Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ubangi, Mobangi l. Mubangi - Ubatura - Ubaye - Ubbe den frisiske - Ubbelohde, August - Ubeda - Ubeda, Fracisco de - Uberaba - Uberalfontän - Uberti, släkt - Ubertini, Francesco - Ubertis, Teresa - Ubi bene, ibi patria - Ubierna - Ubi irritatio, ibi affluxus - Ubikvist l. Kosmopolitisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
83 dess samhörighet med Kongo. 1884 upptäcktes
U:s mynning af missionären G. Grenfell, som 1885
befor floden upp till Songofallen, äfven kallade
Grenfellfallen. 1886–89 upptäckte belgaren A. van
Gèle, att U. och Uelle hörde samman. Mbomu upptäcktes
1877 af den från n. kommande greken P. Potagos, och
dess öfre lopp utforskades delvis af W. J. Junker
(se denne). – 2. (Fr. Oubangui-Chari-Tchad)
En genom dekret 15 jan. 1910 upprättad koloni
i Franska Ekvatorial-Afrika, sedan nämnda
dag namnet på kolonien Franska Kongo. 493,500
kvkm. Omkr. 1,590,000 inv. Hufvudorten i U. är
Bangi l. Bangui, vid floden U. nära Songofallen.
1–2. E. A-t.
Ubatura, brasiliansk sjöstad (staten São Paulo)
vid foten af Serra del mar. Omkr. 8,000 inv. och med
särdeles god hamn.
Ubaye [ybä], ström i franska dep. Basses-Alpes,
biflod till Durance. Om de viktiga försvarsverken i
Ubaye-dalen se Saint-Vincent och Tournoux.
Ubbe den frisiske, sagohjälte,
som Harald Hildetand öfvervann,
tog i sin tjänst och gaf sin syster till äkta,
gick i Bråvalla slag fram mot Sigurd Rings här,
nedhögg 25 kämpar, sårade 11 och röjde sig med
bägge händerna om svärdet väg genom den fientliga
hären. De bågbeväpnade telemarksborna genomsköto
honom med 44 pilar, så att han föll död ned.
(B–e.)
Ubbelohde [obbelåde], August, tysk rättslärd, f. 18
nov. 1833 i Hannover, d. 30 sept. 1898 i Marburg,
blef 1857 docent i Göttingen, 1862 e. o. professor
där och 1865 professor i Marburg samt 1871 led. af
preussiska herrehuset. Bland hans skrifter,
som hufvudsakligen behandla den romerska rätten,
må nämnas Über den satz: ipso iure compensatur
(1858), Die lehre von den untheilbaren obligationen
(1862), Grundriss zu vorlesungen über die geschichte
des römischen privatrechts (2 uppl. 1881) samt
framför allt de med synnerlig omsorg utarbetade
afhandlingarna om de romerska interdikten (1889–96),
som utgöra bd 43 och 44 af den af Glück påbörjade
"Ausführliche erläuterung der pandecten".
C. G. Bj.
Úbeda, stad i spanska prov. Jaén (Andalusien),
på den ytterst bördiga platån Loma de Ú. mellan
Guadalquivir och dess biflod Guadalimar, 600
m. ö. h. 22,078 inv. (1910). Tillverkning af
läder, ylleväfnader, lerkärl och såpa. I trakten
hästafvel samt produktion af säd, vin, olivolja och
fikon. Ú. var en betydande stad på morernas tid,
med, som det uppges, 70,000 inv. Några partier af
de gamla murarna, med torn och portar, kvarstå, men
den äldsta offentliga byggnaden, kyrkan San Salvador,
härrör från 1540–56.
(H. W-k.)
Úbeda, Francisco de, spansk skriftställare och läkare,
som lefde under förra hälften af 1600-talet, har
länge ansetts som pseudonym för Andrés Pérez de
Léon, men är verkliga namnet på författaren till
La Pícara (se "Revue hispanique", X, 236). Ticknor
anser "La Pícara" vara en imitation af Mateo Alemáns
"Guzmán de Alfarache", under det att Fernandez de
Navarretes åsikt är, att boken är skrifven efter
mönster af Lazarillo de Tormes (se d. o.) och Calixto
y Melibea. Boken väckte uppseende och öfversattes till
fr. och it. Se "Biblioteca de autores españoles" 33.
Ad.H-n.
Uberaba, brasiliansk stad i staten Minas geraes,
ett stycke till höger om Rio grande. Omkr. 25,000
inv. U. står i järnvägsförbindelse med São Paulo och
har liflig handel. Biskopssäte (sedan 15 aug. 1907).
Uberalfontän (fr. fontaine ubérale), en både i
forntiden och nyare tid använd symbolisk figur
betecknande tidens pånyttfödelse och föreställande
en kvinna, ur hvars bröst framvälla strålar af vatten
eller, för någon särskild gång, af mjölk eller vin. Så
skall ha varit fallet med den ryktbara Artemisbilden
i Efesos. Ryktbar är "Der tugendbrunnen" i
Nürnberg. Den senaste framställning af detta slag,
som man känner, torde vara den kvinnobild, som efter
ett utkast af målaren David 16 aug. 1793 uppsattes på
en plattform öfver spillrorna af Bastiljen och där en
stor ceremoni egde rum, under ledning af konventets
ordf., Hérault de Séchelles.
J-C.
Uberti, florentinsk högadlig släkt, som redan på
1100-talet hörde till de ledande på den ghibellinska
(kejsarvänliga) sidan. Uberto degli U. var konsul i
Florens 1180, och Schiarta degli U. gaf vid mordet
på Buondelmonte dei Buondelmonti 1215 dråpslaget
åt denne guelfiske riddare samt inledde därmed
släktfejdernas vildaste period. Mest berömd af
släktens medlemmar var Farinata degli U., som
fördrefs 1250, men i triumf återkom från Siena i
spetsen för de landsflyktige ghibellinerna efter den
seger, som de med hjälp af kejserliga trupper (under
Guido Novello) och Sienabor vunnit vid Montaperti
(s. å.). Han afled 1264, och 1267 dödades många
medlemmar af släkten U., då Karls af Anjou trupper
bröto ghibellinernas makt i hela Toscana. Ännu
så sent som 1305–06 nämnes en Tolosato degli
U. som ledare af ett fruktlöst aristokratuppror
i Pistoja. Jfr Florens, sp. 620-621, och
Villari, "I primi duo secoli della storia di
Firenze" (2 bd, 1893–94, äfven i engelsk öfv.).
V. S-g.
Ubertini, Francesco, målare. Se Bacchiacca.
Ubertis, Teresa. Se Italienska litteraturen, sp. 1099.
Ubi bene, ibi patria, lat., "hvarest man har
det bra, där är ens fosterland", materialistens
valspråk, gentemot hvilket patrioten ställer sitt:
ubi patria, ibi bene ("i mitt fosterland är mig
godt att vara"). Uttrycket hvilar på ett af Cicero
i "Disp. tusc." 5:37 anfördt citat ur Pacuvius’
"Teucer" (Patria est ubicunque est bene) och har
sin motsvarighet i Aristofanes’ "Plutos", v. 1151
(i svensk öfv. "ett fädernesland är hvarje land,
där det går en väl").
Ubierna (lat. Ubii), en germansk folkstam, som på
Caesars tid bodde från Westerwald uppåt Rhen mellan
Main och Siegen. Den undanträngdes emellertid af
sveberna, så att de år 38 f. Kr. flyttade eller af
Agrippa som gränsvakt flyttades öfver till vänstra
Rhenstranden. Deras hufvudstad blef sedermera under
Claudius gjord till en koloni, Colonia Agrippina
l. C. agrippinensis (efter kejsarinnans namn),
nu Köln. Där låg äfven Bonna. Sista gången man
hör talas om ubierna som folkras är 157 e. Kr.
R. Tdh.*
Ubi irritatio, ibi affluxus, lat., "där retning är,
är tillopp", en medicinsk maxim.
Ubikvist (af lat. ubique, öfverallt)
l. Kosmopolitisk, bot., säges om en växt, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
