459 Turuma 460 gjordes af: på batteridäck i bredsida 22 st. ocli i portar för och akter 4 st. 36 <tt kanoner samt i hyttan 6 st. 12 <S kanoner. Eodden utfördes med 20 par nära 12 m. långa åror, som utlades genom roddluckor, placerade 2 och 2 mellan bredsidekanonerna; roddarna, 4 till hvarje åra, sutto på roddbänkar på batteridäcket. Besättningen var 254 man. Tumman och hemmeman voro båda s. k. skär-gårdsiregatter. Hemmeman var egentligen en förbättrad turuma och skilde sig från denna senare förutom genom sina större dimensioner hufvudsakligen .därigenom, att rodden var placerad på batteridäcket i st. f. på manöverdäcket, hvarigenom detta sistnämnda, som å hemmeman icke heller belamrades af några nickor, erbjöd rymlig plats vid segelmanöver. Udeman var ett endäckadt fartyg med 3 master och polacktackling samt bogspröt utan klyfvarbom. På fock- och stormasterna fördes mars- och undersegel, på mesanmasten blott mesan. Det för eld-gifning tvärskepps afsedda artilleriet var uppställdt i fartygets midtlinje i svängbara kursörlavetter, så att eld kunde afges åt hvilkendera sidan som helst. Bordvarts om dessa kanoner voro roddarna placerade. - Den första udematypen, representerad af den 1772 byggda "Thorborg", hade upphöjd back och hytta, förenade med en längs fartygets midtlinje gående lätt öfverbyggnad, som upptog omkr. 2/s af fartygets bredd. Under denna öfverbyggnad voro nyssnämnda kanoner placerade. Relingarna voro fällbara omkring gångjärn nedtill och utfälldes i horisontellt läge vid rodd (för att vid handterandet af de tunga, utaf 4 roddare bemannade årorna erhålla tillräckligt långt afstånd till roddklykorna, hvilka sutto längst ut på den utfällda relingen) och skjutning. Man frångick emellertid denna konstruktion såsom olämplig, emedan relingarna splittrades af gastrycket vid skottlossningen, och en modifierad typ, tillämpad å Fig. 3. Udemau "Ingeborg". "Ingeborg" (se fig. 3), framställdes i stället. '"Ingeborg" hade följande dimensioner: längd 31,s m., bredd 8,0 m., djupgående 1,9 m. Fartyget hade en låg hytta, men i öfrigt ingen öfverbyggnad. Bestyckningen utgjordes af: i fartygets midtlinje och skjutande åt båda sidor 8 st. 12 & kanoner, på backen, skjutande föröfver, 2 st. 18 & kanoner och på hyttan, skjutande akteröfver, 2 st. 8 Ti kanoner. Rodden utfördes med 20 par åror. Enär roddarna voro endast 3 per åra och roddbänkarna voro indragna tätt intill kanonbanorna, kunde fällbara relingar undvaras och roddklykorna sättas på de låga fasta relingarna, som vid skjutning icke skadades af gastrycket. Besättningen var 120 man. Pojaman "Brynhilda" (se fig. 4) var byggd 1775 och hade följande dimensioner: längd 29,i m., Fig. 4. Pojaman "Brynhilda1'. bredd 5,9 m. och djupgående l,s m. Den hade ett däck med något upphöjd back och hytta samt var galeastacklad och hade bogspröt utan klyfvarbom. Masterna stodo i kogerskor och voro fällbara. Bestyckningen utgjordes af: 4 st. 12 <ä kanoner, 2 förut och 2 akterut, samt 8 nickor. Rodden utfördes med 14 par åror i klykor på relingen mellan nickorna; roddarna voro 2 per åra. Besättningen uppgick till 100 man. Ofvanstående fartygstyper hade för att bli lättrodda ovanligt fina undervattenslinjer i närheten af stäfvarna, men voro i öfrigt, för att begränsa djupgåendet, mycket fylliga; fockmasten stod särdeles förligt. I besättningarna ingingo landtrupper till ett betydligt antal; så t. ex. voro af hemmeman "Styrbjörns" till 254 man uppgående besättning icke mindre än 107 från armén. - Dessa skärgårdsfartyg fingo sitt elddop under kriget 1788-90, hvari de mycket användes, men motsvarade icke de på dem ställda förhoppningarna. De tre större typerna kunde till följd af relativt ringa djupgående icke föra nog segel och voro därför dåliga seglare; tillika voro de mycket tungrodda äfven mot laber bris. Då därtill kom, att samma sidas artilleri och åror icke kunde samtidigt betjänas å dem, nödsakades man att under sådana strider, som ej utkämpades till segels, använda dem hufvudsakligen till ankars som flytande batterier. Den ur artillerisynpunkt geniala uppställningen i fartygets midtlinje af udemans kanoner, hvilken i början af 1900-talet återupptagits och nu allmänt används på stora örlogsfartyg, var på roddfartygens tid icke lämplig till följd af roddarnas nödvändiga placering bordvarts om kanonerna. Pojaman, som var ganska lättrodd, var mera användbar än de större fartygen. Visserligen var dess artilleri jämförelsevis svagt, men det kunde i stället betjänas under såväl rodd som segel. - Modeller till ofvannämnda intressanta far-