1069 Ungkarlsskatt-Ungrarna 1070 karlshotell, natthärbärgen i Stockholm och andra större städer, afsedda för ogifta arbetare. De åtnjuta delvis kommunalt understöd. Ungkarlsskatt. För införande af särskild beskattning å män, som uppnått 25 års ålder och ej äro gifta eller ha barn af föregående äktenskap, väcktes vid 1892 och 1893 årens riksdagar motioner, som dock icke erhöllo riksdagens bifall. .- I Frankrike antog deputeradekammaren i april 1920 förslag om skatteförhöjning af 25 proc. för ungkarlar öfver 30 år, som icke hade anhöriga att underhålla. Ungkyrkliga rörelsen, urspr, beteckning för den 1909 framträdande s. k. korstågsrörelsen inom Kristliga studentvärldsförbundet (se d. o., sp. 1441), men snart alltmer för hela den rörelse inom den unga svenska kyrkan, som syftar till hennes förnyande och dugliggörande för hennes uppgifter i det nutida svenska folk- och kulturlifvet under mottot "Sveriges folk - ett Guds folk". Rörelsen sammanhålles icke af någon organisation. Icke heller kan man tala om någon för alla dess medlemmar gemensam, skarpare fixerad teol. åskådning. De, som starkast påverkat dess åsiktsbildning, äro biskoparna E. Billing, J. A. Eklund och ärkebiskop N. Söderblom. Rörelsens idéorgan är tidskr. "Vår lösen" (1910 ff.), hvars förste redaktör var rektor M. Björkquist. Den har sina hufvudcentra vid universiteten och i Stockholm; äfven Sigtunastiftelsen (se d. o.) utgör en samlingspunkt. M. B-t. Unglax, zool. Se Laxsläktet, sp. 1452. Ungnad, Jan. Se Slovenska litteratur en^ sp. 1473. Ungnädia speciösa, bot., ett till fam. Sapindacece hörande vackert litet träd med parbladiga blad, blommande på bar kvist med ganska stora, rosenröda blommor och växande i Texas, där det kallas buckeye. De nästan hasselnötstora fröna äro giftiga och utgöra ett angenämt smakande eme-ticum. Gr- L-m. Ung-nics6nare. Se Gregorius af Nazians. Ungrarna, ung. magyar [maMjar], plur. magy-arok [ma^djaråk], den förnämsta och talrikaste nationaliteten i Ungern, med ett finsk-ugnskt språk (se Ungerska språket). Benämningen magyar, "ungrare", "ungersk", hör förmodligen samman med vogulernas namn på sig själfva och ost-jakerna manxi [muljeradt ns] och har från början troligen betydt "människa", "man" ; namnet magyar [hos oss uttaladt madjäV] är numera utanför ungerskan väsentligen föråldradt och har, då det ännu begagnas, ofta en bismak af politiskt öknamn, erinrande om ungrarnas öfverhöghets- och magyari-seringssträfvanden; det i dess ställe allmännast använda ungrare (Ungern o. s. v.) hör samman med ett i fornryska källor förekommande folknamn ugra, som urspr, afsett någon turko-tatarisk folkstam (förmodligen kazarerna eller någon del af dem), med hvilken de forne ungrarna stodo i så nära förbindelse, att man kunde förblanda dem med hvarandra; af samma skäl kallade de bysantinske författarna ungrarna för turkoi. Namnet ugra, som går igen äfven i benämningen ugriska språk (se d. o.), har troligen uppkommit ur ett sammansatt turko-tatariskt stamnamn on-ogur, un-ugur, som bysantinerna återgåfvo med onoguroi, unnu-guroi, latiniseradt hunuguri, senare ungari, hun- gari (härifrån det begynnande Ii i eng. Hungary, fr. Hongrie). - Antalet ungrare, d. v. s. ungersktalande personer, uppgår f. n. till mer än 10 mill. människor, af hvilka största delen (1910: 9,944,627, d. v. s. 54,5 proc. af det egentliga Ungerns och Siebenbiirgens befolkning; 1900: 8,651,520, d. v. s. 51,4 proc.; 1890: 7,356,874, d. v. s. 48,6 proc.; 1840: 4,807,608; d. v. s. 42,G proc.) bor i de centrala delarna af Ungern och östra delen af Siebenburgen, omkr. 40,000 i Moldau och 10,000 i Bukovina samt några hundra tusen i Nord-Amerika. Den ungerska språkgränsen går i egentliga Ungern i v. på några få mils afstånd från gränsen mot Österrike, i n. från Pressburg i många bukter öfver Tåtrabergens södra utlöpare till Kaschau och Ungvår, i ö. öfver Szatmår-Németi och Grosswar-dein till Ärad, i s. till Essegg och längs Drava; inom detta område finnas emellertid också stora tyska, slovakiska, kroatiska, serbiska och rumänska språköar, liksom också stora ungerska språköar finnas utanför detsamma, särskildt i ö. och s. Den kraftiga tillväxten af den ungerska nationaliteten under de senaste årtiondena beror icke blott på den naturliga folkökningen, utan också i rikt mått därpå, att medlemmar af landets öfriga nationaliteter öfvergått till (eller åtminstone angetts som) ungersktalande; särskildt att märka är den fordom tysktalande, mycket talrika judiska befolkningens (1910: 911,227 pers., d. v. s. 5,o proc.) i allt större omfattning skeende anslutning till den härskande nationaliteten. - Ungrarnas urhem torde ha legat s. om deras närmaste stamfränders, vogu-lers och ostjakers, någonstädes i trakterna omkring mellersta eller södra Ural. Kanske till följd af något grannfolks påtryckning började voguler och ostjaker draga sig därifrån mot n. och n. ö. och ungrarna mot s. och s. v., möjligen vid vår tidräknings början eller t. o. m,, ännu tidigare. Längre ned i tiden, ungefär 600-800 e. Kr., finner man ungrarna boende inom de forna Yolga-bulgarernas inflytelsekrets, hvilket visas af de många från dem lånade kulturorden (se Bulgarer, Ungerska språket). Omkr. 800 e. Kr. ha ungrarna hunnit ännu längre mot s. och stå i närmaste beröring med kazarerna (se d. o.), hvilkas fäste Sarkel vid Don, byggdt 833 eller 835, troligen var afsedt till skydd mot dem; de stå, såsom lånord visa, också i beröring med de iranske alanerna (se d. o.), de nuv. osseternas förfäder. Af de från ö. anryckande turko-tatariska petjenegerna (se d. o.) trängdes slutligen ungrarna, nu stående i nära förbund med kazarerna, från Lebedia, landet omkring Donets, mot v. till landet mellan Dnjepr, Bug, Dnjestv, Prut och Sereth (ung. Etelköz) och därifrån i en eller flera repriser öfver Karpaterna in i sitt nuv. land, dit deras sju stammar tillsammans med en förmodligen kazarisk stam kabarerna under ledning af sin furste Årpåd, Ålmos' son, kommo 895 eller 896. Här träffade de före sig en talrik slavisk, särskildt slovensk, befolkning, hvilken underkufvades och sedermera under århundradenas lopp uppgick i den ungerska nationaliteten. Dessa slaver voro emellertid icke landets urbefolkning; dess äldsta kända befolkning, i Pannonien, utgjordes ö. om Donau, i Dacien, af trakiska, v. om Donau, af keltiska och illyriska stammar. Det romerska väldet öfver Dacien och Pannonien störtas af hun-