519 Tyndalleffekt-Tyngd 520 giens oförstörbarhet. Mot den teol. naturuppfattningen häfdade han kraftigt den vetenskapliga. Bland T:s arbeten märkas f. ö. The glaciers of the alps (1860; 2:a uppl. 1897), Mountaineering (1861), Sound Q867; 5:e uppl. 1883), Faraday as a discoverer (1868; 5:e uppl. 1894), Lectures ön electricity (1870), Notes ön light (1871), The forms of water in clouds and rivers, ice and glaciers U872; "Vattnet i form af moln och floder, is och glacierer", 1874), Fragments of science (10:e uppl. 1899) och Essays ön the floating matter in the air in relation to putrefaction and infection (1881). I sistnämnda arbete vederlägger han genom försök läran om själfalstring (generatio sequivoca, se d. o.). Vätskor, som genom upphettning steriliserats, råka ej i jäsning eller förruttnelse, om man förhindrar, att mikrober falla ned i dem ur luften. T. framhöll också betydelsen af värmets absorption uti vattenångan (och andra värmeabsorberande gaser) i luften, i det att därigenom den häftiga värmeutstrålningen till rymden nedsättes, hvarigenom mildheten hos det insulära klimatet får sin förklaring. De flesta af T:s sammanfattande arbeten äro öfversatta till ett flertal språk. S. A-s. Tyndalleffekt [ti'ndl-], fys. Se U 11 r a m i k r o-sk o p. Tyndalls smältfigurer [ti'ndls], fys., en af J. Tyndall gjord iakttagelse att, när smältning försiggår uti ett stycke is, enstaka iskristaller smälta fortare än andra, hvarvid hålrum af samma form som de ursprungliga kristallerna uppkomma. Jfr Is, sp. 883. T. E. A. Tyndareos (grek. Τυνδάρεος), sagokonung i Sparta. Se Leda och Dioskurerna. Tyndariderna. Se Dioskurerna. Tyndaris (nu Santa Maria di Tindaro), fornstad på Sicilien, nära Patti (se d. o.), messenisk koloni, grundlagd af Dionysios I 395 f. Kr., anslöt sig till Timoleon (se denne), kom sedan under Kartago och gjordes af romarna till en civitas decumana (samhälle, som hade att erlägga skatt in natura). En mindre del af staden störtade redan före Plinius d. ä. i hafvet. Lämningar finnas af murar, ett gymnastikhus och en teater. Utsikten är en af de präktigaste på det af dylika öfverflödande Sicilien. J. C. Tynderö, socken i Västernorrlands län, Ljustorps tingslag. 5,240 har. 1,374 inv. (1918). Annex till Ljustorp, Härnösands stift, Medelpads östra kontrakt. Tyne [tai'n], flod i nordöstra England, grefsk. Northumberland, uppstår ofvanför Hexham genom förening af North T., som upprinner på södra sidan af Cheviot hills nära skotska gränsen, och South T., som har sina källor i Penninska kedjan ofvanför staden Alston i Cumberland. Hvardera af dessa källfloder är omkr. 50 km. lång. Den förenade floden fortsätter omkr. 50 km. österut till Nordsjön vid Tynemouth och utgör i sitt nedre lopp gräns mellan grefsk. Northumberland och Durham. Öfre delen af floden går genom vackra och odlade nejder; men omgifningarna kring dess nedre lopp ha genom de många kolgrufvorna alldeles mist sitt behag, och de forna skogomgifna fristäderna för munkar och abboter ha upptagits af masugnar, skeppsvarf och andra storindustriella anläggningar, hvilka kanta flodens stränder från Newcastle till hafvet. Floden är segelbar till Blaydon för mindre farkoster och till Newcastle, 13 km. från mynningen, för stora ångare. T:s kolhandel är den största i England, och flodtrafiken öfverträffas endast af den på Thames och Mersey. De förnämsta hamnarna äro Newcastle, Tynemouth och South Shields, men nedanför Newcastle är floden öfverallt försedd med hamnarmar och bryggor. Sammanlagda nettotontalet 1913 för till nämnda tre städer anlända och därifrån afgångna fartyg var 11,945,162, hvaraf 3,448,415 i kusttrafik. Skeppsvarfven vid T. aflämnade s. å. till engelska beställare 79 nya fartyg om tills. 188,772 nettoton. (H. W-k.) Tynemouth [tai'nməth l. ti'nməth], "Tynes mynning", stad och grefskap (county borough), före 1904 tillhörande engelska grefsk. Northumberland, ligger på norra sidan af Tynes mynningsvik och består af stadsdistrikten (wards) Central T., Collingwood, Dockwray, Linskill, Milbourn, Percy, Preston, Rudyerd och Trinity. I T. ingår det forna North Shields. 58,816 inv. (1911) i hela staden. Skeppsbyggen och sejlarverkstäder. Produktion af hafssalt. Fiskhandel. Hafsbad. Järnvägsförbindelse med Newcastle (13 km.). -- T. var en sachsisk fästning och sannolikt en romersk militärstation (jfr Shields) samt fick under 600-talet ett kloster, hvilket var länge berömdt och 1095 förvandlades till fästning. Af denna finnas lämningar. (H. W-k.) Tyngd (lat. gravitas), mek. Enligt Newton attraherar hvarje materiel partikel hvarje annan materiell partikel med en kraft (tyngdkraft), som är direkt proportionell mot produkten af bådas massor och omvändt proportionell mot kvadraten på deras ömsesidiga afstånd. Detta är hvad man kallar den allmänna gravitationen l. den allmänna tyngden, och ofvannämnda, af Newton uppställda lagar för massors dragningskraft på hvarandra benämnas tyngdlagar eller gå under den sammanfattande benämningen den allmänna gravitationslagen (se Gravitation). Genom denna attraktion (se d. o. 1) erhåller hvardera kroppen en acceleration, som är direkt proportionell mot den attraherande kroppens massa och omvändt mot afståndets kvadrat, men oberoende af den attraherade kroppens egen massa. Den acceleration, som jordens attraktion sålunda meddelar åt kroppar vid jordens yta, benämnes tyngd l. tyngdkraftens acceleration och betecknas vanligen med bokstafven g (se Fallrörelse). Denna accelerations riktning nämnes lod-, vertikal- eller zenitallinje och sammanfaller i allmänhet icke strängt med jordradien. Detta skulle vara fallet, om jorden vore klotformig och bestående af homogena, koncentriska lager, och då skulle ock tyngden öfverallt vara lika. Men detta är icke fallet, utan tyngden varierar för olika jordorter. Vid polerna är den störst och vid ekvatorn minst, dels emedan man vid polerna är närmast jordens medelpunkt, hvarifrån attraktionen kan anses utgå, dels emedan tyngden vid ekvatorn, där man är längst aflägsen från centrum, ytterligare minskas genom den af jordens rotation uppkommande centrifugalkraften, hvilken åter vid polerna är lika med noll.