sammanfattningen af alla de för en större grupp af organismer karakteristiska egenskaperna. Inom systematiken har man därför användt benämningen typer för att beteckna systemets högsta kategorier: djur- eller växtstammar (jfr Djur). Inom den beskrifvande zoologien och botaniken betecknas det exemplar, på hvilket uppställandet af en ny art, underart, varietet etc. grundas, typ, typexemplar eller originalexemplar. — 2. Estet. Genom det betonande af det väsentliga i företeelserna, som alltid utmärker den konstnärliga uppfattningen och framställningen, tenderar konsten alltid att framställa typer. Detta gäller äfven om den karakteristiska konstriktningen, som söker förläna lif åt sina bilder genom rikedom på individuella drag, ty om dessa ej skola bli ett öfverflödigt bihang, äro de valda just för att förstärka intrycket af de väsentliga grunddragen. Så är "Hamlet" af Shakspere mycket individuellt karakteriserad, och dock kan man med skäl tala om "Hamlet-typen". Under inflytande af sitt originella sätt att se världen och af den värld, han ser, ledes den enskilde konstnären att dana för honom utmärkande typer. På Pietro Peruginos målningar se vi typer, som man än i dag känner igen bland den umbriska befolkningen, liksom man hos den Eyckska skolan möter flandriska typer; och i de flesta af Michelangelos verk är det något af den titaniska typ, som utmärker mästarens egen personlighet. — 3. Psyk. Inom nutidens differentiella psykologi har man särskildt sökt vetenskapligt använda typbegreppet, hvarvid den psykiska typen fattas som en karakteristisk disposition hos en grupp individer och genom sin teleologiska ställning af en normalform, hvilken individerna i olika grader närma sig, bestämdt skiljes från de logiska klassbegreppen. De gamles lära om "temperamenten" var ett naivt försök att karakterisera och förklara de viktigaste känslotyperna. Till urskiljande af olika föreställningstyper gafs först uppslaget af Galton och Charcot. De stora förväntningar, som först knötos till deras upptäckter af den visuella, den auditiva och den motoriska typen inom språk, minne och fantasi, ha endast delvis gått i uppfyllelse, i det att det t. ex. visat sig, att man kan öfvervägande knyta sina sakföreställningar till synintrycken (visuell typ), men i språket mera stödja sig på ljudbilderna (auditiv typ) eller språkorganens rörelser (motorisk typ); ja. m n k'in för vissa sakföreställningar vara visuell, för andra auditiv o. s. v. Binet har gett uppslag till urskiljande af olika framställningstyper. Han urskilde vid iakttagelser af barns sätt att författa uppsatser fyra typer: den beskrifvande, den iakttagande, den emotionella och den lärda typen. William Stern har sökt analysera dessa och i dem urskilt dels stadier i intelligensutvecklingen, dels en mera objektiv och en mera subjektiv typ, alltefter olika sätt att personligt taga ställning till verkligheten. Objektiva och subjektiva typer ha ock urskilts vid personers olika sätt att vid s. k. reaktionsforsök med en rörelse svara på ett öfverenskommet sinnesintryck; likaså vid experiment rörande förmågan att skilja minimala olikheter i sinnesintrycks kvalitet eller intensitet. Forskningen på dessa och liknande områden är ännu ej långt kommen; men uppslagen äro förhoppningsgifvande, och helt visst skall en gång den psykologiska typ-läran i hög grad vidga vår människokännedom. Jfr Stern, "Differentielle psychologie" (1911). — 4. Filos. Platons idéer voro typer, som fattades som ideal, de där på en gång voro tingens grunder och högsta ändamål. Ehuru Aristoteles ej tillade tingens former en sådan själfständig verklighet såsom Platon idéerna, så fanns hos honom mycket kvar af typernas idealisering, och huru länge en sådan uppfattning inverkat äfven på det naturvetenskapliga åskådningssättet, kan exemplifieras med Agassiz' uttryck om typerna såsom "gudomliga tankar". — 5. Boktr., i stilmetall gjuten bokstafs- (siffer-, skiljetecken-)form, "stil" (se d. o. och Schema). 1. L—e. 2—4. S—e. Typfprskning, arkeol. Se Typologi 1. Typgjutningsmaskin, boktr. Se Sättmaskin, sp. 165. Typha, bot. Se Kafveldun. Typhaceæ, bot., en familj af sumpväxter, hörande till ser. Pandanales, som ha blommorna i cylindriska kolfvar, icke omgifna af något hölster. Växterna äro sambyggare, blommorna äro nakna, omgifna af fina hår. Ståndarna äro 2–5, fria eller med nedtill förenade strängar; 1 pistill, med vanligen utdraget stift och helt märke. Frukten är nöt. Familjen innehåller endast släktet Typha (se Kafveldun); stundom föres äfven släktet Sparganium hit. O. T. S. (G. L—m.) Typhlitis, med. Se Blindtarmsinflammation. Typhlopidae, zoll. Se Maskormarna. Typhlopone, zool. Se Dorylinæ, sp. 754. Typhlops vermicularis, zool. Se Maskormarna. Typhlosis (grek. tyflosis), med., blindhet. Typhon (Typhoeus), myt. Se Tyfon. Typhula, bot., svampsläkte af fam. Clavariaceæ. Fruktkroppen är trådlik, enkel eller grenad, och uppväxer ur ett litet, fröliknande sklerotium. Flera hithörande arter göra skada på kulturväxter, såsom T. graminum på unga plantor af hvete och rajgräs och T. Trifolii på klöfver. G. L-m. Typhus abdominalis, Abdominaltyfus, Tyfoidfeber, Nervfeber, med., en akut infektionssjukdom, som förorsakas af den af Eberth upptäckta och af Gaffky närmare studerade tyfus-bakterien (se Bakteriologi, sp. 722-723). Namnet typhus härleder sig från Hippokrates, som under detta namn beskref sjukdomar, vid hvilka medvetandet (se Sensorium) var omtöcknadt. Sjukdomen uppträder dels i enstaka fall, dels som epidemier. I Sverige inträffa årligen ett och annat tusental fall af sjukdomen. Det för denna mest egendomliga är dels feberförloppet, dels karakteristiska sår och andra förändringar i tarmslemhinnan, dels symtom från nervsystemet, på grund af hvilka sjukdomen fått namnet nervfeber. Inkubationstidens längd uppges olika, 2–21 dagar (vanligast uppges 14 dagar). Redan mot slutet af inkubationen uppträda vissa sjukdomstecken: hufvudvärk, olust till arbete, dålig aptit o. s. v. Feberförloppet är i typiska fall ett af sjukdomens karakteristiska tecken. Under första stadiet, som börjar med några lätta frosskakningar, stiger febern trappformigt, högre för hvarje dag. Patienten har stark hufvudvärk, känner sig matt, medvetandet