biflod Oslawa. Omkr. 4,000 inv., tjecher och tyskar. Unga Tyskland (Das junge Deutschland). 1. En politisk förening. Se Unga Europa. -- 2. En litterär riktning. Se Tyska litteraturen, sp. 578. Ungava [aŋgā'və], förr distrikt i Dominion of Canada, mellan Hudsons vik, Hudsons sund och Davis' sund, sedan 1912 förenadt med prov. Quebec. 919,300 kvkm. 5,113 inv. (1901). Ungbarock. Se Renässans, sp. 1419. Ungdemokraterna. Se Sveriges socialdemokratiska arbetareparti, sp. 1278. Ungdomsdomstolar, stundom förekommande benämning i st. f. barndomstolar (se d. o. Suppl.). Ungdomsförbund, Ungdomsföreningar, Ungdomsmöten. Se Ungdomsrörelsen. Ungdomsgudinnan. Se Hebe. Ungdomspsykologi, psyk., den del af psykologien (se d. o.), som handlar om ungdomsålderns själslif. Ungdomsrörelsen används numera ofta som beteckning för de yngres sträfvan att själfva, efter sin uppfattning, få gestalta tiden i religiöst, kulturellt, socialt och politiskt hänseende samt att få lämpa fysisk uppfostran efter sina behof och ideal. Medlet att genomdrifva dessa mål sökes som alltid vid dylika sträfvanden i möten, föreningar, förbund, klubbar o. d. Egentligen beror hela världsutvecklingen på de ungas försök att uppnå en högre ståndpunkt än deras, hvilkas lif öfverskridit sin höjdpunkt; hvar denna punkt skall förläggas, därom kunna skilda meningar råda: vanligen torde den anses falla omkr. fyrtioårsåldern, dock med benägenhet att framskjutas. Tänker man på människosläktets yttre utveckling, är det till följd af ungdomens benägenhet att flytta, som länderna småningom befolkats genom kolonisation och emigration, ända från de äldsta tider, då ariernas stammar utvandrade till Indien, då de fornitaliska folken utsände nya afläggare, ungt folk (se Versacrum), ända till den nyaste kolonisationen af Amerika, Afrika och Australien. Emellertid menar man med "ungdomsrörelsen" i allmänhet alltid andliga och moraliska rörelser, som söka bringa släktet högre, än det förut varit. Att följa dessa rörelser, som förekomma i alla civiliserade länder, låter sig gifvetvis ej här göra, ej ens om man inskränkte sig till dem, som uppstått i medelpunkterna för den bildade ungdomen, såsom vid universiteten, ända från deras tidigaste period under antiken till Berlin, London, Paris, Oxford, Uppsala, Lund och en mängd andra dylika platser; ända från de grekiska hetairierna (se d. o.) till våra dagars klubbar och studieinrättningar. Här kan af påtagliga skäl endast bli fråga om vårt eget land. Impulsen till nyare tidens religiösa ungdomsrörelser har kommit till oss från de angelsaxiska länderna. De ha till ej ringa del sitt upphof i den tanken, att religionen för att bestå i kampen mot de allt skarpare angreppen måste lösas ur kyrkans snäfva tvång och i förening med den nyare sociala utvecklingen omfatta lifvets alla förhållanden och låta religiositeten genomtränga samlifvet, sådant detta vanligen gestaltar sig bland ungdomen, sätta det religiösa lifvet i samband med sällskapsglädje, musik, idrott samt att genom ekonomiska sammanslutningar skapa lokaler och andra betingelser därför, hvilket allt naturligtvis ej hindrar samarbete med kyrkliga krafter. Detta betraktelsesätt har gett upphof till den öfver hela världen spridda Y. M. C. A. (eng. Young men's Christian association), sv. K. F. U. M. (Kristliga föreningen af unge män; se d. o.). En motbild till K. F. U. M. är K. F. U. K. (Kristliga föreningen af unga kvinnor; se d. o.). I mera eller mindre sammanhang med dessa föreningar stå t. ex. Kristliga studentvärldsförbundet (se d. o.) samt Kristliga studentmöten (se Studentmöten, sp. 491). Äfven finnas fristående religiösa associationer, såsom församlingsföreningar för ungdom i Stockholm och annorstädes, "Stockholms kristliga ynglingaförening", "Stockholms kyrkliga ungdomsförbund" m. m. -- I all ungdomsrörelse ligger enligt dess egen uppfattning ett kulturellt element. Som bärare af detta kunna i viss mån anses de nordiska studentmötena sedan 1840-talet (se Studentmöten), ehuru äfven politiska motiv därvid spelat in. Så är ock fallet med två stora, politiskt olika orienterade sällskap i Uppsala (Stockholm) för anordnande af allmänfattliga föredrag och utgifning af småskrifter: Heimdal (se d. o.) och Verdandi (se d. o.) samt den 1905 i Stockholm bildade föreningen Kulturella ungdomsrörelsen (se d. o.). Ett kulturellt sträfvande ingår naturligtvis ock i de sedlighetsifrande ungdomsföreningarna, såsom de, som äro förbundna med Nykterhetsrörelsen (se d. o., sp. 226 ff., samt Nykterhetsorden Verdandi, Godtemplarorden, Templarorden och Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund). Genom "ungdomsafdelningar", "studieförbund", "studiecirklar" m. m. ha nykterhetsföreningarna ganska lifligt, om ock ej alltid besinningsfullt deltagit i ungdomsrörelsen. På en tid, då det bedrifves en så liflig politisk "agitation", är det helt naturligt, att äfven de yngre, som ju numera till största delen ha rösträtt, indragas i de politiska striderna, där t. o. m. unga kvinnor spela en ej obetydlig roll. Bland de associationer, som härvid kommit i fråga, må nämnas Sveriges frisinnade ungdomsförbund (se d. o.), Studenter och arbetare (se d. o.), Svenska socialistiska ungdomsförbundet (se d. o.), Sveriges nationella ungdomsförbund (se d. o.). För reformer i ungdomens fysiska fostran verka idrottsorganisationer (se d. o. och Scoutrörelsen). J. C. Ungdomsskolor, Praktiska, skolor, som, afsedda för den tidiga ungdomsåldern, från omkr. det 13:e året, ha till uppgift att genom uppfostran och för ändamålet särskildt lämpad undervisning bereda ungdomen för olika uppgifter inom det praktiska lifvet. K. proposition om fullständig ombildning af de förut befintliga ungdomsskolorna antogs af 1918 års riksdag. Härigenom organiserades hithörande undervisning så, att på den obligatoriska folkskolan följer en lika obligatorisk fortsättningsskola, med begränsad teoretisk undervisning, sä att lärjungarna samtidigt