landet två gånger (1849 och 1851), anslog dem till 70,000. Landet genomdrages af Uganda-banan, vid hvilken hufvudstaden Nairobi ligger. <img c>Fig. 2. Wakamba-mö (Kaluki, "den lilla honungen") med ärrtatuering på bröstet.

I U. vistades nära ett år 1910--11 svenske forskningsresanden G. Lindblom. (^{E. A--t.}) Ukari, stad. Se Vukari. Ukas, ry., kejserlig rysk förordning, befallning. Ukerewe. 1. Sjö i Central-Afrika. Se Victoria Njansa. -- 2. Ö i södra delen af Victoria Njansa, omkr. 56 km. lång och 15 km. bred, belägen i södra delen af sjön och förenad med sydöstra kusten genom ett lågt näs af knappt 2 km. bredd, men genomskuret af en 2 m. bred kanal, som förenar Speke-viken i s. med Grantbukten i n. U. är omsorgsfullt odladt och har talrik befolkning. Hufvudort är Bukindo på nordkusten. Nordväst därom ligger den katolska missionsstationen Neuwied. Under Världskriget intogs U., som tillhörde det forna Tyska Öst-Afrika, af engelsmännen 15 juni 1916. Ukermark (Uckermark; af fnslav. ukra, gräns), nordligaste delen af Mark Brandenburg, på vänstra stranden af Oder, mellan Mittelmark, Mecklenburg-Strelitz, Pommern och Neumark, motsvarande de till reg.-omr. Potsdam hörande kretsarna Prenzlau, Templin och Angermünde. Hufvudort är Prenzlau. Delar af U. kommo på olika tider till Brandenburg, och nära 300 år var det tvisteämne mellan Brandenburg, Pommern och Mecklenburg. Först 1493 var det fullständigt förenadt med Brandenburg. Ukermünde. Se Ückermünde. Ukert [o'k-], Friedrich August, tysk lärd, f. 1780 i Eutin, d. 1851 som bibliotekarie vid hertigliga biblioteket i Gotha, är bekant företrädesvis genom den af honom och Heeren (se denne) utgifna samlingen Geschichte der europäischen staaten. U. utgaf dessutom Handbuch der geographie der griechen und römer (3 dlr, 1826--46) samt, i förening med Fr. Jakobs, Beiträge zur älteren literatur oder merkwürdigkeiten der herzoglichen bibliothek zu Gotha (3 bd, 1835--38). Ukiner, folk. Se Korjaker, sp. 1050. Ukio, flod. Se Salween. Ukiyoye (jap., "världslig bild"), den folkliga och profana japanska målarskolan. Ukko [o'kkå], finsk myt., urspr. finnarnas åskgud, hvilken från nordbornas Tor lånat vissa drag, bl. a. namnet ("Gubben"), och blifvit en åkerbruksgud, till hvars ära man enligt Agricola vid såningstiden på våren drack "Gubbens skål" (Ukon malja) eller firade "Gubbens kalas" (Ukon vakat). I en handling från tiden 1545--50 klaga bönderna i Nyslotts län, att de blifvit pliktfällda därför, att de druckit "thordhns gildhe", och ännu i dag firas bland Ingermanlands finnar en vakkue-fest, som emellertid där förbundits med Petri och Iljas dag 29 juni; äfven i Finland har på sina ställen ända in i nutiden på försommaren firats Ukon vakat, hvarvid ett lamm offrats och några bitar af offret m. m. burits till Ukonvuori ("Gubbens berg"). Åskan heter på finska alltjämt ukkonen, diminutiv af ukko. I "Kalevala" och de folkdikter, på hvilka densamma grundats, representerar U. närmast det kristna gudsbegreppet. ^{K. B. W.} Ukna, socken i Kalmar län, Norra Tjusts härad. 16,724 har. 2,169 inv. (1918). U. utgör ett pastorat i Linköpings stift, Norra Tjusts kontrakt. Ukraina (landets inhemska namn i motsats till storryssarnas Ukra'jna; "gränsland"). 1. I egentlig mening ett någon gång redan under medeltiden förekommande, men senare allmänt brukligt namn på ett af östslaver bebodt område omkring mellersta Dnjepr, en gång kärnan i det svenskslaviska, på 800-talet skapade riket Rus (se nedan), på 1300-talet införlifvadt med Litauen-Polen och sedan senare delen af 1600-talet förenadt med moskovitiska riket. Af "storryssarna", den från ukrainerna nationellt skilda befolkningen i tsarriket Moskva, kallades det efter U:s "annexion" med detta rike (senare delen af 1600-talet) Lill-Ryssland (se d. o.). U. omfattade ung. de senare ryska guv. Kiev, Tjernigov, Poltava och Charkov, ett område på 207,000 kvkm. med 14,750,000 inv. (1910), hvaraf 12,5 mill. ukrainer ("lillryssar"), resten hufvudsakligen "storryssar". 2. Under 1600- och 1700-talen var U. 1 medelpunkten för de med dess invånare stambesläktade folkens politiska och kulturella lif och förkämpen för deras nationella själfständighet. I anledning däraf har på senaste tiden den ukrainsk-nationella propagandan nyttjat dess namn för att beteckna hela det område, som har en hufvudsakligen ukrainsk befolkning. I denna vidsträckta betydelse uppges U., hvars gränser, i brist på naturliga sådana, ej kunna så noga fastställas, omfatta ungefär landet mellan 43--54° n. br. och 21--47° ö. lgd. Det sträcker sig från Tatra (Karpaterna), mellersta San (Galizien) och nedre Bug samt Bialystokskogen (guv. Grodno) i v. till Don och (med en liten flik) till Kaspiska hafvet i ö., från Pripet samt mellersta loppet af Dnjepr och Don i n. till Donaumynningarna, Svarta hafvet, Kaukasus' nordvästra utlöpare och Terek i s. Det omfattar således (se fig.) i det närmaste hela södra delen af det förra Europeiska Ryssland (775,000 kvkm., med 28,5 mill. ukrainer), norra och nordvästra