1013 Unger 1014 fjorton ideella landskapsbilder från olika skeden af jordens utvecklingshistoria jämte åtföljande text. Under titeln Botanische streifzlige auf dem geliete der culturgeschicJiie utgaf U. 9 uppsatser (1857 -67) om människornas näringsmedel, om det gamla Egyptens växter, om växtlämningar i fornegyptiskt tegel från muren vid El Kab, om organiska lämningar, inneslutna i tegel från den gamla staden Ramses, m. m. Af andra arbeten må nämnas Die wissenschaftlichen ergebnisse einer reise nach Griechenland und den Jonischen inseln (1862) och (tills, med Kotschy) Die insel Cypern (1865). A. G. N. Unger jVng-], Karoline, ungersk sångerska, f. 1803 i Stuhlweissenburg, d. 1877 i sin villa vid Florens, studerade i Wien och i Milano, uppträdde i Wien, Neapel, Milano, Turin, Eom och Paris (1833) samt gifte sig 1840 med en Sa båt i er i Florens. Hennes apparition beskrifves som imponerande, hennes stämma som stor. Donizetti, Bellini, Mer-cadante m. fl. skrefvo nya operor för henne. A.L.* Unger [o7ng-]. 1. Friedrich Wilhelm U., tysk konsthistoriker, f. 1810 i Hannover, d. 1876 som e. o. professor i konsthistoria vid Göttingens universitet, egnade sig först åt juridik och författade Geschichte der deutschen landstände (2 bd, 1844) m. fl. gedigna arbeten, men öfvergaf på 1840-talet detta fack för konsthistorien, som han riktade med åtskilliga skrifter, bl. a. Die bildende kunst (1858) och Correggio in seinen beziehungen zum humanismus (1863). - 2. William U., den föregåendes son, raderare och kopparstickare, f. 1837 i Hannover, började på gymnasium i Göttingen försöka sig i konsten samt blef 1854 i Düsseldorf lärjunge till Keller och 1857 i München till Thäter. Därefter fortsatte han sina studier i Düsseldorf och Leipzig, var flera år bosatt i Weimar, där han blef professor 1871, flyttade till Wien och blef där direktör för Kunst-gewerbeschule 1881. Han visar en högst ovanlig förmåga att troget återge originalets andliga innebörd likasom äfven dess uttryckssätt. Han behärskar formen fullständigt och besitter, jämte lif och friskhet i nålens förande, otrolig lätthet och skicklighet. Bland hans verk må nämnas många etsningar i " Zeitschrift fur bildende kunst", 18 blad efter målningar i Braunschweigs galleri, 44 blad från galleriet i Kassel, många blad från gallerierna 1 Wien och i Amsterdam samt dessutom en mängd stick efter nyare konstnärer. U. har äfven etsat ett och annat från Sveriges nationalmuseum. Sedan 1884 är han led. af svenska konstakademien. 2. C. R. N.* Unger, Karl Rikard, norsk språkforskare, f. 2 juli 1817 i Kristiania, d. där 30 nov. 1897, blef student 1835 och universitetsstipendiat i nordisk filologi 1841. 1851 utnämndes han till lektor och 1862 till professor i germansk och romansk filo- logi vid Kristiania universitet. U. var synnerligen verksam som utgifvare af nordiska fornskrifter. Sedan han 1847 tills, med P. A. Munch utgett en grammatik öfver norrönaspråket, med tillhörande läsebok, utgaf han s. å. "Den seldre Edda" och började, likaledes 1847, i förening med K. K. A. Lange publicera "Diplomatarium norvegi-cum". Äfven "Fagrskinna" utgaf han 1847. Därpå följde 1848 "Alexanders saga" och "Konge-speilet", 1849 den mindre "Olaf den helliges saga", 1850 "Strengleikar", 1851 "Barlaams og Josaphats saga", 1853 "Didrik af Berns saga" och den större "Olaf den helliges saga", s. å. "Stjörn" (afslutad 1862), 1860-68 "Flateyjar-bök" (I-III), 1860 "Karlamagnus' saga", 1867 "Morkinskinna" samt 1868 o. f. "Codex frisia-nus". 1868 afslutade U. sin handupplaga af "Heimskringla", hvilken 1873 följdes af en liknande upplaga af senare "Konungasögur". Vidare utgaf han "Gammelnorsk homiliebog" (1864), "Thomas saga" (1869), "Mariu saga" (1871), "Postola sögur" (1874) och "Heilagra manna sögur" (1877). U. var led. af Nord. oldskrifts-selskab i Köpenhamn (1845), af vetenskapssällskapen i Trondhjem (1853) och Kristiania (1857) och af Vet. soc. i Uppsala (1865). Han blef hedersdoktor i Lund 1868. Y. N.' Unger [o7ng-], Joseph, österrikisk statsman och jurist, f. 2 juli 1828 i Wien, d. där 2 maj 1913, blef 1852 juris doktor vid universitetet därsammastädes. Efter att en kort tid ha verkat såsom akademisk lärare i Prag, återkallades han 1856 till Wiens universitet, i hvars juridiska fakultet han 1857 blef ordinarie professor. Då i början af 1860-talet frågan om Ungerns ställning i den österrikiska monarkien stod på dagordningen, uppträdde U. till förmån för dess förening med Österrike till en dubbelstat, således i den riktning, hvari frågan verkligen kom att lösas. År 1869 inkallad i det österrikiska riksrådets "herrenhaus", blef han snart ledare för det liberala partiet i detta och inträdde 1871 i ministären (kabinettet Auersperg). Han nedlade sitt ministerämbete 1879, hvarefter han 1881 utnämndes till president i riksrätten. Såsom rättslärd åtnjöt U. stort anseende; man såg i honom en banbrytare inom den österrikiska rättsvetenskapen. Han har utgett många juridiska arbeten, bland hvilka det förnämsta är System des österreichischen allgemeinen privatrechts (I-II, 1856-59; VI, 1864; flera uppl.). Die rechtliche natur der inhaberpapiere (1857), Schuldiibernahme (1889) och Handeln auf eigene gefahr (1891; 3:e uppl. 1904) äro äfven mycket kända. J- N.* Unger [o'ng-], Max, tysk skulptör, f. 1854 i Berlin, studerade vid akademien där, vistades flera år i Italien, har utfört Amason till häst, Vilhelm I:s staty i Siegesallé, Bismarck i Ulm och bl. a. den kolossalstaty af Fritiof, som kejsar Vilhelm II skänkte till norska staten och som 1913 uppställdes i Vangsnes vid Sognef jord. G-g N. Unger [o'ng-], Hans, tysk målare, f. 1872 i Bautzen, studerade i Dresden och Paris., väckte uppseende genom smakfullt stiliserade kompositioner: Musa (Dresdengalleriet), Moln (museet i Magdeburg), Den heliga Cäcilia (affisch), Moder och barn (hon leder barnet ut att bada, 1908, Ravenés galleri i Berlin). C-g N.