linjer (till Kempten, München, Friedrichshafen, Aalen och Tuttlingen), ligger vid den punkt af Donau, där denna blir segelbar, är en af de förnämsta handelsplatserna i Württemberg och har liflig industri (tillverkning af metallarbeten, mässingsvaror, gjutgods, cement, bomull och bomullsvaror, hattar, asfalt, eldsläckningsredskap, tornur, maskiner, verktyg, musikinstrument samt korg- och trävaror). Dessutom finnas i U. stora bryggerier, garfverier, färgerier och båtvarf. Berömda äro dess grönsaker (särskildt sparris), korn, öl, tobakspiphufvud och sockerbröd. U. har handels- och industrikammare samt var före Världskriget stor garnisonsort. Det är säte för generalsuperintendent, kretsförvaltning och landdomstol samt hufvudtullkammare och forstämbetsverk. -- De olika vägar, som sammanlöpa i U., ha gjort det till en strategiskt viktig ort och länge äfven en fästning af första rangen. Förbundsfästning sedan 1841, befästes U. 1844--59 enligt nypreussiska maneret, och hufvudfästningen på vänstra stranden erhöll då en stark enceinte, som sträckte sig ända till Michaelsberg, på hvilket Wilhelmsfeste bildade ett fast citadell. På högra stranden befästes Neu-Ulm som brohufvud, och å båda stränderna anlades fortgördel. Sedan U. 1871 blifvit tysk riksfästning, ha dess befästningar sedan 1873 utvidgats och försetts med en ny fortgördel, som sedermera å vänstra stranden ytterligare förstärkts; men den å samma strand varande enceinten såldes 1900 till staden och har sedan till stor del raserats. Liknande öde går äfven högra strandens enceinte till mötes; men Michaelsbergbefästningen skall dock bibehållas. -- U., som nämnes redan 854, blef 1155 fri riksstad i Schwabiska kretsen, hade på 1400-talet omkr. 20,000 inv., omfattade därjämte ett landområde af 640 kvkm. med närmare 40,000 pers. Mot slutet af medeltiden uppträdde staden ofta i spetsen för olika schwabiska förbund. 1530 antog U. augsburgiska bekännelsen och gaf sig 1632 under Gustaf II Adolfs "protection", hvarefter dess befästningar förstärktes genom Ruthwens försorg. 1803 kom det till Bajern, 1809 till Württemberg. Sedan fransmännen under Napoleon 14 och 15 okt. 1805 segrat vid det närbelägna Elchingen, kapitulerade U. 17 okt., och österrikiske generalen Mack togs till fånga med 23,300 man. Litt.: Gurlitt, "Historische städtebilder. Ulm" (1905). (E. A-t. L. W:son M.) Ulmäceas, bot., en till serien Urticales hörande familj af träd eller buskar utan mjölksaft och med de enkla, ofta oliksidiga, sågade bladen ställda i 2 rader. Stiplerna äro affallande. Blommorna äro samkönade eller enkönade med fribladig eller sam-bladig, nästan hinnaktig blomkalk. Ståndarnas antal (typiskt 5) växlar från 4 till 8. De utgå från kalkens botten och äro motsatta dess flikar. Fruktämnet är bildadt af 2 fruktblad och har 2 järn-breda, på insidan papillösa stift. Vid mognaden är frukten enrummig, nöt eller stenfrukt, stundom vingad. Det ensamma fröet saknar oftast fröhvita. Familjen omfattar 2 underfamiljer: Vlmoidece, med nötlik frukt, och Celtidoidece, med stenfrukt. De viktigaste af de 13 släktena äro Ulmus (se A l m) och Cellis. O. T. S. (G. L-m.) Ulmann fylma^], Benjamin, fransk målare, f. 1829 i Elsass, d. 1884 i Paris, studerade i Paris för Drolling och Picot samt vann 1852 stora priset Tryckt den "/s 20 Eör Coriolanus hos konungen l Äntium, hvarefter han studerade i Kom. Bland hans förnämsta arbeten, delvis skräckscener, må nämnas Ring ar en i Niirnberg, Samvetsagg, Sulla hos Marius och Karl V intågar i Paris (1878). (G-g N.) Ulmaren, farm. med., en blandning af flera sammansatta salicylsyreestrar, innehållande 75 proc. salicylsyra. Preparatet utgöres af en tung, ljusbrytande, gulröd vätska, som används utvärtes mot reumatism till pensling eller i form af salfva. C. G. S. Ulmäria, bot. Se Spirsea. Ulmeker. Se Indianer, sp. 497. Ulmerdogg, zool. Se Hunden, sp. 1314. Ulmgren, Otto, läkare, dentist, f. 12 dec. 1844 i Örebro, blef med. licentiat i Stockholm 1874, med. doktor i Uppsala 1877, idkade tand-läkarstudier i Wien 1875-76 och har sedan 1877 varit praktiserande tandläkare i Stockholm samt är sedan 1885 hof tandläkare. U. har varit föreståndare och förste lärare vid tandpolikliniken i Stockholm 1885-97 och lärare i tandkirurgi vid Tand-läkarinstit utet 1898-1911. Han har författat åtskilliga skrifter i odontologi och artiklar i Nordisk familjebok. Ulmm, Ulminsyra (af lat. ulmus, alm). Se Humusämnen, sp. 1304. Ulmoideae, bot. SeUlmacese. Ulmus, bot. Se A 1m. Ulna, lat., anat. Se Arm, Armben och fig. 15 till art. Människan. - Ul närnerven 1. tjufsenan. Se Arm, Domning och Förlamning. Ulner, Karl Hans, sjömilitär, statsråd, f. 23 nov. 1796 i Karlskrona, d. 9 sept. 1859, blef 1812 underlöjtnant vid örlogsflottan, förordnades 1833 till underekipagemästare och 1834 till ekipagemästare i Karlskrona samt blef 1844 t. f. varfs-chef där och 1849 varfschef. 5 jan. 1852 inkallades han i statsrådet (ministären G. A. Sparre) som chef för Sjöförsvarsdepartementet och utnämndes s. å. till konteramiral. 30 dec. 1857 nedlade U. sitt statsrådsämbete. U. var led. af örlogsmanna-sällskapet i Karlskrona (1827; hedersled, sedan 1852) och af Krigsvet. akad. (1851). J- N.* Ulode^dron Rhode, paleobot., beteckning för sådana stammar eller grenar af Lepidodendron Parti af en Lepidodendron-stA-m med bladärr samt ett af de stora för Ulodendron utmärkande skålformiga ärren. a/5 nät. storl. eller Bothrodendron, som jämte bladärren förete i två längsgående rader ställda ärr af annat slag 30 b. 30