1003 Undulationsteorien-Unerade 1004 dess ende förkämpe, men under 1800-talet har den h. o. h. undanträngt emissionsteorien tack vare Youngs, Fresnels, Cauchys, Foucaults m. fl:s arbeten. - Undulätor, telegr., en af Laurit-zen uppfunnen mottagningsapparat. Se Tel e-gr af, sp. 729 och pl. II, fig. 15. A. Bi-n.* Undulationsteorien, fys. Se Undulation. Undulätor. Se Undulation. Undulera (af lat. u'nda, bölja), röra sig våg-formigt, bölja; likna böljor, krusa sig; krusa håret. Unéra (lat. uriire, af imus, en), ena, förena. Unerade l. Unierade (af lat. unīre, förena) kallas de kristna, som tillhört de orientaliska nationalkyrkorna eller den ortodoxa kyrkan, men slutit sig till Rom med bibehållande af sin konfessionella och delvis kyrkoorganisatoriska särtyp. Vi ha alltså att skilja mellan två grupper: de orientaliska unerade kyrkorna och de ortodox-unerade, hvilka senare stundom kallas unerade greker (hos slaverna uniater) eller, officiellt i den förra Österrikisk-ungerska monarkien, grekisk-katolska kyrkan. Då den punkt, i hvilken dessa kyrkors säregenhet tydligast framträder, är deras inhemska kult och kyrkospråk, ha de ock uppdelats i en orientalisk ritus med 3 hufvudformer (den armeniska, den alexandrinska och den antiokenska) och en grekisk ritus med 6 hufvudformer. Sammanlagda antalet af med Rom unerade kristna torde uppgå till 6 à 7 mill. personer. A. De unerade orientaliska kyrkorna äro följande. 1) Den armeniska har sina rötter i medeltiden, men grundlades 1740 och fick erkänd ställning inom Turkiet genom edikten Hatt-i-scherif 1830 och Hatt-i-humajun 1856. De katolske armenierna bo till största delen i Konstantinopel, där äfven, sedan 1866, deras patriark (katholikos) residerar, och ha bredvid maroniterna knutits närmast Rom af alla orientaliska unionskyrkor. De äro dock hemsökta af slitningar mellan latiniserande och nationella sträfvanden. De beräknades före Världskriget till 100,000--150,000. En särskild liten armenisk unerad kyrka under egen ärkebiskop finnes i Lemberg. Se vidare Armeniska kyrkan, sp. 18--19, och Mechitarister. 2) Den kaldeiska består af f. d. nestorianska syrer och började egentligen först 1681, då påfven förlänade palliet åt en omvänd nestoriansk biskop med titeln patriark af Babylon. 1843 fick detta patriarkat genom fransk bemedling full själfständighet. Antalet anhängare uppges mycket olika, från 30,000 till 650,000! En ej osannolik beräkning (Charon) stannar vid 78,000. Liksom öfriga religionsnationer (turk. Millet) har den en politisk representant (vekīl) vid Höga Porten i Konstantinopel. Huru dessa förbindelser komma att ordnas efter Världskriget, är ej kändt, när detta skrifves. 3) Den jakobitiska (de katolske syrerna) bildades 1783, men erkändes först 1830 af sultanen. Deras kyrkochef bär titeln "patriark af Antiokia" (det finnes minst fem sådana), men residerar i Mardin. I Mesopotamien bo ock de fleste af hans anhängare, 25,000--50,000. 4) Den tomaskristna i Indien från 1599, med latinsk ritus (se Tomaskristna). Deras antal uppges (Charon) till 312,000. 5) Det koptiska patriarkatet grundlades genom en encyklika af Leo XIII 1895 och fick sitt centrum i Kairo. Denna lilla kyrka, som torde räkna omkr. 20,000 medlemmar, blef ett medel för både jesuiternas religiösa och Österrikes politiska propaganda i Orienten före kriget. 6) Den abessiniska hör till de äldsta unerade, med sina rötter långt nere i medeltiden, men tog nästan slut med jesuiternas utdrifning på 1600-talet och återuppväcktes först 1838. Den har ej fått någon fast hierarki och räknar kanske blott 15,000 medlemmar. 7) Den maronitiska från Florenskonsiliet 1439--45 är den största af alla de orientaliska unerade kyrkorna och står Rom närmast. Dess medlemmar beräknas till 350,000. 1864 tvingade stormakterna Porten att ge Libanon en verklig, modern konstitution, som tryggade den maronitiska kyrkan under dess på Libanon regerande "patriark af Antiokia" (se vidare Maroniterna. B. De unerade ortodoxa kyrkorna äro främst följande. 1) Melkiterna, hvilket namn förut användts på olika vis (se Melkiter), betecknar numera de grekisk-ortodoxa inom förra turkiska riket, särskildt i Syrien och Egypten, hvilka ställde sig under Roms skydd och 1686 af Rom erkändes som en unerad kyrka. Deras kyrkochef, "patriarken af Antiokia", tog sitt residens bland maroniterna på Libanon. Synnerligen betydande var Maximos III Maslum (1833--55), som gaf kyrkan en fast organisation med 6 ärkebiskopsdömen, synoder etc. och 1848 fick den officiellt erkänd af Porten, med egen vekīl i Konstantinopel. Den ekumeniske ortodoxe patriarkens område kringskars så ytterligare i Turkiet till förmån för påfvedömet. Öfver hufvud ha melkiterna varit det bästa verktyget för den romerska framryckningen i Orienten under 1800-talet. Deras antal beräknas till omkr. 150,000; deras inflytande står i dubbel proportion härtill. 2) Balkanstaternas små unerade kyrkor. Af dessa ha de s. k. græci i Grekland och f. d. Europeiska Turkiet ej ens nått fast kyrkobildning och utgöra blott omkr. 1,500, med påfliga delegatet i Aten och Konstantinopel. Den grekisk-rumänska unionskyrkan i Rumänien och Nordväst-Serbien är ock obetydlig. Viktigare syntes den bulgariska bli. Den gamla bulgariska paulicianska sekten bogomilerna (se d. o.) hade på 1600-talet öfvergått till katolicismen och skaffat denna fast fot i Bulgarien. När Konstantinopels ekumeniske patriark 1860 vägrade erkänna en själfständig bulgarisk exark, var det nära, att hela bulgariska kyrkan slutit sig till Rom. Men Pius IX var ej nog smidig att utnyttja läget. Resultatet för Rom blef till sist blott en liten unionskyrka, som förnyades af Leo XIII 1876 och 1883 fick tre apostoliska vikariat. Den torde knappast räkna mer än omkr. 13,000 medlemmar (kallade paulicianer) med två apostoliska vikarier (i Saloniki och Adrianopel), men hade en tid gynnsamma utsikter under Bulgariens förbund med det katolska Österrike i Världskriget. 3) På Sicilien och i Kalabrien finnas unerade italo-græci, inalles omkr. 50,000. De äro den äldsta unerade gruppen i Europa och stå den romerska kyrkan ännu närmare än maroniterna. En tid hade de en för kulturen mycket viktig utlöpare i Venezia. 4) Den grekisk-katolska kyrkan i f. d. Österrikisk-ungerska monarkien består af 3 hufvudgrupper; de orto-