Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tändernas sjukdomar och vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vanliga orsaker härtill äro engelska sjukan
(rachitis), hereditär syfilis, skrofulos,
myxödem m. fl. åkommor; ofta nog känner
man ej anledningen. Behandlingen riktas mot den
orsakande sjukdomen. Förr sattes en hel del sjukliga
tillstånd i organismen under spädbarnsperioden
(tandfeber, tandslag, tandkramp, tanddiarré,
tandhosta, tandexantem) i förbindelse med den första
dentitionsprocessen (se Tänderna, sp. 744-745).
Den moderna forskningen är emellertid alltmer
benägen att i dessa förhållanden se ett tillfälligt
sammanträffande, hvarför begreppen tandfeber,
tandslag o. s. v., häntydande på ett direkt samband
mellan tandsprickningen och vissa sjukliga tillstånd
hos barnet torde sakna berättigande. Därmed förnekas
icke, att mjölktandens genombrott kan medföra ett
visst retningstillstånd i munhålan (klåda, spänning,
ökad salivation), kännetecknadt däraf, att barnet
blir oroligt och kinkigt, vill stoppa hårda
föremål i munnen m. m., hvilket allt dock måste
anses ligga inom fysiologiska gränser. Förekommande
kramp, utslag o. s. v. uppstå säkerligen hos yngre
individer af orsaker analoga med dem hos äldre;
att observera är endast, att barnet under de första
lefnadsåren är särdeles mottagligt och utsatt för
vissa sjukdomar. Tandsprickningen inträffar nu
under just samma period; däraf föreställningen om
ett kausalsammanhang mellan denna rent fysiologiska
process och uppträdandet af diverse för barnaåren
karakteristiska sjukliga rubbningar. – 2.
Anomalier i storlek (jätte- och dvärgtänder),
form (emboli, tapptänder, knöltänder) och antal
(öfvertal, undertal, retention) bero dels på
tillfälligheter, dels på interkurrenta sjukdomar
under förkalkningsperioden och äro dels ett
atavistiskt fenomen. Slutligen kunna äfven
rubbningar i den endocrina körtelsekretionen
spela en roll. Behandling: tanduttagning
eller tandreglering, eventuellt intagande af
preparerad körtelsubstans, t. ex. tyreoidea.
– 3. Anomalier i struktur. Af större
intresse äro de strukturförändringar, som benämnas
emaljhypoplasier (tyska författare) eller atrofi
(amerikanska författare efter Black) eller ofta i
dagligt tal "rachitiska tänder". De utgöras af
punkt-, skål- eller rännformade skrofliga
defekter på tandens yta, hvilka äro medfödda och
förbli stationära, om de ej angripas af tandröta.
Orsaken är en nutritionsrubbning under tandens
förkalkningsperiod, beroende på någon interkurrent
sjukdom (rachitis, hereditär lues, mässling,
scharlakansfeber, svårartade tarmsjukdomar)
eller rubbningar i bi-sköldkörtelns (glandula
parathyreoidea) funktion (tetani). Behandling:
tandfyllning eller protetisk ersättning (själfva
defekten kan ej påverkas genom någon terapi). – 4.
Anomalier i läge. Afvikelser från det normala bettet
förekomma redan fysiologiskt och äro karakteristiska
för vissa raser. Man talar om en fysiologisk l.
etnologisk prognathia (framstående bett, vissa
negerraser), orthogenia (rakt bett, gamla egypter,
kelter, eskimåer) och progenia (framstående underkäk,
friesiska folkslag). Patologiskt förekomma
följande afvikelser från det normala bettet: a)
anomalier i de enskilda tändernas ställning (rotation,
läge inom eller utom bågen eller på annan plats i
eller utom munnen); b) framstående öfverkäk
(öfverkäkens framtänder bita abnormt långt framför
underkäkens); c) framstående underkäk (underkäkens
framtänder bita framför öfverkäkens); d)
rakt bett (framtänderna bita på hvarandra; e)
öppet bett (framtänderna nå hvarandra ej vid
sammanbitning) ; f) djupt bett (framtänderna
skjuta abnormt förbi hvarandra vid sammanbitning);
g) sick-sackformigt bett (framtänderna korsa
hvarandra vid sammanbitning). Behandlingen består i
tandextraktion eller tandreglering (se d. o.) medelst
mekaniska apparater, s. k. ortodonti. Angle (Amerika)
har inlagt stora förtjänster om klassificeringen af
de olika bettarterna och deras behandling ("Angles
båge").
B. Förvärfvade defekter kunna uppstå på tändernas
ytor genom slitning eller nötning eller af obekant
anledning. De viktigaste förändringarna på tänderna
inom denna grupp äro 1. Abrasion, af nötning genom
tuggningsakten, särskildt kraftigt framträdande vid
rakt bett. Tänderna kunna därvid afslipas ända ned
till tandköttsranden. Vanligen medför detta inga
ytterligare komplikationer, i det nytt tandben
(ersättnings-dentin) bildas i tandens inre hålrum
(cavum pulpæ), allteftersom tanden afnötes,
hvarigenom detta hålrum småningom oblitereras
(utplånas) och pulpans blottande undvikes. 2.
Kilformade defekter, vid tandköttsranden belägna
skarpa horisontala inskärningar af obekant ursprung.
C. De egentliga tandsjukdomarna äro
inflammationer och nybildningar.
1. Inflammationer. Endast tandens mjuka väfnader,
det tandens inre hålrum utfyllande väfnadslagret
(pulpa dentis) och rothinnan (periodontium), kunna
bli säte för en inflammationsprocess. Enligt modern
uppfattning kan nämligen den förstörelseprocess,
tandrötan, som träffar tandens hårda väfnader,
emaljen, tandbenet (dentinet) och cementet, icke
betraktas som en inflammation (odontitis), enär här
saknas blod och lymfkärl. Inflammationen är vanligen
beroende på en infektion med banala varbildande
bakterier, stundom kunna specifika mikroorganismer
påvisas (tuberkulos, aktinomykos), mera sällan uppstå
inflammationer af fysikaliska (mekanisk-traumatiska,
termiska o. s. v.) eller kemiska (arsenik,
kvicksilfver) orsaker. En infektion, som sprider
sig till käkarnas inre, antar genast allvarsammare
karaktär. En beninflammation (osteitis) uppstår. Som
denna osteit intar en dominerande ställning bland
sjukdomar utgångna från tänderna, är det lämpligt
att orientera framställningen med hänsyn till
densamma. Infektionen når käkarnas inre på följande
vägar: a) genom tanden, b) utefter tanden (rothinnan),
c) genom munslemhinnan, d) genom blodbanorna.
a) Genom tanden: Tandens hårda väfnader, emalj och
dentin, angripas af tandröta (caries dentis}. Om
naturen af denna förstörelseprocess är man ännu
ej fullt på det klara; bland många teorier torde
f. n. den af Miller framställda kemisk-parasitära
teorien resp. den rent parasitära teorien ha de
fleste anhängarna. Grunddragen af densamma äro
följande. Genom syreverkan (jäsningsprocesser i
munhålan) eller syrebildande bakterier utlösas
kalksalterna i emalj och dentin. Den återstående
uppmjukade dentinväfnadens sönderdelning fullbordas
sedan genom verksamheten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
