537 Tyranni-Tiirck 538 missnöje, hvilket gjorde det lätt för någon ärelysten partigängare, ofta ur de styrandes egen klass, att, stödjande sig på de stora massorna, tillskansa sig ett envälde, hvilket icke sällan gick i arf till hans söner. Tyranner i den mening, som man nu brukar ge åt detta ord, voro dessa envålds-härskare visst icke alltid. Att de måste förfara med stränghet mot det kufvade adelspartiet, låg i sakens natur; men å andra sidan låg det i deras intresse att genom mildhet och rättvisa bibehålla det lägre folkets ynnest. Många bland dem förde en verkligt landsfaderlig styrelse, under hvars hägn såväl den materiella utvecklingen som den högre odlingen på ett berömvärdt sätt tillgodosågos. Särskildt voro de praktälskande furste-hofven i många fall ypperliga plantskolor för konst och poesi. Bland envåldshärskare af detta slag äro att märka Peisistratos och hans söner i Aten, Kypselos och Periandros i Korint, Kleisthe-nes i Sikyon, Theron i Akragas och Gelon i Syra-kusai. Men enväldet blef, äfven när det utöfvades med hof samhet, snart förhatligt. För det hos grekerna tidigt utvecklade sinnet för borgerlig frihet och likhet inför lagen var en endes oinskränkta välde öfver alla något i längden outhärdligt. Också finna vi, att redan före slutet af 6:e årh., med undantag af de under persiskt skydd stående vasallväldena i Mindre Asiens kuststäder och på närliggande öar, nästan alla grekiska envälden voro störtade och ersatta med fria statsförfattningar. I många fall var det enskildt hämndbegär, som närmast föranledde tyrannernas mördande. Men dessa "tyrannmördare" hedrades i alla händelser som fäderneslandets välgörare och blefvo stundom efter sin död dvrkade som heroer. - Det s. k. yngre tyrannis tillhörde tiden från omkr. 400 f. Kr. till den grekiska själfständighetens undergång och uppstod på spillrorna af det urartade folkväldet. Det saknade det äldre enväldets landsfaderliga skaplynne och hade mestadels karaktären af en brutal militärdespotism. Den äldste och tillika fullt typiske representanten för detta yngre tyrannis är Dionysias d. ä. i Syrakusai. Jfr Plass, "Die tyrannis bei den alten griechen" (2:a uppl. 1859). - De trettio tyrannerna har man kallat ett fåmannavälde i Aten och en samling motkejsare i Romerska riket (se Grekland, sp. 242, och Romerska riket, sp. 746). - I de moderna språken betyder tyrann en grym, förtryckande härskare. A. M. A. Tyranni (grek. tyranni's), godtycklig eller förtryckande regeringsmakt (se Tyrann); våldsherravälde, grymhet. Tyra'nnid3e, zool., en familj inom ordningen Passeriformes och fåglarnas klass. De ha långa vingar och låns: stjärt samt rund näbb med hak-formig spets, öfver 800 arter äro kända från Nya världen, där de uppehålla sig i skogar och trädgårdar. De äro kända för den djärfhet, med hvilken de angripa rofdjur, när dessa komma deras bo för nära. De lif nära sig företrädesvis af insekter. L-e. Tyrannion (°;rek. Tv^avvlcov}. 1. Grekisk grammatiker från Amisos, lefde ungefär 100-25 f. Kr. och var lärjunge till den berömde Dionysios Thrax, som i sin tur haft Aristarchos från Sa-rnothrake (se Aristarchos 1) till lärare. T. blef krigsfånge under mithradatiska kriget, men frigafs och verkade i Rom som lärare, ansedd och rik, och som medarbetare i Titus Pomponius Atti-cus' bokförlag;. Särskildt ryktbar blef T. som ut-gifvare af Aristoteles. Han skref dessutom om den homeriska prosodien, om talets delar, om den romerska dialekten (T. ansåg nämligen latinet som en grekisk munart). Jfr bl. a. Plauer, "De Tyrannione gramniatico" (Prag, 1852). - 2. T. d. y., bördig från Fenicien, lefde i l:a årh. f. Kr. och var lärjunge till T. l, hvars skrifter han kommenterat, l o. 2. J- C. Tyrannisera (se Tyrann), utöfva våldsherravälde öfver, behandla grymt eller med godtycklig härsklystnad. - Tyrannisk, grym, härsklysten, omänsklig. Tyrannisk. Se Tyrannisera. Tyrannosa~u'rus, paleont., ett till kräldjursordningen Dinosauria (se d. o.) hörande släkte, som lefvat i västra Nord-Amerika under den yngre kritperioden. De bakre extremiteterna voro långa och kraftiga, de främre korta och tjänstgörande endast som gripverktyg; dessa djurs stall-flyttning har antagligen varit af liknande slag Skelett af Tyrannosaurus. som hos nutidens känguruer. Skelettet (se fig.) var öfver 5 m. högt. T. var ett af sin tids fruktansvärdaste rofdjur. L-e. TyYas. 1. Grekiskt namn på Dnjestr. - 2. Milesisk koloni på det nuv. Akjermans (se d. o.) plats i Bessarabien. Tyrass, höll., detsamma som t rass (se d. o.). Tiirbé, turk., graf, grafmoské. Tiirck, L u d w i g, österrikisk läkare, f. 1810, d 1868, med. doktor i Wien 1836, omfattade först med förkärlek nervsjukdomarnas studium och utgaf flera afh. rörande dessa. 1857 tilldrogo sig strup-hufvudets sjukdomar hans intresse, och han egnade sig sedan uteslutande åt deras studium. T. var den förste, som praktiskt använde larynxspegeln för diagnostiska och operativa ändamål; han meddelade i Praktische anleitung zur laryngoskopie (1860) och Klinik der krankheiten ' des kehlkopjes and der luftröhre (med atlas, 1866) resultaten af sin erfarenhet däraf. R. T-dt.