samtycke. Rikspresidenten utnämner och afskedar riksämbetsmän och officerare, utöfvar öfverbefälet öfver rikets krigsmakt, utnämner och af skedar rikskanslern och på dennes förslag riksministrarna. Yid förfall för presidenten inträder i första rummet rikskanslern. Bli hindren för presidentens maktutöfning långvariga, skall ställföreträdarskapet bestämmas genom rikslag. Riksregeringen (die reichsregierung), bestående af rikskanslern och riksministrarna, behöfver för sin ämbetsutöfning riksdagens förtroende. Ett misstroendevotum från riksdagen förpliktar en minister att af gå. Rikskanslern bestämmer riktlinjerna för regeringens politik och bär ansvaret därför inför riksdagen. Inom ramen för dessa riktlinjer leder hvarje riksminister själfständigt sitt departement och bär ansvaret därför inför riksdagen. Rikskanslern är ordf. i riksregeringen. Inom denna fattas beslut med röstmajoritet, hvarvid ordf:s röst fäller utslaget, om röstsiffrorna äro lika. För brott mot riksförfattningen eller en rikslag kan riksdagen draga såväl rikspresidenten som rikskanslern och riksministrarna inför tyska rikets statsdomstol. Men för ett beslut härom fordras, att förslaget skall vara undertecknadt af minst 100 riksdagsmedlemmar och att samma majoritet som vid författningsändringar kan uppdrifvas. För att förmedla förbindelserna mellan riket och "länderna" och att representera de senare vid rikslagstiftningen och riksförvaltningen har skapats ett riksråd (reichsrat). Detta är en ersättning för det gamla förbundsrådet, som blifvit öfverflödigt, sedan förbundsstaten upphört, och har en helt annan ställning och uppgift. Det är icke något öfverhus, utan har uteslutande rådgifvande karaktär med begränsade befogenheter. Länderna representeras i riksrådet af medlemmar af resp. regeringar. Hälften af de preussiska, rösterna utöfvas dock af de preussiska provinsförvaltningarna. Hvarje "land" har minst 1 röst. Hvad de större "länderna" beträffar, ha de en röst för hvarje million invånare, men intet "land" får förfoga öfver mer än 2/5 af alla röster. I de utskott, som riksrådet tillsätter, har intet "land" mer än 1 röst. Riksregeringen måste inkalla riksrådet, om 1/3 af dettas medlemmar fordrar det. Ordf. är en medlem af riksregeringen. Denna skall hålla riksrådet underrättadt om riksärendenas gång. Lagförslag, som regeringen framlägger, böra ha riksrådets gillande, men kunna det oaktadt framläggas, om riksrådets afvikande mening meddelas. Riksrådet kan framlägga själfständiga lagförslag, som riksregeringen har att förmedla till riksdagen, äfven om den icke gillar dem. Mot af riksdagen beslutade lagar har riksrådet vetorätt. Invändningarna måste emellertid meddelas riksregeringen inom två veckor efter riksdagens definitiva beslut och motiveras inom ytterligare två veckor. Efter vetorättens begagnande skall lagförslaget i riksdagen upptas till förnyad behandling. Leder detta icke till samförstånd mellan riksråd och riksdag, kan rikspresidenten inom tre månader anordna referendum för tvistens slitande. Men gör han det ej, är lagförslaget fallet, såvida riksdagens senare beslut icke fattats med 2/3 majoritet, då presidenten har att välja mellan referendum eller lagens promulgering efter riksdagens beslut. Har riksdagen emot riksrådets veto beslutat en författningsändring, får presidenten icke stadfästa riksdagens beslut, om riksrådet inom två veckor kräfver folkomröstning. -- Som andra hufvuddel af författningen har upptagits en serie bestämmelser, som skola reglera "tyskarnas grundrättigheter och grundläggande förpliktelser". I dessa stadgas i första rummet alla tyskars likhet inför lagen samt mäns och kvinnors principiella likställighet i fråga om statsborgerliga rättigheter och plikter. Alla privilegier på grund af börd eller stånd skola upphäfvas. Adelstitlar få behållas som en del af namnet, men nya få ej utdelas. Titlar skola hänföra sig endast till ett ämbete eller yrke, de akademiska dock undantagna. Den personliga friheten garanteras liksom hemmets okränkbarhet. Äktenskapet som grundval för familjelifvet och nationens bestånd tas under författningens speciella skydd. En viktig del behandlar förhållandet mellan kyrka och stat. Statskyrkan har aflägsnats. I stället garanteras alla religionssamfund frihet och själfständighet inom lagens ram. De utdela ämbeten utan statens eller kommunens medverkan. Söndagen och de af staten erkända högtidsdagarna äro lagligen skyddade som hvilodagar. Äfven på det ekonomiska området ger författningen principiella riktlinjer. Art. 151 stadgar: "Det ekonomiska lifvets organisation måste motsvara rättvisans grundsatser och ha till mål att bereda en människovärdig tillvaro för alla". Författningen tillåter egendom, men också egendoms indragning, om denna företas till det allmännas väl och på laglig väg. Särskildt i fråga om jordens fördelning förbehåller sig staten ingripande för att förhindra missbruk och bereda hvarje tysk en sund boning. Alla skatter i jorden och alla ekonomiskt användbara naturkrafter stå under statens uppsikt. Staten har möjlighet att förvandla privata ekonomiska företag till statsegendom. Riket har vidare att skapa en enhetlig arbetarrätt. På samma gång som lika rättigheter stadgas för arbetsgifvare och arbetstagare och bådas organisationer erkännas, inrättas för tillvaratagande af arbetarnas och anställdas sociala och ekonomiska intressen lagliga representationer, "driftråd" (betriebsarbeiterrat), af två slag, dels distriktsarbetarråd, dels riksarbetarråd. För att fylla de ekonomiska uppgifterna och medverka vid socialiseringslagarnas utförande bilda dessa med företagarnas representationer s. k. ekonomiråd (wirtschaftsrat), likaledes af två slag, distrikts- och riksekonomiråd. Det sistnämnda erhåller den betydelsefulla rättigheten att själft föreslå lagar för riksregeringen, som har att framlägga dem för riksdagen. Härmed har det första försöket gjorts till rådssystemets förankring i författningen. -- Efter författningens antagande i riksdagen blef den af rikspresidenten stadfäst och promulgerad 11 aug. 1919. Den tyska republikens grundval var därmed lagd och utgångspunkten gifven för det omfattande arbete, som återstår, innan stadga och ordning inträda efter de med Världskriget förknippade omhvälfningarna. För att vara bättre rustad mot de fortsatta anloppen såväl från höger som från vänster kompletterade regeringen sig i början af okt. med medlemmar af det demokratiska partiet. Den återställda enigheten har ställts på stora prof under behandlingen af de svåra finansiella och socialpolitiska problemen på dagordningen, i främsta rummet riksfinansministern