förorenande s. k. smutsen utgöres af en blandning af fett- och ägghvitämnen med sot, lera, rost o. s. v. Tvättmedlens kemiska verkan är den, att alkalit i dem emulgerar (utsuger) och delvis hydrolyserar (sönderdelar) fettet i smutsen, hvarefter denna emulsion ytterst kraftigt adsorberar (suger till sig) de återstående föroreningarna, som därigenom lätt kunna aflägsnas från föremålen i fråga. Tvåls och såpas företräde framför de andra alkaliska tvättmedlen ligger dels däri, att dessa själfva kunna ge upphof till emulsioner, som omhölja och bortadsorbera smutsen, dels däri, att de verka mindre frätande. Kalkhaltigt, s. k. hårdt, vatten (källvatten) ger med tvål intet skum l. emulsion: kalken bildar med tvålen olösliga kalksalter. Sådant vatten är därför ej lämpligt till tvättning. Bäst är mjukt vatten: regn- eller flodvatten. Hårdt kalk-haltigt vatten kan dock för ändamålet göras mjukt med soda. -- Vid tvättning måste man skilja på linne- och bomullstvätt å ena sidan samt ylle- och sidentvätt å den andra. Linne och bomull bestå som bekant af cellulosa, ylle och siden af ägghvitämnen. Då ägghvitämnen lätt sönderdelas af starka alkalier, få ylle och siden aldrig tvättas eller ännu mindre kokas med soda eller lut. Härtill får endast svagt alkalisk tvål eller såpa användas. Cellulosan däremot är så godt som okänslig mot lut. -- Bomulls- och linnetvätt tillgår på följande sätt: kläderna läggas i kallt vatten ett halft dygn eller så i förväg. Dagen därpå urvridas de vattenlagda kläderna för hand eller i centrifug (se fig. 1) och tvättas i ljumt vatten med tvättmedel (är tvättvattnet för kallt, hindrar detta smutskornens lösning; är det för varmt, fästa de sig lätt i fibrerna). Tvättningen kan ske antingen för hand eller i särskildt konstruerade tvättmaskiner (se fig. 2 eller fig. 1, där en mindre, passande för hotell, större herrgårdar e. d., är afbildad).

Fig. 1. Tvättmaskinsanläggning för elektrisk drift. (I själfva tvättmaskinen kastas tvättkläderna upp och ned i en inuti maskinen roterande cylinder, i centrifugen urvridas de sedan.)

Efter tvättningen sköljas kläderna och kokas eller bykas. Därefter sköljas de åter en till två gånger, urvridas och upphängas till torkning. -- Färgade plagg, såväl som ylle, tvättas i såp- eller tvållösning eller i kaustik ammoniak (1 del ammoniak på 35 delar vatten).

Fig. 2. Större tvättmaskin.

-- Fabriksmässigt tvättas kläder ofta genom behandling med ånga, hvaraf de bli mycket hvita. -- Finare tvättföremål, såsom spetsar, broderier, sidenband, dräkttyger o. s. v., tvättas bäst i bensin eller bensol, som upplösa alla feta ämnen. Tvättlösningen är oftast försatt med en särskildt framställd bensinlöslig tvålsort, s. k. såpsprit. Efter tvättningen torrcentrifugeras kläderna, hvarefter återstående fläckar borttagas med för hvarje fläcksort lämpligt fläckmedel. Bensinen eller bensolen omdestilleras och kan därefter åter användas. Lämpliga ersättningsmedel för bensin och bensol äro trikloretylen och tetraklormetan (se dessa ord). I den kemiska industrien använder man ofta tvättning för att befria fällningar, oljor e. d. från föroreningar. Darr till används företrädesvis vatten, som tillsättes i ren form. Man skulle närmast kunna likna processen med en sköljning. Endast i speciella fall göres vattnet surt eller alkaliskt. -- Om "tvättning" vid malning se Kvarn. I. B. Tvättsvamp. Se Badsvamp, Gummifabrikation, sp. 631, och Luffa. Tvätt-torn, tekn., anordning för tvättning af gaser, afsedd antingen att aflägsna fasta eller flytande föroreningar, såsom vid tvättning af generatorgas, vattengas e. d., eller att absorbera (upptaga) viss i tvättmedlet löslig gas, såsom vid absorption (se d. o. 1) af ammoniak ur lysgas eller af nitrösa gaser vid svafvelsyre- och salpetersyrefabriker. Tvätt-torn för absorption af gaser benämnas äfven absorptionstorn; om samtidigt med absorptionen en viss kemisk omsättning eger rum. används benämningen reaktionstorn (se d. o.). Alltefter olika ändamål utföras tvätt-tornen af trä, plåt, gjutjärn, tegel, granit o. s. v. med eller utan invändigt skyddande beklädnad. För att göra tvättningen eller absorptionen så effektiv som möjligt inlägger man i tvätt-tornen på vissa afstånd galler eller fyller dem med olika fyllnadsmaterial. Gallren kunna vara perforerade plåtar, på kant stående träribbor eller snedt ställda plåtlameller. Fyllnadsmaterialet eller reaktionskropparna, som hufvudsakligen användas, när absorption af ses, kunna vara koks, pimsten, tegelskärf, klinkertegel, lereylindrar, borrade kulor eller romboeder- och