947 Ulterior-Ultramikroskop 948 Ulte^ior, lat., "belägen på andra sidan om". Se Citerior. U7ltima (lat., den sista, näml. sy'llaba, stafvelse) kallas i grammatiken slutstafvelsen af ett flerstaf-vigt ord. I grekiska ord är dess tidslängd (kvantitet) inom vissa gränser bestämmande för accentens plats, hvaremot i latinet denna beror af penultima (näst sista stafvelsen). A. M. A. Urtima forsan (hora), lat., "måhända den sista (timmen)", inskrift, som förr ej sällan förekom på tornur, antydande, att den timme du ser, det timslag du hör, måhända kan vara ditt lifs sista. Ultima rartio re'gum, lat., "det yttersta bevismedel, som står konungar till buds", en inskrift, som Ludvig XIV lät från 1650 anbringa på franska kanoner och som sedan 1742 alltjämt i Preussen begagnats på fältartilleripjäser. Det till ordspråk öfvergångna uttrycket är hämtadt ur en af Cal-deröns dramer och lyder där ultima razön de reyes son la pölvora y las bolas, "konungarnas sista argument är kulor och krut". Ultima Thule, Se Thule. Ultimatum (nlat., af lat. u'ltimus, ytterst, slutlig), "yttersta budet", de yttersta fordringar eller villkor, som en stat oåterkalleligt och med viss kort frist uppställer som grundval för fortsatta diplomatiska underhandlingar i ämnet med en annan makt, utan att dölja afsikten att i händelse af uteblifvet eller afvisande svar eventuellt förklara krig. Uttrycket kan äfven i öfverförd bemärkelse förekomma användt om förhållanden och förhandlingar mellan enskilda personer, och ofta brukas det i nutida tvister mellan arbetare och arbetsgifvare som beteckning för de slutkraf endera parten uppställer under hot om strejk resp. lockout. U7ltimo (lat. och it.; förkort, ult.), hand., "den sista", sista dagen af någon viss månad, är den vanligaste dagen för reglering af differensaffärer å börsen. - Ultimo-växel, växel, som är utställd att betalas sista dagen i en viss månad. Jfr P r i m o och M e d i o. U'ltimus, lat., den siste, yttersta; förr den, som innehar andra hedersrummet vid en doktorspro-motion. Jfr Primus och Promotion, sp. 362-363. Ultra, lat., på andra sidan, utöfver (näml. modum eller te'rminum, rätta måttet, gränsen), betecknar i sammansättningar en öfverdrift, en ytterlighet i någonting (t. ex. ultrarevolutionär. ultraklerikalism) Som ensamt subst. (plur u 11 r a s) utmärker ordet en i politiska åsikter vanligen i riktning åt rojalism eller absolutism öfverspänd person, som tillråder ytterliga åtgärder och går längre, än partiet önskar. En sådan persons riktning benämnes ultrai7sm (adj u 11 r a i'st i sk). Framför allt nyttjas uttryckel om dem, som under restaurationstiden i Frankrike (1815-30) försvarade konungamaktens gudomliga rätt. UltraPsm. Se Ultra. Ultraje'ctum. Se Utrecht. Ultramarin (A z u r, L a s u r b l å 11), kem. tekn Sedan 1400-talet användes pulveriserad och slam mad lapis lazuli (se under L a p i s) som en sär deles dyrbar och varaktig blå målarfärg unde namn af ultramarin. Numera, sedan man lärt sig med konst eftergöra detta mineral, är allt ultramarin i handeln en konstprodukt. Konstgjordt ultramarin framställdes i liten skala först af Gmelin .822, och den första ultramarinfabriken anlades L834 af Leverkus i Wermelskirchen. F. n. är Niirnberg den förnämsta produktionsorten. Kåäm-nena för tillverkningen utgöras af renaste porslins-"era, glaubersalt och kol. De fint pulveriserade )ch noga blandade ingredienserna glödgas, hvarefter massan pulveriseras och uttvättas. Man erhål-.er då ett grönt pulver, kalladt grönt ultramarin, som blandas med svafvel och glödgas vid lufttill-;räde, hvarvid massan antar en intensiv och ren blå färg. Efter afsvalning pulveriseras, tvättas och slammas produkten. Biichner har förenklat tillverkningen genom att till förutnämnda råmaterial sätta soda, svafvel och kiselsyra, då man erhåller blått ultramarin direkt, genom en enda bränning, en metod, som numera används vid flertalet ultramarinfabriker. Ultramarin är ett himmelsblått, i vatten olösligt pulver, som är fullständigt ljus- och tvättäkta, icke angripes af alkalier, men förstöres af syror eller surt reagerande salter, hvarvid svafvel-väte utvecklas. Det med kiselsyra beredda ultra-marinet angripes mindre af sura vätskor. Ultramarin nyttjas till tapet- och tygtryck, till blåning af väfnader, pappersmassa, stearinmassa, socker o. s. v. - Den kemiska naturen af ultramarin har varit mycket omtvistad, och man har för detsamma uppställt flera, mer eller mindre sannolika kemiska formler. Det nutida, svafvel- och kisel-syrerika ultramarinet motsvarar ungefär formeln Na6 A14 Si6 S4 020. Enligt Hoffmann skall ultra-marinets blåa färg bero på närvaron af kollodialt svafvel. P. T. C. (K. A. V-g.) Ultramarin (af lat. u'ltra, på andra sidan, och mar e, haf), på andra sidan hafvet befintlig. Ultramikroskop [-skåp], fys., ett af Siedentopf och Szigmondy 1903 konstrueradt mikroskop, med hvars tillhjälp man kan iakttaga föremål af mindre storlek än som kan uppfattas med tillhjälp af mikroskop af vanlig konstruktion med största möjliga förstoring. Man begagnar sig vid detta instrument af det förhållandet, att böjningsfenomen (se D i f fraktion, sp. 389) uppkomma, då ljuset passerar genom ett ämne, som innehåller små fasta partiklar af något främmande ämne. När ett smalt knippe solstrålar får passera genom luften, t. ex. då solljuset genom en springa tränger in i ett mörkt rum, kunna de på grund af sin litenhet under vanliga förhållanden osynliga dammpartiklarna direkt iakttagas. Till följd af ljusets böjning ökas nämligen dammpartiklarnas skenbara storlek betydligt. Ultramikroskopets Fig. 1. konstruktion framgår af fig. 1. A är ett föremål, som skall undersökas, t. ex. ett glaskärl innehållande en vätska, i hvilken fasta partiklar äro upp-