- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
521-522

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyngd - Tyngdkraft, Tyngdkraftens acceleration - Tyngdlag - Tyngdmätare - Tyngdpunkt - Tyngsjö - Tynnelsö (slott)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Betecknas med φ ett ställes latitud och med g tyngden på detta ställe, så är allmänt g = 9 . 8060 - 0,260 cos 2 φ - (2h)/R g, hvarvid h betecknar ställets höjd öfver hafsytan i m. och R jordradien (log R = 6 . 80416). Är l (reducerade) längden hos en pendel och t pendelns svängningstid, så är t = π sqrt(l/g). Med anledning häraf bestämmas tyngden och dess variationer genom pendelsvängningar, och ofvanstående formel för g är ett resultat af dylika observationer (se Pendel). Om jorden betraktas som klotformig samt dess massa och radie betecknas med resp. m och r och om M, R och G beteckna massa, radie och tyngd, som hänföra sig till en annan himlakropp, så är G = g ⋅ (M/m) ⋅ (r2/R2). I dagligt tal nyttjas ordet tyngd ofta i samma betydelse som vikt, d. v. s. den kraft, med hvilken jorden attraherar någon viss massa. Se vidare Tyngdpunkt. K. B. Tyngdkraft, Tyngdkraftens acceleration, mek. Se Tyngd. -- Om tyngdkraftsbestämningar se Geodesi, sp. 958. Tyngdlag, mek. Se Tyngd. Tyngdmätare, ett stundom förekommande namn på areometern och barometern ("lufttyngdmätaren"). Tyngdpunkt (lat. centrum gravitatis), mek., den matematiska punkt, i hvilken en materiell kropps tyngd kan tänkas koncentrerad. Denna punkts läge i förhållande till den ifrågavarande kroppen beror af massfördelningen inom densamma. I de fasta kropparna undergår massfördelningen vanligen så små förändringar, att nämnda läge kan anses konstant, men i vissa fall kan fördelningen, t. ex. i följd af partiell uppvärmning, på vissa ställen koncentrerad belastning orsakande afsevärd formförändring, ändradt höjdläge, vridning omkring en icke vertikal axel e. d., föranleda märkbar ändring i bemälda läge. De betydande förändringar med afseende på formen, som ofta förekomma hos en vätska eller en gas, orsaka gifvetvis motsvarande ändringar af vätskans eller gasens tyngdpunktsläge. Hela jorden har ock en tyngdpunkt. I denna punkt kan Öfriga himlakroppars, förnämligast solens, attraherande verkan på jorden tänkas koncentrerad. Gifvet är, att de ändringar, som uppkomma i fördelningen af jordens massa i följd af ojämn afkylning, ebb och flod, årstidernas växlingar med åtföljande vattenafdunstning, moln-, regn-, snö- och isbildning, det myllrande lifvet hos människor och djur, växternas utveckling m. m., orsaka vissa däremot svarande ändringar i jordtyngdpunktens läge inom jordmassan. Men ehuru dessa orsaker äro betydande för de jordiska förhållandena, är deras inflytande i fråga om den celesta mekaniken försvinnande. Den omständigheten, att en massas tyngdpunktsläge ändras i förhållande till den, är icke något giltigt skäl till att förneka denna punkts realitet. Det ges i själfva verket icke någon till ett realproblem, hvilket detta än må vara, hörande matematisk punkt, som eger större realitet än tyngdpunkten. Geometriska figurer, linjer, ytor och volymer, ha ock tyngdpunkter, ehuru de sakna materiella egenskaper. Genom abstraktioner kommer man till bestämningen af deras tyngdpunktslägen: de ifrågavarande figurerna tänkas ha en utöfver eller inom dem fullkomligt likformigt fördelad massa med konstant täthet. Elementen af denna hypotetiska massa tänkas åverkade af sinsemellan parallella, åt samma håll vända, men f. ö. huru som helst riktade krafter, proportionella mot elementens räknevärden. Dessa parallella krafters medelpunkt, d. v. s. den punkt, omkring hvilken resultanten vrider sig, då komponenterna med bibehållande af parallellismen vrida sig omkring sina anbringningspunkter, är figurens tyngdpunkt. Det genom dessa abstraktioner bestämda tyngdpunktsläget är exakt. Den räta linjens tyngdpunkt sammanfaller därför noggrant med linjens midtpunkt. Parallellogrammens tyngdpunkt ligger i skärningen mellan dess diagonaler, och detta gäller såväl för figurens yta som för dess perimeter. Den sfäriska kalottens tyngdpunkt ligger på symmetrilinjen vid midten af höjden. Den räta konens buktiga yta och dess volym ha tyngdpunkterna liggande på symmetrilinjen, den förra på 1/3, den senare på 1/4 af höjden från basen räknadt o. s. v. O. E. W. Tyngsjö, kapellförsamling i Kopparbergs län, Malungs tingslag, ingår i Malungs kommun. 821 inv. (1918). Kapell till Malung, Västerås stift, Väster-Dals kontrakt. Tynn (Tyen), långsträckt insjö i Dalhems och Odensvi socknar, på gränsen mellan Småland och Östergötland, 86 m. ö. h., afbördar sitt vatten till Emmån. Tynnelsö, slott och fideikommissegendom på Mälaröarna i Strängnästrakten, ligger till större delen inom Öfver-Selö socken, i Södermanlands län, f. ö. inom Aspö socken och Strängnäs landsförsamling inom samma län. Den omfattar 25 7/8 mtl, med en areal af 1,988,81 har, hvaraf hälften odlad jord; tax.-v. 1,175,600 kr. (1918). Sitt största område har den på Selaön, men det gamla slottet ligger på Tynnelsön (se d. o.), hvaraf hela domänen fått sitt namn. Till godset hör dessutom en mängd smärre öar och holmar samt gårdar och hemman på Toster-Aspö. Vid gården finnas såg och kvarn med elektrisk drift. Elektrisk belysning är införd öfverallt. Fruktträdgården är en af de förnämsta i Sverige. T. har daglig ångbåtsförbindelse under större delen af året öfver Strängnäs och Stallarholmen med Stockholm. T. omnämnes första gången 1282. Från 1306 tillhörde det Strängnäsbiskoparna, som under 1300-talet ofta där gästades af konungarna. Biskop Tord (d. 1401) säges i slutet af 1300-talet ha låtit uppföra det äldsta huset af sten, som var väl befäst. Biskop Rogge (1479--1501) lät på 1490-talet bygga det fasta stenhus, som utgör de nedre våningarna i slottet. 1522, under befrielsekriget, intogs det af Gustaf Vasa, som indrog det 1527 till kronan och ofta vistades på T., där hans gemål Margareta afled 26 aug. 1551. Efter konungens död innehades T. en tid af änkedrottning Katarina. Det tillhörde hertig Karls hertigdöme, som denne öfvertog 1568.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free