Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvättsvamp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligen en allegorisk skildring af ett eldsprutande
berg i full verksamhet. Först efter hårdnackad strid
lyckades Zeus med sin åskvigg besegra och till
Tartaros nedstörta T. Enligt Homeros ligger han under
jorden i arimernas land, geografiskt ej bestämbart
(möjligen Cilicien), enligt Pindaros och Aischylos
under Etna. Äfven till andra vulkaniska trakter
(Lydien, Frygien m. fl.) har sagan förlagt denne
representant för den underjordiska elden. Enligt
en yngre saga vågade gudarna vid T:s angrepp icke
hålla stånd, utan flydde till Egypten och dolde sig
i djurskepnader, hvarför de sedan därstädes dyrkades
under sådana gestalter. - Jämväl i den egyptiska
mytologiens yngre tid spelar T. en betydelsefull
roll som representant för mörkret, öknen och
det onda. Han uppträder då jämsides med ormen
Apofis. Namnet T. är hämtadt från grekiskan liksom
många andra i det yngre egyptiska språket förekommande
lånord. I det äldre språket har T. sin föregångare
och urbild i Set, Osiris’ broder och mördare, och
i den af Plutarchos meddelade Osirissagan återges
också Sets namn med T. (jfr Egypten, sp. 1470). -
Tyfonstypen är tydligen besläktad med den inom vissa
österländska religioner mötande föreställningen om
ett ursprungligt ondt andeväsen (se Djäfvul).
A. M. A. K. P.
Tyfors. 1. Tre vattenfall i Gullspångsälfvens
biflod Liälfven i Säfsnäs socken, Kopparbergs
län. Flodområdets areal är 248 kvkm., hvaraf 56
kvkm. höra till Liälfvens tillflöde Röälfven,
hvars vatten delvis tillgodogöres medelst en
gräfd flottningskanal. Fallen ha resp. 11, 6 och
5 m. höjd, och vattenföringen är i medeltal
0,9 kbm. per sek. Vid fallen äro installerade
vattenturbiner om 843 hkr dels för direkt, dels för
elektrisk drift. Årsproduktionen 1916 utgjorde 720,000
kilowattimmar. Kraftanläggningen eges af Hellefors
bruks a.-b. - 2. Trämassefabrik. Se Gravendal.
1. E. A-t.
Tyfos. _Se Tyfon, grek. myt.
Tyfotoxin. Se Ptomain.
Tyft, gård på ön Tjörn, Stenkyrka socken, Göteborgs
och Bohus län. Dit är förlagd Billströmska
folkhögskolan och landtmannaskolan, tillkommen genom
donation af Lars Billström (se denne). Folkhögskolan
började sin första vinterkurs för män l nov. 1876,
Öppnades 1878 äfven för kvinnor, fick särskild
slöjdskola 1893, har sedan 1899 en sex veckors
skolkökskurs och blef 1909 äfven landtmannaskola. Vid
skolan har anordnats en 2:a årskurs för män sedan
1913 och för kvinnor sedan 1914. Elevantalet 1876
-1920 har varit 2,907.
Tyfta, gård. Se Tofta 4.
Tyfus (lat. typhus, grek. tyfos, namn på en ej
närmare känd sjukdomsform, troligen svagsinthet),
med. Om abdominaltyfus, nervfeber l. tyfoidfeber
se Typhus abdominalis (om det hit hänvisade
lasarettsfeber se Tyfoidfeber). - Om fläcktyfus,
exantematisk tyfus, hungertyfus l. krigstyfus se
Fläcktyfus.
Tyfus-serum. Se Typhus abdominalis.
Tyfö, holme med fyr i Roslagens skärgård, Uppsala län,
utanför Norrtäljevikens mynning. N. H-m.
Tyfös (nlat. typhosus, fr. typhique), som har karaktär
af tyfus; förorsakad af tyfus
Tyg, text., väfnad, bildad af två mot hvarandra
vinkelräta trådsystem (varp och inslag) - alltså
icke trikå och knypplade eller tyllartade väfnader -
(se Knyppling, Tyll och Väfnad). I mera inskränkt
bemärkelse vill man gärna tänka sig ordet tyg afse
hufvudsakligen sådana väfnader, som användas till
beklädnad eller omhölje, såsom kläder, möbeltyg
o. d. Om vattentäta tyger se Appretera.
G. A. W.
Tygel. 1. Ridk. Se Tyglar. - 2. Zool., trakten
mellan ögat och näbben hos fåglarna. 2. L-e.
Tygelsjö, socken i Malmöhus län, Oxie härad. 1,289
har. 1,332 inv. (1918). T. bildar med Västra Klagstorp
ett pastorat i Lunds stift, Oxie kontrakt.
Tyghus (af tyg i den äldre bet. af råämne,
redskap, krigsmateriel; ty. zeughaus), urspr,
förvaringsplats för artilleripjäser, numera
kollektivbenämning på byggnader, som tillhöra
artilleriet och i hvilka artillerimateriel och
handvapen förvaras. Förenas härmed verkstäder
för tillverkning och reparation af krigsmateriel,
kallas tyghuset vanligen arsenal. I Sverige nyttjas
dock ingendera af dessa benämningar, utan i stället
tyg-, ammunitions- och gevärs-förråd. (Se Förråd.)
H. W. W.*
Tyglar, ridk., en del af ett betsels remtyg (se
Betsel), långa läderremmar, som äro fästa vid
betslets tränsbett (tränstyglar), bridong
(bridongtyglar) eller stång (stångtyglar)
och medelst hvilka ryttarens händer verka på
bettet i hästens mun och därmed på hästens framdel,
i hufvudsak återhållande. För tygelhållningen finnas
flera olika principer; föreskrifterna för densamma
enligt svenska arméns ridinstruktion framgå af
nedanstående fig. l-4. - Stuptygel, äfven kallad
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
