Tuzla-Tweed 474 12,000 inv. Biskopssäte. Vin- och fruktodling. Omkr. 7 km. högre upp vid floden ligger badorten C a l d e l a s, med salt- och svafvelhaltiga källor af 42-49 graders värme. (H. W-k.) Tuzla, städer. Se D o l n j a - T u z l a och L a r-n a k a. t. V., förkortning för till vänster-, tills vidare. Twain [toéVn], Mark, pseudonym. Se C l e-m e n s, S. L. TwarWwski, SamuelzeSkrzypny, polsk poet och krönikör, f. 1600, d. 1660, skildrade i versform Krzysztof Zbaraskis diplomatiska resa till Konstantinopel 1622, i hvilken han själf deltagit (1633; 3:e uppl. 1801) och besjöng i ett ofull-bordadt epos (1650) Vladislav IV:s regering. Hans förnämsta verk är den monumentala rimkrönikan Wojna dojmowda ("Inbördeskriget", 3 bd, 1681), som på fullt historisk grund skildrar tilldragelserna från kosackfejderna 1648 ("Wojna kozacka", trilogiens 2:a d. utkom redan 1657) till freden i Oliva 1660. Liksom i detta verk behandlas svenskarnas krig i Polen äfven i T :s ode Omen krolowi szwedz-kiemu (Den svenske konungens omen). Hans smärre dikter (Miscellanea selecta] utgåfvos 1682 (3:e uppl. 1861). A-d J. Twardo'wski, en komisk polsk Faust-typ och enligt obevislig tradition en lättsinnig ädling från Krakau på 1500-talet, af folktron uppfattad som trollkarl genom förskrifning åt hin onde. Denna sägen, som saknade psykologiskt djup och först upptecknades af Wöjcicki, har ofta behandlats i polska litteraturen: humoristiskt af Mickiewicz i balladform, dramatiskt af J. N. Kamienski och Korsak, episkt af Szujski och Kraszewski samt lyrisk-metafysiskt af Leopold Staff. Jfr Vogl "Der polnische Faust", och A. Jensen, "T. den polska Faustsagan" (i "Nord. tidskr." 1897). A-d J Tvashtar (T va st ar), ind. myt., hör sanno likt till ett äldre skikt inom den indiska guda-världen_och har därför liksom t. ex. Dyäus och Trita (Äptya) rätt tidigt utträngts af nyare guda-figurer. I det senare mytologiska systemet inordnas han ofta bland de 12 Ädityäs; men i "Rigveda" omtalas han företrädesvis som gudarnas konstnär, i nära sammanhang och, som det tyckes, nära besläktad med Rbhu'erna. Han hade förfärdigat gudarnas bägare, hvilken dessa senare omgjorde till fyra andra. T. säges också ha smidt Indras åskvigge eller blixtvapen (sanskr. va jr a] af häst-r-si'n DadhyanVs ben. Ingen af "Rigvedas" hymner är uteslutande egnad T., men han namnes dock jämförelsevis ofta och anropas som den där danar (kalpayati) och befordrar säden och födelsen hos allt lefvande. I hans följe nämnas särskildt Gnäs (Devapatms), de s. k. gudahustrurna. Detta förhållande gör, att man rimligast bör karakterisera T., hvars ursprungliga väsen varit mycket omstridt, som en ursprunglig fruktbarhetsgud, väsensbesläk-tad med Varuna (se d. o.). - De myter, som den senare litteraturen bevarat om T., sysselsätta sig företrädesvis med hans barn och förhållande till Indra, såsom hvars fader han redan i den äldsta litteraturen uppträder. Hans dotter S a r a n y u blef förmäld med (solguden) Vivasvant och födde tvillingparet Yama och Yami, hvarefter hon antog gestalt af en häst och flydde bort från sin äkta man, som likaledes antog hästgestalt och satte efter henne. De två hästarna aflade ett nytt tvillingpar, Näsatya och Dasra, d. v. s. Acviner. Hans son T r 19! ras ("Trehufvud") 1. ViQvarupa ("Omniformis") blef dräpt af Indra, hvarför T. för att hämnas undanhöll Indra somadrycken. - Ur virrvarret af myter (och folksagor) framblickar en äldre hästgestaltad fruktbarhetsgud (jfr Pos e i do n), som står i förhållande till den ursprungliga fruktbarhetsgudinnan (Jorden) eller substitut därför. Jfr Muir, "Original sanskrit texts", V (1872), Bergaigne, "Religion védique", III (1889), Vodskov, "Sjasledyrkelse og naturdyr-kelse", I (1890-97), Sörensen i "Nordisk tidskr. f. filologi", 3:e rsekke, bd VI (1894), Oiden-berg, "Religion des Veda", 2 (1916), Macdonell, "Vedic mythology" (i Biihlers "Grundriss der indo-arischen philologie"), och K. F. Johansson, "t)ber die altindische göttin Dhisanä und ver-wandtes" (1917). ' K. F. J. Tveblad, bot. Se L i st er a. Tvedestrand, lastageplats i Austagder fylke (före 1919 Nedenes amt), Norge, vid innersta delen af Oksefjord, 1,450 inv. (1916). Skepps-rederi- och trävarurörelse. K. G. G. Tvedräktens gudinna. Se E r i s. Tvedt, Jens, norsk författare, f. 14 juni 1857 i Kvindhered, genomgick folkskollärarseminariet och var en tid lärare; sedan 1911 uppbär han statsstipendium. Hans första bok, Inn i fjordarne utkom 1885 (2:a uppl. 1911), och har följts af en hel rad smärre och större berättelser, i allmänhet egnade åt skildringar ur hans hembygds folklif, berättade med vidlyftig, detaljrik maklighet. Troget och vederhäftigt skildrar han hvardagslif och hvardagsöden. Nämnas kunna Vankeppa (1891), Godmenne (1893) och Brito-Per (1895), Straum-gir (1896), Hamskifte (1897), Ramnagrö (1900), Madli und Apalen (s. å.), Blomstölsrumaren (1916) och Asallbcer (1917). Tvedörra (T v ed ö ra), by i Hellestads socken, Malmöhus län, i en vacker skogstrakt vid Kranke-sjön. Där hade Södra skånska infanteriregementet 1823-88 sin mötesplats. Tweed [töä'd], flod i södra Skottland, näst Tay den största i landet, upprinner på 810 m. höjd v. om berget Hart fell, i sydvästra hörnet af grefsk. Peebles, strömmar genom detta grefskap, som ofta därför kallas T w e e d d a l e, samt Selkirk och Roxburgh förbi städerna Peebles, Galashiels, Mel-rose och Kelso, bildar från ett stycke ofvanför Coldstream ned mot engelska staden Berwick gräns mellan Skottland (grefsk. Berwick) och England (grefsk. Northumberland) samt faller ut i Nordsjön vid Berwick. Längd 156 km., flodområde omkr. 4,800 kvkm. Bifloder till T. äro fr. v. Lyne, Gala water, Leader, Eden water och Whiteadder water; fr. h. Yarrow water, Ettrick, Teviot och Till. Den "silfverklara T:s" natursköna stränder ha besjungits af Högg, Leyden och Thomson m fl., och de tilldragelser i historien och sagan, som stå i samband med borgarna och slotten i dess dal, ha lämnat material för flera af W. Scotts romaner och romantiska dikter. Goda laxfisken. För flodfarten är T. utan betydelse. (H. W-k.) Tweed [twi^d], William Marcy, nordamerikansk kommunalpolitiker och svindlare, f.