åtnjöt på sin tid stort anseende både som teolog och predikant. Han skref bl. a. Den hellige augsburgiske bekjendelses historie (1730) och Tolv tilims kilder, en samling tröstetal efter ett dödsfall, hvilka utgöra en underlig blandning af tankedjup och pedanteri, svulst och platthet. Några af hans smärre skrifter utkommo under titeln Tychoniana (2 bd, 1770--72) och en Samling af vers og indfald (1776). T. hade gång på gång sammanstötningar med Holberg. E. Ebg. Tychsen, Oluf Gerhard, tysk orientalist, grundläggare af den arabiska numismatiken, f. 1734 i Tönder (Slesvig), d. 1815, studerade i Halle teologi och orientaliska språk, i synnerhet talmud och rabbinsk litteratur, och arbetade därefter någon tid som judemissionär i Danmark och Tyskland, men utan ringaste framgång. 1763 utnämndes han till professor i orientaliska språk vid det nyinrättade universitetet i Bützow (se d. o.), förflyttades 1789 med detta till Kostock samt blef där s. å. öfverbibliotekarie och 1813 universitetets vicekansler. Genom mångsidig, men ofta sällsam litterär verksamhet spred han sitt rykte öfver hela Europa. Hans efterlämnade rika samlingar af orientaliska antikviteter, kuriosa och handskrifter inköptes af Rostocks universitet. Af hans många skrifter äro följande de förnämsta: Bützowische nebenstunden (6 bd, 1766-69), ett ännu värderikt arbete för judisk historia och litteratur, Elementale arabicum (1792), Elementale syria-cum (1793), Die unechtheit der jüdischen münzen (1779), Iniroductio in rem numariam mohammedanorum (1794, med Additamenlum 1796), Taki-eddin Al-Makrizii historia monctæ arabicæ (1797). -- Jfr Hartmann, "O. G. Tychsen" (2 bd jämte bilagor, 1818-20). H. A. (K. v. z.) Tycke, psyk., en persons individuella sätt att på intrycken reagera med behagliga eller obehagliga känslor. Det, som den ene "tycker" behagligt, väcker ofta hos den andre obehag. Man föreställer sig därför tycket som något rent subjektivt och citerar den latinska satsen de guslibus non est disputandum (om tycke och smak skall man ej disputera); och Kant sökte finna gränsen mellan det sinnligt angenäma" och det sköna däri, att endast rörande det senare allmängiltiga smakomdömen kunna fällas. Men äfven "tycket" följer nog sina bestämda lagar, låt vara att dessa måste olika tillämpas under olika individuella förutsättningar. Äfven därvid finnes något normalt, hvarifrån afvikelserna äro att beteckna som låg utveckling eller missriktning. I stort sedt torde det, som gagnar vårt kroppsliga eller andliga lif, erfaras som behagligt, det skadliga som obehagligt, ehuru vi genom ovanor kunna adaptera oss äfven för njutandet af gifter. - Se Känsla. S--e. Tydæa picta, bot. Se Isoloma. Tydal, härad och socken i Sör Tröndelag fylke (före 1919 Söndre Trondhjems amt), Norge, en skogs- och fjällbygd s. ö. om Selbusjön. 1,307,52 kvkm. 819 inv. (1917). Mot ö. gränsar T. till Sverige, hvarest Syltopparna nå en höjd af 1,766 m. Dalgången, hvars sidor äro mycket branta, genomströmmas af älfven Tya, som under namn af Nea faller ut i Selbusjön. T. är bekant från Armfelts återtåg 1718. Tydeus (grek. Tudevç, lat. Tydeus), grek. hjältes., en son af Oineus, konungen i Kalydon, måste med anledning af ett begånget mord fly till Argos, där konung Adrastos gaf honom sin dotter Deipyle till maka. Med sin svärfader deltog han i "de sju furstarnas" härnadståg mot Tebe, där han fick sin bane efter att ha utmärkt sig genom öfverlägsen tapperhet, men äfven genom råhet och vildt trots. Med Deipyle hade han den vida berömdare sonen Diomedes (se denne). A. M. A. Tydingen, en omkr. 12 kvkm. stor insjö i Hästveda socken, Kristianstads län, 58 m. ö. h. Dess afiopp går till Helgeåns biflod Almaån. Tydje, socken i Älfsborgs län, Tössbo härad. 2,992 har. 566 inv. (1918). T. är förenadt med Tösse till en församling, Tösse med Tydje, se d. o. Tydlig, psyk., säges en förnimmelse vara, när man i den med bestämdhet kan urskilja äfven dess olika bestämningar. Sinnesförnimmelserna göras genom afsiktlig iakttagelse tydliga och begreppen genom definition. S--e. Tyen. Se Tynn. Tüffer, slov. Lasko, köping i södra Steiermark, vid San, biflod fr. v. till Save, och järnvägen Wien-Trieste, 224 m. ö. h. T. har gamla borgruiner, ett nytt slott och badanstalt med varma källor (38,5° C.). Omkr. 900 inv. (de flesta tyskar). 7 km. s. om T. ligger Römerbad (slov. Toplice), en naturskön badort med varma, redan på romartiden använda källor (37° C.). Den omgifvande parken är rik på sällsynta barrträd. Tyflit, Typhlitis. Se Blindtarmsinflammation. Tyfoeus, myt. Se Tyfon. Tyfoidbacillen, Bacillus typhi abdominälis. Se Bakteriologi, sp. 722, cch Typhus abdominälis. Tyfoidfeber (af grek. tyfos, se Tyfus, och ét'dos, utseende), med., förr använd benämning på abdominaltyfus 1. nervfeber. Tyfoidfeber har stundom benämnts lasarettsfeber, antagligen på grund af det relativt stora antal sjukdomsfall, som uppträdt på sjukhusen bland personal och andra patienter på grund af smitta från tyfoidfeberpatienter, som samtidigt vårdats å desamma. 1881-89 insjuknade under sådana förhållanden på tyska arméns garnisonssjukhus ej mindre än 987 personer (457 lasarettsbiträden, 205 sjukvårdare och 325 andra menige), d. v. s. 6,3 proc. af samtliga där under samma tid vårdade fall. Se Typhus abdominälis. Tyfon, grek., hvirfvelstorm; skydrag; åskväder. - Tyfoner L, skrifvet enligt det engelska uttalet, "taifuner", "teifuner" kallas särskildt de våldsamma cykloner (se d. o.), som i synnerhet i juli -sept. pläga hemsöka de kinesiska farvattnen. Tyfon, äfven Tyfaon, Tyfos och T y-f o e"u s (grek. Tvqowr, Tvcpdcor, Tvcpcos, Tvqpcosvs, lat. Ty'plion, Typhöeus), grek. myt., son af Tar-taros och Gaia, var ett af urtidens ohyggliga vidunder, med 100 hufvud, eldsprutande ögon och väldig, rytande stämma. Han representerar vissa af naturens förstörande krafter, såsom den glödheta ökenstormen och de i jordens innandöme innestängda brännbara gaserna, hvilka ansågos f ram-kalla vulkaniska utbrott. Den hos Hesiodos förekommande beskrifningen af T:s strid med Zeus är