- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
719-720

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåkern - Tång (botanik) - Tång (teknik) - Tånga hed - Tång-arachniderna - Tångböleström - Tången (Fisketången)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själfva sjöns areal utgör 44 kvkm. Från alla håll mottar T. tillflöden, bland hvilka det största kommer från s. Sitt vatten afbördar den genom den 10 km. långa Mjölnaån till Vättern. T. upptar den största fördjupningen i ett insjunket parti af berggrunden, tillhörande den östgötska silurformationen (alunskiffern), och är som de flesta liknande sjöar mycket grund, endast 0,5-2 m. Sjön omges i allmänhet af en välodlad slättbygd. Sydsydöst om sjön går en förkastning i berggrunden, skiljande den odlade silurslätten från den högre belägna, skogbeväxta urbergsterrängen. I s. v. gränsar T. till Dags mosse, bekant genom de där funna pålbyggnaderna från stenåldern. Mellan Dags mosse och T. å ena sidan samt Vättern å den andra höjer sig Omberg. T. sänktes 1842--44 för en kostnad af 48,000 rdr b:ko, hvarigenom en landvinning, dock mest steril och ofruktbar mark, gjordes af omkr. 2,000 har. Efter denna tid har sjön uppfyllts af en rik vattenvegetation och är nu känd för sin fabelaktiga rikedom på sjöfågel (jfr fig.); för en del arter utgör T. den enda kända svenska häckplatsen. En ifrågasatt ytterligare sänkning har ej kommit till stånd på grund af häftigt motstånd, särskildt från naturvännernas sida, hvilka önska bevara sjöns rika fågelfauna. Se B. Berg, "T. En bok om fåglarnas sjö" (1913). (J. V. E.) Tång, bot. och landtbr., i folkspråket benämning på flera slag af hafsväxter, i synnerhet på de till Fucaceæ och särskildt till släktet Fucus hörande algerna samt många andra. Med namnet "tång" (grästång, bandtång, bändling) betecknas äfven släktet Zostera L. Åtskilliga hafsvattenväxter, hufvudsakligen tillhörande storvuxna alger, användas till foder eller gödsel. Ehuru de innehålla sådana ämnen, ägghvita, fett och kolhydrat, som utgöra djurens näringsämnen, ofta i mängder, som motsvara hös sammansättning, ha de fått blott obetydlig användning till foder, och deras näringsvärde har vid undersökningar visat sig vara jämförelsevis ringa. Detta beror därpå, att deras halt af ägghvitämnen ofta är föga smältbar, antagligen på grund af närvaron af vissa syror, algin- och fucin-syra, hvarjämte en hög halt af salter, särskildt jodföreningar, verkar skadligt. Värdefullast är sallattång, Ulva lactuca, som förekommer i slamrika hafsbukter, i synnerhet där aflopp för orenlighet mynnar ut. Till följd af sin höga halt af smältbar ägghvita och kolhydrat samt ringa växttrådhalt har den i torrt tillstånd ett fodervärde som bästa hö. Bandtång, Zostera marina, som växer vid stränderna i mindre salt vatten, såsom i Östersjön och Öresund, motsvarar i näringsvärde godt timotejhö. Brunalger äro däremot mindre näringsrika och mindre smältbara samt till följd af hög halt af jod mindre lämpliga till foder. Bäst bland dem är den på djupt vatten växande och därför mindre åtkomliga taren l. bladtången, släktet Laminaria, samt gristång, Ascophyllum nodosum, som har hög fetthalt, sämst blås- och sågtång, Fucus vesiculosus (se fig. i art. Fucus) och Fucus serratus, hvilka vanligen bilda hufvudmassan af tången vid våra kuster. Till jordens gödsling insamlas landdrifven tång, i synnerhet blåstången, allmänt i kusttrakterna och har, sedan den stora onyttiga halten af koksalt uttvättats, ungefär samma gödselvärde som kreatursgödsel. Se M. Weibulls uppsats i "Landtbr. akad:s tidskr." 1917. O. T. S. (H. J. Dft.) Tång, tekn., ett s. k. passivt verktyg, i allmänhet afsedt att fasthålla ett arbetsstycke under bearbetningen. Tångens anordning kan vara grundad på antingen enarmade eller dubbelarmade häfstängers princip. Bland olika tänger märkas: 1. Smidestång, gröfsta slag, används inom smedsyrket samt karakteriseras af långa skänklar och olika form hos mulen eller käftarna alltefter arbetsstyckets form. I fig. l visas 4 olika slag, nämligen handtång a, rundtång b, böjtång c och räcktång d. -- 2. Falstång (fig. 2) används inom bleckslageriyrket vid vikning af kanter på bleck för framställning af falsar. Den är egentligen en art af böjtänger (se nedan). -- 3. Rörtång, för fasthållning af runda föremål, såsom rör m. m. Den enklasto formen visas i fig. 3. Denna tång, såväl som de nedan nämnda rörtängerna, är själfspännande, d. v. s. den kortare käften tryckes desto kraftigare mot röret, ju större vridningsmotståndet är, emedan denna käfts skänkel vid kringvridningen får uppbära handens fulla tryck. Fig. 4 visar en kedjerörtång och fig. 6 en universalrörtång, som med samma hand kan kringvridas och omställas för olika gripvidder. De minsta rörtängerna kallas brännartänger, fig. 5. -- 4. Smälttång, för uttagning af smältdeglar o. d. ur ugnar. -- 5. Hoftång. Käftarna ha sin större utsträckning vinkelrätt mot tångens längdriktning samt äro cirkelformigt krökta (fig. 7). -- 6. Flacktång. Käftarna ha sin större utsträckning i tångens längdriktning. Fig. 8 visar en flacktång med plana käftar, fig. 9 en böjtång med runda käftar och fig. 10 en parallelltång med alltjämt parallella käftar, som med hela sina inre ytor ligga an mot arbetsstycket. -- 7. Fjädertång (se Pincett) är en tång med enarmade häfstänger samt med fjädrande skänklar. Utom ofvan anförda tänger förekommer en stor mängd aktiva verktyg, som i allmänhet benämnas tänger, men som egentligen äro afsedda att utföra ett formförändringsarbete, t. ex. klippning, skärning e. d. Hit höra 8. Afbitar- l. kniptång för klippning af metaller, hufvudsakligen tråd, fig. 11 och 12, den senare med knähäftyg för kraftutväxling. Fig. 13 visar en kombinerad afbitare och flacktång och fig. 14 en trådafbitare med 4 klippeggar vid omkretsen och 2 hålskär samt med anslag för klippning till lika längder. Andra tångliknande verktyg äro exempelvis frisertång, tandläkartång m. fl. inom vissa yrken använda specialtänqer. G. S-n. Tånga hed, i Algutstorps socken, Älfsborgs län, nära Säfveån och Vårgårda station å Västra stambanan, användes till slutet af 1880-talet som skjutfält för Göta artilleriregemente, men ersattes sedermera på grund af sin ringa utsträckning med Remmene skjutfält. G. af Wdt. Tång-arachniderna, zool. Se Bokskorpion. Tångböleström. Se Indalsälfven, sp. 466. Tången (Fisketången), municipalsamhälle (enl. k. br. 14 sept. 1894) i Kungshamns socken, Göteborgs och Bohus län, beläget på Sotenäset vid Skagerak. 24 har. 555 inv. (1918). Taxeringsvärdet af bevillningsskyldig fast egendom utgjorde 1919 208,700 kr., den tax. inkomsten af kapital och arbete 305,354 kr.; ingen uttaxering af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free