- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1015-1016

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungern - Ytförhållanden - Geologi - Floder och sjöar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ungern<footnote>I artikeln skildras U. sådant det var 1914 före Världskrigets utbrott; dess historia framföres dock t. o. m. början af 1920. För U. efter Världskrigets slut och fredsbestämmelserna 1920 skall redogörelse lämnas i Suppl. Se tills vidare nedan sp. 1051--53 samt kartskissen där.</footnote> (ung. Magyarország, "magyarernas land", ty. Ungarn), förutvarande konungarike i sydöstra delen af mellersta Europa, omgifvet af Österrikiska Schlesien och Galizien i n., Bukovina och Rumänien i ö., Rumänien, Serbien, Bosnien och Dalmatien i s. samt Adriatiska hafvet, Istrien, Krain, Steiermark, Nedre Österrike och Mähren i v. med en areal af 325,411 kvkm., hvaraf på U. i egentlig bemärkelse kommo 225,045, Siebenbürgen 57,804, Fiume med område 21 och Kroatien-Slavonien 42,541 kvkm. Det omfattade 51,8 proc. af Österrikisk-ungerska monarkien med till största delen naturliga gränser: Karpaterna i n. v., n. ö. och s. ö. samt Donau, Save och Unna i s. I v. gick gränsen dels utmed låga bergskedjor, dels utmed floderna March och Leitha, hvilken sistnämnda gett anledning till namnet Transleithanien på U. i motsats till det österrikiska Cisleithanien. E. A-t. Ytförhållanden. Med undantag för smärre partier är U. ett geografiskt enhetligt område, bestående af en väldig slätt, som i n. och n. ö. begränsas af Karpaternas bergbågar, i ö. och s. ö. af Siebenbürgens bergland samt Transsylvanska alperna, i s. af Donau och Drava samt i v. af Alperna. Karpaterna (se d. o.) böja sig vid Pressburg i en vid båge mot n. för att i Tátra (se d. o.) nå sitt högsta parti med toppar af ända till 2,600 m., i västra U. förekomma utlöpare till Alperna, och i landets midt utbreder sig ungerska slätten, som tudelas genom en rad bergshöjder från s. v. till n. ö., Bakonyskogen, n. om Balaton- l. Plattensjön, som fortsattes åt n. ö. af Vértes- och Pilisbergen till Donaus knä, n. om Budapest, samt på andra sidan Donau af Mátra och Bükkbergen. Den ungerska slätten n. om nämnda rad af bergshöjder, den s. k. Lilla Alföld l. Pressburg-bäckenet, ligger omkr. 125 m. ö. h., omfattar omkr. 15,000 kvkm. och är bördig samt väl uppodlad. Ungerska slättens södra del, den s. k. Stora Alföld l. Pest-bäckenet, ligger 90--100 m. ö. h., omfattar omkr. 100,000 kvkm. och är ett af Europas största sammanhängande slättområden. Till sin natur liknar Stora Alföld i många afseenden Asiens stäpper, i det att vidsträckta gräsområden, på våren klädda i den vackraste blomsterskrud, men om sommaren förbrända, omväxla med flygsandsfält, salttrakter och mer bördiga, uppodlade distrikt. Öfvergången mellan de båda slättområdena utgöres af det område af lössaflagringar, som utbreder sig mellan Bakonyskogen, Donau och Drava och öfver hvilket Mecseg-bergen resa sig. Där finns den för U. karakteristiska pusztan (se d. o.) med sina ännu förekommande hjordar af hästar och nötboskap, men den förvandlas alltmer till åkerjord. H. A-nn. I geologiskt afseende uppbygges området inom Transsylvanska alperna liksom också norra delen af U. af paleozoiska och mesozoiska bergarter och står både geologiskt och tektoniskt i nära samband med Karpaterbågarna. De stora slättområdena äro täckta af tertiära och kvartära lager, ur hvilka de förut nämnda bergpartierna resa sig med bergarter tillhörande trias, jura och krita. De tertiära lagren, tillhörande miocen, indelas (efter Suess) i "första Medelhafs-etagen" med uteslutande marina sediment, därefter följer "schlier", en leraflagring rik på salt och gips. Under den tid "schlier" afsattes, täcktes U. af ett innanhaf eller en serie insjöar med salt vatten, som vid sin afdunstning och intorkning gaf upphof till saltlager. Under den därpå följande "andra Medelhafs-etagen" var U. åter täckt af haf, i hvilket marina sediment afsattes. Under den "sarmatiska" perioden blef vattnet grundare och visade en delvis marin, delvis lakustral fauna. Uppgrundningen och salthaltens aftagande fortsatte under det följande "pontiska" skedet. Det ungerska slättlandets forna natur af hafsbotten eller botten af en eller flera grunda saltsjöar gör sig fortfarande gällande i områdenas allmänna karaktär. Den utomordentliga jämnheten, de grunda sjöarna, markens sammansättning, närvaron af salter genom största delen af hela dess lagerserie, flygsandsfält och de mycket bördiga områdena, allt härstammar från och utgör minnen af den geologiska utvecklingshistorien. H. A-nn. Floder och sjöar. Emedan U. på alla sidor omges af betydande berg, är dräneringen i stort sedt koncentrisk ned från randbergen mot de båda hufvudpulsådrorna Donau och Theiss. Som helhet sedt är också U:s dräneringssystem mycket väl utveckladt. Endast vissa trakter, såsom Mátra-bergens samt området mellan Donau och Drava, kunna sägas vara fattiga på vattendrag. U:s allmänna natur af slättland omgifvet af bergskedjor betingar också flodloppens karaktär, i det att deras källor och öfversta partier ega branta fallkurvor, under det att deras mellanlopp och nedre partier, belägna på slätten, ega ytterst svagt lutande fallkurvor. Detta har till följd, att vattendragen här visa ett buktande lopp; särskildt gäller detta Theiss, som företer vackra serpentin- och meanderlopp. Genom dräneringssystemets enhetliga orientering ned mot Donaus och Theiss' hufvudlinjer kommer dess användning till vattenvägar att bli inskränkt; dess naturliga möjligheter till kanalisering äro ej heller ännu tagna i anspråk i full utsträckning. Donau, som är segelbar under hela sitt lopp genom U., 955 km., med ett fall af 93 m., inträder i U. vid Dévény ofvanför Pressburg och lämnar det vid Orsova vid Rumäniens gräns samt upptar ett större antal bifloder: fr. h. Leitha, Raab, Sárviz, Drava med Mur och Save, fr. v. March, Waag (Vag), Neutra (Nyitra), Gran (Garam), Eipel (Ipoly), Theiss, med Szamos, Körös och Maros fr. v., samt Temes. Med alla sina förgreningar bildar den i U. en segelbar väg af 1,293,2 km., hvaraf 1,001,2 km. äro trafikabla för ångbåtar. Hela U:s flodsystem tillhör Donau, med undantag af Poprad, som flyter till Dunajec, en biflod till öfre Weichsel. Sydvästra delen af U., ehuru jämförelsevis fattig på vattendrag, har två stora sjöar: Fertö l. Neusiedlersjön och Balaton- l. Plattensjön, största insjön i mellersta Europa. Velencze i komitatet Fejér, vid Stuhlweissenburg l. Székes-Fehérvár, är mycket mindre. Kärr och dammar äro allmänna i närheten af Donau och Theiss. Den vidsträcktaste kärrtrakten är i Sárrét, som upptar en betydlig del af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free