Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyndalleffekt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
519
Tyndalleffekt-Tyngd
520
giens oförstörbarhet. Mot den teol. naturuppfattningen
häfdade han kraftigt den vetenskapliga. Bland T:s
arbeten märkas f. ö. The glaciers of the alps (1860;
2:a uppl. 1897), Mountaineering (1861), Sound Q867;
5:e uppl. 1883), Faraday as a discoverer (1868;
5:e uppl. 1894), Lectures ön electricity (1870),
Notes ön light (1871), The forms of water in clouds
and rivers, ice and glaciers U872; "Vattnet i
form af moln och floder, is och glacierer", 1874),
Fragments of science (10:e uppl. 1899) och Essays
ön the floating matter in the air in relation to
putrefaction and infection (1881). I sistnämnda arbete
vederlägger han genom försök läran om själfalstring
(generatio sequivoca, se d. o.). Vätskor, som genom
upphettning steriliserats, råka ej i jäsning eller
förruttnelse, om man förhindrar, att mikrober falla
ned i dem ur luften. T. framhöll också betydelsen
af värmets absorption uti vattenångan (och andra
värmeabsorberande gaser) i luften, i det att därigenom
den häftiga värmeutstrålningen till rymden nedsättes,
hvarigenom mildheten hos det insulära klimatet får
sin förklaring. De flesta af T:s sammanfattande
arbeten äro öfversatta till ett flertal språk.
S. A-s.
Tyndalleffekt [ti’ndl-], fys. Se U 11 r a m i k r
o-sk o p.
Tyndalls smältfigurer [ti’ndls], fys.,
en af J. Tyndall gjord iakttagelse att, när
smältning försiggår uti ett stycke is, enstaka
iskristaller smälta fortare än andra, hvarvid
hålrum af samma form som de ursprungliga
kristallerna uppkomma. Jfr Is, sp. 883.
T. E. A.
Tyndareos (grek. Τυνδάρεος), sagokonung i
Sparta. Se Leda och Dioskurerna.
Tyndariderna. Se Dioskurerna.
Tyndaris (nu Santa Maria di Tindaro),
fornstad på Sicilien, nära Patti (se d. o.),
messenisk koloni, grundlagd af Dionysios I 395
f. Kr., anslöt sig till Timoleon (se denne), kom sedan
under Kartago och gjordes af romarna till en civitas
decumana (samhälle, som hade att erlägga skatt in
natura). En mindre del af staden störtade redan före
Plinius d. ä. i hafvet. Lämningar finnas af murar,
ett gymnastikhus och en teater. Utsikten är en af de
präktigaste på det af dylika öfverflödande Sicilien.
J. C.
Tynderö, socken i Västernorrlands län, Ljustorps
tingslag. 5,240 har. 1,374 inv. (1918). Annex till
Ljustorp, Härnösands stift, Medelpads östra kontrakt.
Tyne [tai’n], flod i nordöstra England,
grefsk. Northumberland, uppstår ofvanför Hexham
genom förening af North T., som upprinner på södra
sidan af Cheviot hills nära skotska gränsen, och
South T., som har sina källor i Penninska kedjan
ofvanför staden Alston i Cumberland. Hvardera af
dessa källfloder är omkr. 50 km. lång. Den förenade
floden fortsätter omkr. 50 km. österut till Nordsjön
vid Tynemouth och utgör i sitt nedre lopp
gräns mellan grefsk. Northumberland och Durham. Öfre
delen af floden går genom vackra och odlade nejder;
men omgifningarna kring dess nedre lopp ha genom
de många kolgrufvorna alldeles mist sitt behag,
och de forna skogomgifna fristäderna för munkar och
abboter ha upptagits af masugnar, skeppsvarf och
andra storindustriella
anläggningar, hvilka kanta flodens stränder från
Newcastle till hafvet. Floden är segelbar till
Blaydon för mindre farkoster och till Newcastle,
13 km. från mynningen, för stora ångare. T:s
kolhandel är den största i England, och flodtrafiken
öfverträffas endast af den på Thames och Mersey. De
förnämsta hamnarna äro Newcastle, Tynemouth och South
Shields, men nedanför Newcastle är floden öfverallt
försedd med hamnarmar och bryggor. Sammanlagda
nettotontalet 1913 för till nämnda tre städer
anlända och därifrån afgångna fartyg var 11,945,162,
hvaraf 3,448,415 i kusttrafik. Skeppsvarfven
vid T. aflämnade s. å. till engelska beställare
79 nya fartyg om tills. 188,772 nettoton.
(H. W-k.)
Tynemouth [tai’nməth l. ti’nməth], "Tynes mynning",
stad och grefskap (county borough), före 1904
tillhörande engelska grefsk. Northumberland,
ligger på norra sidan af Tynes mynningsvik och
består af stadsdistrikten (wards) Central T.,
Collingwood, Dockwray, Linskill, Milbourn,
Percy, Preston, Rudyerd och Trinity. I T. ingår
det forna North Shields. 58,816 inv. (1911) i hela
staden. Skeppsbyggen och sejlarverkstäder. Produktion
af hafssalt. Fiskhandel. Hafsbad. Järnvägsförbindelse
med Newcastle (13 km.). – T. var en sachsisk fästning
och sannolikt en romersk militärstation (jfr Shields)
samt fick under 600-talet ett kloster, hvilket var
länge berömdt och 1095 förvandlades till fästning. Af
denna finnas lämningar.
(H. W-k.)
Tyngd (lat. gravitas), mek. Enligt Newton attraherar
hvarje materiel partikel hvarje annan materiell
partikel med en kraft (tyngdkraft), som är direkt
proportionell mot produkten af bådas massor och
omvändt proportionell mot kvadraten på deras
ömsesidiga afstånd. Detta är hvad man kallar den
allmänna gravitationen l. den allmänna tyngden, och
ofvannämnda, af Newton uppställda lagar för massors
dragningskraft på hvarandra benämnas tyngdlagar
eller gå under den sammanfattande benämningen den
allmänna gravitationslagen (se Gravitation). Genom
denna attraktion (se d. o. 1) erhåller hvardera
kroppen en acceleration, som är direkt proportionell
mot den attraherande kroppens massa och omvändt mot
afståndets kvadrat, men oberoende af den attraherade
kroppens egen massa. Den acceleration, som jordens
attraktion sålunda meddelar åt kroppar vid jordens
yta, benämnes tyngd l. tyngdkraftens acceleration
och betecknas vanligen med bokstafven g (se
Fallrörelse). Denna accelerations riktning nämnes
lod-, vertikal- eller zenitallinje och sammanfaller
i allmänhet icke strängt med jordradien. Detta skulle
vara fallet, om jorden vore klotformig och bestående
af homogena, koncentriska lager, och då skulle ock
tyngden öfverallt vara lika. Men detta är icke fallet,
utan tyngden varierar för olika jordorter. Vid polerna
är den störst och vid ekvatorn minst, dels emedan man
vid polerna är närmast jordens medelpunkt, hvarifrån
attraktionen kan anses utgå, dels emedan tyngden vid
ekvatorn, där man är längst aflägsen från centrum,
ytterligare minskas genom den af jordens rotation
uppkommande centrifugalkraften, hvilken åter vid
polerna är lika med noll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
