Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 797-798 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Törnesfall ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

därefter som extra lärare vid nämnda anstalt
samt blef 1874 lärare på dess pedagogiska
afdelning. Han efterträdde 1882 Hj. Ling som
professor och öfverlärare på samma afdelning och
verkade i denna egenskap till hösten 1909. Han var
därjämte, 1887–1907, efter G. Nyblæeus föreståndare
för institutet.

[Porträtt, ingen bildtext.]

1881–1908 var han förordnad att
inspektera gymnastikundervisningen vid rikets
läroanstalter. Denna hans långa verksamhetstid
var i många afseenden mycket betydelsefull. Under
hans föreståndarskap omdanades Gymnastiska
centralinstitutet i enlighet med 1887 års stadga, dess
elevantal och lokaler fördubblades, ny kvinnlig kurs
tillkom m. m. På hans föranstaltande förbättrades
folkskolans gymnastikundervisning genom årliga
fortbildningskurser för dess lärarkår, och en
småningom ordnad gymnastikinspektion infördes för
landsbygdens folkskolor. Han bidrog verksamt till
lingska gymnastikens utbredning utomlands, där flera
länder officiellt anslöto sig till detta system
för fysisk uppfostran. Flera af hans gymnastiska
skrifter ingrepo djupt i utvecklingen. Hans
Reglemente i gymnastik för Kungl. flottan (1879,
2 uppl.) i förening med de goda resultat han kunde
framvisa som lärare i gymnastik och fäktning vid
Sjökrigsskolan (1867–82) och vid exercisskolan å
Skeppsholmen (1875–81) bidrog i väsentlig mån till
lingska grundsatsernas fullständiga genomförande
såväl inom armén och flottan som i skolor och
seminarier. Hans bok Fria lekar (1879; 2:a tillökade
uppl. 1880) samt hans tryckta berättelser öfver de
med statsunderstöd företagna studieresorna i England,
Belgien och Tyskland (1877) samt England och Skottland
(1889) medverkade till att ge friluftsleken och
idrotten en bättre ställning inom landets olika
uppfostringsanstalter. Äfven på detta område var
T. fosterländsk och ifrade för, att våra nationella
lekar skulle komma till heders. I "Tidskrift i
gymnastik" var han en flitig medarbetare sedan
dess begynnelse 1874 och tillhörde från 1884 till
sin död dess redaktion, under en lång följd af år
som ansvarig utgifvare. I Lärobok i gymnastik för
folkskollärare- och folkskollärarinne-seminarier
(1905, 4:e uppl. 1916; öfv. till ty. och fr.) nedlade
han frukten af sin stora kunskap och erfarenhet på
det gymnastiska området. Denna lärobok har varit ett
godt stöd för gymnastikundervisningens förbättring
vid seminarierna och därigenom vid folkskolorna. Af
T:s öfriga skrifter kunna nämnas Sur l’enseignement et
la pratique de la gymnastique (1880–81), Reglemente i
bajonett- och sabelfäktning för k. flottan (1882) och
Gymnastik och andra kroppsöfningar (1888). T. fasthöll
städse troget vid P. H. Lings gymnastiska skapelse,
sådan denna utvecklats och närmare preciserats af
sonen Hj. Ling. Han uppträdde med skärpa mot dem,
som okritiskt ville uppblanda den med konstfärdigheter
och öfningar af tvifvelaktigt värde eller
genom långt drifna täflingar i ensidiga kroppsliga
färdigheter förvirrade allmänhetens uppfattning
om sund fysisk fostran. T. bidrog mäktigt till
den fysiska uppfostrans utveckling såväl inom som
utom vårt land och lämnade efter sig ett öfver
snart sagdt hela världen kändt och äradt namn.

N. F. S.

Törnhjelm (ej Törnehielm), Mårten Knutsson,
konstsamlare, f. 4 mars 1663, d. 5 sept. 1723 å
Malmvik vid Drottningholm, studerade 1683–84 i
Leiden och Utrecht (hans dagbok under vistelsen
där förvaras i Uppsala universitetsbibliotek). Han
blef, på grund af sin faders gunstlingskap hos
änkedrottning Hedvig Eleonora, hofjunkare och
efterträdde honom som "hauptman" öfver Drottningholms
och Svartsjö län. Med mycken kostnad och smak hade
T. bildat ett konst- och naturalie-kabinett samt en
boksamling, hvilka efter hans död tillföllo hans måg,
assessor K. L. von Schantz, och af denne utförligt
förtecknades. Ett utdrag ur denna förteckning,
författadt af K. E. Klein, förvaras i handskrift
i k. biblioteket och visar, att samlingen var
rik på taflor, porträtt, miniatyrer, pretiosa,
konstindustriföremål af alla slag, naturalier och
mynt. Den utbjöds efter von Schantz’ frånfälle,
1734, till salu i sin helhet, men fann ej köpare,
hvadan det bästa skingrades under hand och återstoden
såldes på auktion 1742.

–rn.*

Törning, ett starkt befäst slott i Haderslev amt,
Slesvig, hvilket under 1300-talet tillföll släkten
Limbek samt 1351 och 1422 förgäfves belägrades af
de danske konungarna. 1496 inköptes det af konung
Hans, men nedrefs sedan. Trakten däromkring hette
"Törning län".

E. Ebg.

Törning, Jakob, sjömilitär, f. 1739, d. 13 dec. 1797,
blef underofficer vid örlogsflottan 1761, löjtnant
1764, kapten 1773 och major 1794. Transporterad till
arméns flotta i Finland, deltog han med växlande
lycka i ryska kriget 1788–90 och utnämndes till
öfverstelöjtnant 1788. På hösten s. å. beordrades han
till Göteborg, då bohuslänska skärgården skulle sättas
i försvarstillstånd mot danskarna, samt öfvervakade
sedan arbetena på den eskader, som där byggdes och
utrustades. April 1790 afseglade han från Marstrand
med 17 kanonslupar och 6 transportfartyg samt ankom
till skärgårdsflottan i Viborgska viken i början
af juni. T. deltog i striderna i Trångsund och
Björkösund, men ådrog sig Gustaf III:s misshag genom
sitt lama beskjutande af ett par ryska skepp strax
före reträtten 3 juli. På aftonen 3 juli sökte han med
sin division jämte andra fartyg för det hårda vädret
skydd i Aspö skärgård, där han 4 juli icke lät sig
lockas af fiendens list, då denne sökte öfvertala
honom att ge sig; han afseglade till Svartholm –
motsatt håll till Svensksund, där konungen gett
order, att skärgårdsflottan skulle samlas, hvilken
order T. påstod sig ej ha känt till. I slaget vid
Svensksund, 9 juli, kommenderade T. högra flygeln,
61 kanonslupar och jollar, och mottog fiendens
första anfall, som han tillbakaslog, likaså ett
andra anfall, hvarpå han ryckte fram och besköt med
långskeppseld den ryska centern. För visad tapperhet
och ståndaktighet befordrades han till öfverste
i armén, men fick till följd af sjuklighet afsked
redan 1794. T. var en duglig sjöofficer med verkliga
ledaregenskaper, men han hade svårt att underordna
sig andra och var illa omtyckt af sin chef, M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>