djupet ("Japangrafven"). Se Stilla hafvet,
sp. 1392.
Tuscarora-ris, bot. Se Zizania.
Tusch (ty. tusche, af fr. toucher, i bet. öfverdraga med
svärta). I svenskan begagnas detta ord liktydigt
med kinesisk tusch (ty. chinesische tusche,
chin. dinte, fr. encre de la Chine, eng. china-ink,
indian ink) för att beteckna ett svart färgstoff,
sammansatt af sot af olika art (jfr Kimrök)
med ett bindeämne (husbloss, gummi) och vanligen
också någon parfym (mysk, kamfer). Detta färgstoff
förekom urspr. i fast form som stänger eller kakor,
hvilka refvos i vatten. Numera används oftast
flytande tusch. Kineserna begagna fortfarande
tusch vid skrifning (de skrifva ock med pensel),
och själfva ämnet torde först på 1600-talet genom
den då uppblomstrande handeln med Kina ha blifvit
allmännare bekant i Europa. Den tusch, som nu används,
är mestadels af europeisk tillverkning. – Det tyska
ordet tusche har den vidsträcktare betydelsen af
färg i allmänhet, försåvidt den förekommer i form af
stänger eller kakor och rifves med vatten.
Tusch (fr. touche, af toucher, beröra,
vidröra). 1. Mus., urspr, tangent; själfva anslaget
å tangentinstrument (se därom Anslag 3); fanfar (se
d. o.); en orkesters hyllning åt någon solist genom
att samtliga stråkar deltaga med slutackord i fanfaren
eller ock slå sakta mot sina instruments undersida. -
2. Framställningssätt, behandlingssätt i allmänhet;
särskildt en målares sätt att måla,
penselföring, färganläggning. - 3. (Touche). Se Bil
jard, sp. 380, och T usch er a 2. 1. E.F-t. Tuscher
[to’J er], Marcus, tysk konstnär, f. 1705 i Niirnberg,
d. 1751 i Köpenhamn, utbildades till målare hos
J. D. Preisler i sin födelsestad och reste sedan
till Kom, där han sysselsatte sig med arkitektur,
stämpelskärning och radering. I Italien gjorde han
ritningar till kyrkor och andra byggnader. Där lärde
han känna den danske tecknaren kapten F. L. Norden,
till hvars resebeskrif-ning han under ett besök
i England raderade två blad. Efter Nordens död
(1742) fick T. uppdrag att i Köpenhamn utföra alla
återstående raderingar till samma arbete. I Köpenhamn
var han tillika verksam inom den äldre konstakademien,
skref ett arbete om byggnadskonsten, utkastade planen
till Amalienborgs slott med Fredrik V:s staty och
målade taflor. T. blef kallad "Nordens Bernini". Han
var en verklig talang och ett oroligt hufvud, fullt
af jäsande idéer. Ph. W.* Tuschera 1. Toucher a
(fr. toucher). 1. Med., behandla en såryta eller
en sjukligt förändrad slemhinna med adstringerande
eller kau-teriserande medel; utföra en undersökning
af kvinnans inre genitalia. - 2. Spelt., i schack:
vidröra en pjäs i afsikt att flytta den (touche tiré
1. piéce touchée, piéce jouée, d. v. s. vidrörd
pjäs måste flyttas); i biljard: med kön vidröra
spelbollen, innan man hunnit måtta (i hvilket fall
stöten ome-delbarligen måste fullföljas). Jfr Biljard,
sp. 380.
Tuschlaf, Umbilicaria pustulata Hoffm., bot., en på
stenar och klippor i södra och mellersta Sverige
tämligen allmänt växande laf, hvars bål är från
det centrala fästet skiflikt utbredd åt alla sidor
och försedd på öfre ytan med rundade eller aflånga
utbuktningar, motsvarade af gropar å den undre,
brungråa sidan, som vanligen ligger tätt tryckt till,
men endast vid fästet är förenad med underlaget,
öfre ytans färg är askgrå, ofta försedd med
koralliskt förgrenade, mörkbruna utväxter. Af denna
laf kan ett slags tusch eller svart färg beredas.
O. T. S. (G. L-m.)
Tuschmaner. Se Akvatintagravyr och Akvatintalavyr.
Tursci, lat., etrusker (se d. o.). Tu7scia,
lat., Etrurien (se d. o.). Tusculänum. Se
Tusculum. Tu’sculum, fornstad i Latium, belägen
omkr. 17 km. s. ö. om Rom på en höjd, som hör till
Albanska berget (höjdens högsta spets ligger 670
m. ö. h.) och med urgamla befästningar öfver Via
latina. Livius uppger, att en af dess diktatorer,
Octavius Mamilius, måg till despoten Tar-quinius,
funnit döden i slaget vid Regillus (omkr. 496
f. Kr.). Staden tillhörde latinska förbundet, men
blef redan tidigt (381 f. Kr.) införlifvad med
romarstaten, dock med bibehållande af kommunal
själfstyrelse m. m. I latinkriget gjorde T. 340
f. Kr. ett fåfängt försök att befria sig. Under
medeltiden på 900-1000-talen spelade T. en stor
roll (se Rom, sp. 667). Efter stadens förstöring i
slutet af 1100-talet uppstod något nedanför T. det
nuv. Frascati (se vidare d. o.). - I T:s omgifningar
hade förnäma romare landtgårdar (villa), bland hvilka
särskildt må erinras om Ciceros "tus-kula nska villa"
(Tusculänum), där han gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
