Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulrich, släkt - Ulrich von Lichtenstein - Ulrich von Winterstetten - Ulrich von Zatzikhoven - Ulrik (hertig)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bericht des schwedischen heilgymnastischen
instituts in Bremen, I–XVI, 1857–73) och
därefter öfverlämnade till sin äldste son, Sigfrid
U. (f. 1855, d. 1913). U. erhöll 1857 afsked från sin
löjtnantsbefattning, men kvarstod i regementet till
1859. 1858 kreerades han till filos. doktor i Jena, på
afh. Beitrag zur therapie der rückgratsverkrümmungen
(1857), och 1872 tilldelade Sveriges konung honom
professors titel. I Hannover grundlade han 1864
ett filialinstitut för medikalgymnastik, och i
Potsdam upprättade och förestod han till sin död ett
sjukgymnastiskt institut. Dels i sin praktik, dels
i några på franska och tyska skrifna uppsatser sökte
U. häfda den lingska gymnastikens grundsatser emot
det tyska turnväsendet. Hans hufvudverk är Pathologie
und therapie der muskulären rückgratsverkrümmungen
(1874). I sin ungdom utgaf han under signaturen S–d
ett häfte Tillfällighetsdikter (1846). – En dotter
till den ofvannämnde guvernören Bror Ludvig U.,
Sigrid Emilia Charlotta U., f. 12 nov. 1858, har
gjort sig mycket förtjänt om sjuksköterskesaken. Hon
var med om att 1896 taga initiativet till att bilda
Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening,
hvars sekreterare hon var i mer än tjugu år. 1894–1907
var hon Fredrika-Bremerförbundets sekreterare samt
har sedan 1902 varit led. af dess sjukvårdskommitté,
sedan 1909 som ordf.
Ulrich von Lichtenstein [fånn- -stajn], tysk
medeltidsskald, f. omkr. 1200, d. omkr. 1276,
tillhörde en förnäm släkt i Steiermark. Under
ynglingaåren var han page hos en hertiginna,
hvilken därefter under årtionden var föremålet för
hans hyllning. Sedan han 1222 dubbats till riddare,
uppträdde han som en kvinnokultens sannskyldige Don
Quijote. Han lät operera sig, då hans harmynthet
misshagat hans dam. Han högg af sig ett finger och
skickade det till henne jämte ett vershäfte. Han gaf
sig 1227 ut på en färd genom Lombardiet, Österrike och
Böhmen, klädd till "drottning Venus", i spetsen för
ett grant följe, samt utmanade alla mötande riddare
till envig, om de ej ville erkänna hans dam som den
fullkomligaste. Ehuru U. själf hade hustru och barn,
egnade han en narraktig dyrkan åt en gift kvinna,
som därtill gäckades kallsinnigt med honom och spelade
honom obehagliga spratt. Slutligen miste han tålamodet
och valde sig en annan härskarinna, till hvars ära
han 1240 drog omkring i kung Arturs skepnad. Allt
detta beskref han på nära 19,000 verser i Frauendienst
(fullb. 1256), en intressant tidsbild, som röjer, på
hvilken osann känslosamhet den urartade "minnesången"
hvilade. I Itwitz oder der frauen buch klagar han i
samtalsform öfver det inbrytande sedefördärfvet. 1268
lät konung Ottokar af Böhmen kasta U. i fängelse
på anklagelse för högförräderi och tvang honom
att öfverlämna sina borgar, hvilka nedrefvos. Hans
visor äro sirliga och melodiska. "Frauendienst" och
"Frauenbuch" utgåfvos 1841 af Lachmann och 1887 af
R. Bechstein. Jfr Knorr, "Über U. v. Lichtenstein"
(1875), och R. Becker, "Wahrheit und dichtung in U:s
’Frauendienst’" (1888).
(R–n B.)
Ulrich von Winterstetten [-fånn-], tysk minnesångare
från Schwaben, lefde omkr. midten af 1200-talet och
diktade i anslutning till Neifen,
Neidhart och Tannhäuser. Hans dikter utgåfvos af J. Minor 1882.
(R–n B.)
Ulrich von Zatzikhoven [-fånn tsatsikhåfen], tysk
medeltidsskald, klerk, var bördig från Thurgau. Hans
Lanzelet (strax efter 1194; utg. 1845)
visar inflytande från Hartmann.
Se arbeten af Bächtold 1870 och R. Schütze 1883.
R–n B.
Ulrici [ol-], Hermann, tysk filosof och estetiker,
f. 1806 i Pförten, Nieder-Lausitz, d. 1884 som
professor i filosofi i Halle (sedan 1834), uppträdde
redan 1841 i
Über prinzip und methode der Hegelschen philosophie
med sträng kritik mot Hegel. I en mångfald skrifter,
Das grundprinzip der philosophie (2 bd, 1845–46),
Glauben und wissen (1858),
Gott und die natur (1862; 3:e uppl. 1875),
Gott und der mensch (2 bd, 1866–73) m. fl.,
sökte han bygga upp en idealistisk världsåskådning på
naturvetenskapliga grundvalar. Alltifrån 1847 till sin
död redigerade han den af I. H. Fichte grundlagda
"Zeitschrift für philosophie und philosophische kritik".
På det estetiska området utgaf han
Geschichte der hellenischen dichtkunst (2 bd, 1835),
två arbeten om Shakspere (1839 o. 1862, nya uppl. 1868 o. 1876) och
Abhandlungen zur kunstgeschichte als angewandte æsthetik (1876).
Jfr E. Melzer, "Erkenntstheoretische erörterungen über die systeme von U. und Günther" (1888), och
E. Grüneisen, "Zur erinnerung an H. U." (i "Zeitschrift für philosophie", 1894).
S–e.
Ulrik (ty. Ulrich), hertig af Württemberg, f. 1487,
d. 1550, kom 1498, sedan hans farbroder Eberhard
afsatts, i besittning af hertigdömet. Vorden
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
