Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Universitetsutvidgning (eng. university extension)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1133
Universitetsutvidgning
1134
timmar i hvarje ämne), utan omfatta äfven sam-kväm,
där åhörarna ega rätt att framställa frågor till
föreläsaren rörande för dem dunkla ställen och genom
hans svar erhålla ökad upplysning eller sinsemellan
diskutera, hvad de hört, och sålunda i ännu högra
grad tillegna sig detsamma. Dessutom utdelas
bland dem kortfattade framställningar (sylla-Zms,
"grundlinjer") af de olika ämnena och böcker utlånas
ur för ändamålet särskildt bildade ("flygande")
bibliotek, hvarjämte deltagarna få skrifva uppsatser,
som föreläsaren rättar och för åhörarna genomgår. Yid
kursens slut anställes prof ning, och de, som det
önska, få betyg. Genom den s. k. affiliation scheme
(1886) förser Cambridge de städer med föreläsare,
där nödiga medel och tillräckligt antal åhörare
förefinnas för anställande af treåriga kurser,
medger deltagarna vissa rättigheter och befriar dem
från vissa pröfningar, om de sedermera egna sig åt
universitetsstudier. Det af Cambridge gifna exemplet
gaf stark väckelse. 1876 bildades London society for
the extension of uni-versity teaching. Oxford (1878)
samt andra engelska, skotska och irländska universitet
slöto sig till rörelsen för universitetsutvidgningen
(university extension movement). Från Chautauqua
(se d. o.) hämtade Oxford (1888) och Cambridge
(1890) idén att i själfva universitetsstäderna under
ferierna anställa "sommarkurser", som åsyfta att
fullständiga de teoretiska kunskaperna genom att
låta åhörarna praktiskt öfva sig i laboratorier och
andra universitetets institutioner. Köreisen fick
ett eget organ i "University extension journal"
och spred sig vida utöfver Englands gränser. I
midten af 1890-talet hade den nått Nord-Amerikas
förenta stater, de skandinaviska länderna, Belgien,
Tyskland, Österrike (Wien, Prag), Schweiz (Geneve),
Frankrike och Ryssland (Odessa 1895). 1894 kunde en
internationell kongress af universitetsutvidgningens
anhängare hållas i London. - Närbesläktad med
university-extension-rörelsen är äfven verksamheten
för grundande af settlement (se d. o.). - På
senaste åren har university-extension-rörelsen i
England utbildat en ny form af särskildt intresse,
den s. k. tu-ionaZ-cZass-rörelsen. Initiativet
till denna togs 1907 på ett möte i Oxford mellan
representanter för universitetet och för arbetarnas
bildningsförening (den 1903 stiftade Workers’
educational association). I sina hufvuddrag äro
den nya rörelsens arbetsmetoder gifvetvis likartade
med den äldre university-extensions: föreläsningar,
åtföljda af diskussioner och skriftliga öfningar. Men
kurserna ha gjorts betydligt längre. Man sammankommer
en gång i veckan till en timmes föreläsning och en
timmes diskussion under 24 veckor af vinterhalfåret,
och samma ämne skall behandlas under tre på hvarandra
följande år. Detta möjliggör en grundligare behandling
af det valda studieområdet, och läraren (the tutor)
och kursdeltagarna, hvilkas antal ej får of verstiga
30, komma också på detta sätt i närmare personlig
beröring med hvarandra. Yid flera universitet,
bl. a. Oxford och Cambridge, ha under sommarferierna
tillika anordnats sommarskolor för deltagarna i
tutorial-class-rörelsen. Den centrala ledningen af
verksamheten utöfvas för hvarje särskildt universitet
af en blandad kommitté, bestående af ett lika antal
arbetar- och universitetsrepresentanter, de förre
utsedda af Workers’ edu-
cational association, de senare af vederbörande
universitet. Emellertid äro deltagarna i kurserna
helt s j älf bestämmande i fråga om val af ämne
och till en viss grad äfven i fråga om val af
lärare. Tutorial-class-rörelsen är numera spridd
äfven till Australien, Canada och Syd-Afrika
och åtnjuter statsunderstöd. - I N or d-Amerikas
förenta stater kan American national lyceum, som
1831 började organisera föreläsningsföreningar och
diskussionsklubbar m. m., betraktas som en förelöpare
till university-extension-rörelsen. Ännu större
betydelse fick den 1874 påbörjade Chautauqua-rörelsen
(se C h a u-tauqua). Men först 1887 fingo
folkbildnings-sträfvandena efter engelskt mönster
direkt anknytning till universiteten, närmast i
anledning af ett föredrag, som s. å. hölls på den
amerikanska biblioteksföreningens årsmöts. På flera
ställen gjorde man försök till universitetsutvidgning,
men lämpliga lärarkrafter synas ej ha funnits i
tillräckligt antal, och försöken afstannade därför i
allmänhet snart. 1892 bedrefvo endast två universitet
(Chicago och Wisconsins statsuniversitet) university
extension. Men rörelsen fick ny fart, och 1913 hade
i Förenta staterna ett femtiotal universitet och
högskolor anslutit sig till densamma, som af många
af dem bedrifves efter en synnerligen omfattande
plan. Flera af de större universiteten ha särskilda
departement eller sektioner för denna sida af sitt
arbete. Som ett belysande exempel kunna anföras
förhållandena vid statsuniversitetet i Wisconsin. Där
fanns 1913 en särskild Extension division, bestående
af 4 departement och sidoordnad med de vetenskapliga
fakulteterna. Extension departementen ha om hand
hvar sitt af följande områden: undervisning
per korrespondens, föreläsningsverksamhet,
diskussioner öfver aktuella frågor och slutligen
socialt upplysnings- och reformarbete. Departementen
äro i sin ordning uppdelade i under-afdelningar,
och de sysselsätta ett mycket stort antal fast
anställda personer. Departementet för undervisning
per korrespondens är sålunda efter ämnesgrupper
uppdeladt i 29 af delningar, som sysselsätta 31
lärare h. o. h. och 35 delvis. Departementet för
socialt upplysnings- och reformarbete är fördeladt på
5 byråer: en kommunal upplysningsbyrå, ©n byrå för
anordnande af lämpliga medborgerliga möteslokaler
i kommunerna, en för undervisning i hygien,
en för höjandet af musiklifvet i kommunerna och
slutligen en för all slags åskådningsundervisning. -
I Tyskland ha vid Jenas universitet sedan 1889
efter engelsk-amerikanskt mönster anställts årliga
"sommarkurser" (i aug.), hvilka dock äro afsedda
företrädesvis för lärare och lärarinnor och sålunda
kunna betraktas som fortsättningskurser. Exemplet
följdes vid andra tyska universitet, antingen för
vissa ämnen, såsom socialvetenskap (Halle, Berlin),
arkeologi (Miin-chen, Bonn), geografi (München),
eller i ett flertal (Greifswald). Kurser, till
sitt syfte mera motsvarande de engelska, började
emellertid anordnas i midten af 1890-talet och
ha sedermera hållits vid så godt som alla tyska
högskolor. 1899 gjordes en sammanslutning af alla
för folkbildningsarbetet intresserade högskollärare
(Yerein fur volkstiim-liche kurse von hochschullehrern
des Deutschen reichs), som har blifvit centrum för
universitets-utvidgningsarbetet i Tyskland. Föreläsare
tagas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
