1009 Ungdoms-Vännen-Unge 1010 kunna sysselsätta sig med praktiskt arbete, och utgörande grundval för lärlingsskolor, afsedda för dem, som redan vunnit anställning i industri, handel, handtverk o. s. v., men vilja inhämta teoretiska färdigheter. Dessa senare kunna genom beslut af vederbörande kommun göras obligatoriska under två skolår. En på lärlingsskolans kunskapsmått byggd fortsatt undervisning meddelas i frivilliga yrkesskolor (se Tekniska läroverk, sp. 689). De nuv. tekniska elementarskolorna skola ombildas till dels tekniska fackskolor, dels tekniska gymnasier (se Tekniska läroverk, sp. 688-689). Åt de högre folkskolorna omedelbart på folkskolan skall ges en mera praktisk läggning. Ungdoms-Vännen, en svensk-amerikansk månadsskrift, som började utkomma 1879 i Chicago, men flyttades 1882 till Kock Island, Illinois, där den fortgick till 1887. Dess utgifning återupptogs 1895 i S:t Paul, flyttades 1899 igen till Rock Island, där tidskriften öfvertogs af Augustana book concern, som utgaf den till nyåret 1919, då den af olika skäl nedlades. Tidskriften var hela tiden förträffligt redigerad och var särskildt under de sista 10-15 åren en värdig exponent för det litterära och kulturella lifvet bland svenskarna i Amerika. Den var rikt illustrerad och innehöll biografiska, historiska, skildrande och rent skönlitterära uppsatser af svenska och svensk-amerikanska författare. Bland redaktörer af tidskriften må nämnas S. G. Youngert (1900-12) och Ernst W. Olson (1913-18). Dess spridning, som högst nådde upp till 10,000 ex., hade nedgått till hälften, när den nedlades. O. A. L-r. Unge, Per, läkare, f. 15 febr. 1734 i Bjätt-lunda by, nära Ulricehamn, d. 7 okt. 1812 på Bjällerup i Skåne, blef 1752 student i Lund och 1762 med. doktor där, sedan han utgett afh. De hydrope. S. å. förordnades han till anatomie prosak-tor, men lämnade denna befattning, då han 1764 utnämndes till provinsialmedikus i Malmöhus län. Som sådan utmärkte han sig genom framstående duglighet: han var den förste, som införde koppympningen i Skåne, och han satte f. ö. medicinalverket i länet i förbättradt skick. Sedan U. 1796 erhållit afsked från sin provinsial-läkarbefattning, förordnades han s. å., efter sin morbroder Rosenblad, till intendent vid Ramlösa brunn, där han genast företog sig att utstaka plan till anstaltens ombyggande och sedermera, efter vunnen stadfästelse, utförde densamma. 1808 lämnade han jämväl denna befattning. Unge, Erik Adolf Maurits, ingenjör, f. 3 febr. 1836 i Främmestad, Skaraborgs län, d. 23 april 1904 i Stockholm, utexaminerades från Chalmersska slöjdskolan i Göteborg 1855, antogs till nivellör vid statens järnvägar, utexaminerades 1861 från civilingenjörskurse:i vid Högre artilleri- läroverket vid Marieberg och blef s. å. löjtnant vid Väg- och vattenbyggnadskåren. Han var 1863 -70 arbetschef vid Sammanbindningsbanan genom Stockholm och 1872-77 verkställande direktör för Motala verkstad, 1872 erhöll han kaptens n. h. o. v. Efter att flera år ha praktiserat i Ryssland uppsatte han i Sverige en fabrik för impregne-ring af tyg i syfte att åstadkomma vattentäthet. Under sina sista år arbetade U. på luftballong-konstruktioner. Frukten blef en ballong af ny typ, "Svenske", som, i st. f. sfärisk form, hade formen af en vertikal cylinder, slutande uppåt med en sfärisk kalott. Därmed afsåg han att genom betydande inknappning af vadernas antal minska läckaget, som skulle ytterligare reduceras genom ett yttre omhölje; det mellan detta och ballongen bildade luftlagret borde verka isolerande. Den genom denna anordning ökade tyngden skulle kompenseras därigenom, att något nät ej kom till användning; i stället fästes de gondolen uppbärande linorna i en rundt ballongen löpande vad, ett upphängningssätt, som redan användts för ballons captifs. Höljet gjorde emellertid hela apparaten svårhandterligare, utan att någon direkt fördel åstadkoms, hvarför det borttogs vid den 1903 byggda "Svenske II", som försågs med nät och f. ö. med en del lyckade konstruktionsdetaljer, utan att likväl vara af någon afgörande betydelse. "Svenske II" tillvann sig i Frankrike ett visst intresse genom nyheten i sin konstruktion, men typen tyckes icke ha kommit till vidare användning. T. B-1. Unge, Vilhelm Teodor, militär, uppfinnare, f. 31 maj 1845 i Stockholm, d. där 16 jan. 1915, genomgick Teknologiska institutet och blef 1868 underlöjtnant vid Upplands regemente. Han genomgick Krigshögskolan (på Marieberg), blef 1877 löjtnant vid Generalstaben, återgick 1887 som kapten till Upplands regemente och erhöll afsked 1895, hvarefter han fick 1900 majors och 1907 öfverstelöjtnants grad. U. konstruerade bl. a. ett afståndsur, en sinnrikt hopkommen af ståndsmätare, den s. k. Unges telemeter (se därom Afståndsmätning), som blef antagen vid svenska artilleriet, ehuru den ej kom att spela någon större roll. U:s lifsmål var att konstruera en luft torped (se d. o.), till hvilken Alfred Nobel gaf uppslaget. F. ö. utförde han modell till ett automatiskt gevär o. a. C. O. N. G. af Wdt. Unge, von, svensk adlig ätt, som härstammar från inspektören Olof Olofsson Unge (f. 1637, d. 1709), hvars son Olof U. (f. 1672, d. 1737) som kapten vid flottan 1712 adlades med namnet von U., 1715 blef kommendör, 1722 schoutbynacht och 1734 vice amiral. På hans ätt adopterades hans 1763 adlade brorson Per Otto U. (f. 1719, d. 1778 som major med öfverstelöjtnants afsked). - Otto Sebastian von U., sonson till den ofvan nämnde Per Otto von U., reseskildrare, f. 15 aug. 1797 på Mölntorp, Säby, Västmanland, d. 14 maj 1849 på Västerkvarn, blef student i Uppsala 1811, fänrik vid Lif-regementets grenadjärkår 1816 och löjtnant där 1823, men erhöll 1826 afsked med kaptens titel, hvarefter han egnade sig åt landthushållning och skriftställen. U. företog 1821 en färd genom Italien, Frankrike och Tyskland. Sedermera genom-