formade stenblock. Endast mindre vattendrag finnas, hvilka flyta dels till Victoria Njansa (Simiju), dels till Tanganjika genom Mlagarassi eller försvinna i stäpptrakterna österut. Klimatet med sina hastiga ombyten af värme om dagarna och kyla-om nätterna f or dragés ej af européerna, och äfven araberna trotsa det ogärna. Skogarna innehålla en mängd fruktbärande träd, och araberna, som bosatt sig i den centrala delen af landet, ha infört flera slags sydfrukter. Kis, batater, maniok, bomull, tobak odlas allmänt; indigo växer i vildt tillstånd. Endast araberna odla hvete. Den till bantunegrerna hörande inhemska befolkningen, wa-njamvesi, det allmänna namn, under hvilket man innefattar de olika stammarna, står sedan lång tid tillbaka i förbindelse med araberna och höjer sig därför i civilisation öfver sina grannar. Dock fort-lefver den gamla seden att tatuera sig, vanligen med raka skåror på panna och kinder, svarta hos männen, blå hos kvinnorna. Män och kvinnor bära kläder af beredda djurskinn eller af tyg från kusten. Wanjamvesierna tala samma språk, men skillnaden mellan dialekterna är mycket stor. - U. omnämnes af portugiserna och Pigafetta på 1500-talet under namnet Monemudsji (månlandet?). På d'Anvilles karta öfver Afrika 1749 figurerar namnet Mano-Emugi som benämning på ett rike i närheten af Sansibar. Därefter tycks namnet ha blifvit bortglömdt, tills missionären Erhardt 1854 gaf det en plats på sin karta öfver det inre Afrika. De européer, som först besökte landet, voro Burton och Speke, 1857. Det var då deladt mellan en mängd sinsemellan fientliga höfdingar. Yid Stanleys första besök i U. 1871 voro araberna, som från Sansibar inkommit i landet för att röfva slafvar, de härskande, men sedan reste sig infödingarna och bildade under Mirambo, som från simpel bärare svingat sig upp till höfding, ett eget rike, hvilket dock gick under efter hans död, 1885. 1890 kom det under Tyska Öst-Afrika, och hufvudstaden Tabora fick tysk garnison. (E. A-t.) Unjanjembe, land i det forna Tyska Öst-Afrika. Se Unjamvesi. Unjoro, landskap. Se Njoro. Unker, zool. Se Amfibier, sp. 833. Unkiar-Skelesi (turk. Hunkiar-iskele-si, af turk. iskele, it. scala, landningsplats), en på Bosporens asiatiska strand belägen ort, en af de skönaste i Konstantinopels omgifningar. Anlöpningsplats för ångbåtarna. Vackert slott, "Beikospalatset", i röd och hvit marmor. Pappersbruk och tryckeri, h. o. h. af marmor, byggdt af Selim III. I U. afslöts 8 juli 1833 ett fördrag emellan Porten och Kyssland (se d. o., sp. 1471). Unktion (lat. unctio), smörjelse, smörjning. Jfr Sista smörjelsen. Unkulunkulu, gudomlighet. Se Kaffrer, sp. 546. Unman. 1. Gustaf Arnold U., sjukgymnast, f. 22 jan. 1840 i Stockholm, d. där 1 dec. 1917, blef 1858 student i Uppsala, genomgick 1858-61 Gymnastiska centralinstitutet, var där under tio år lärare, praktiserade sedan som sjukgymnast i utlandet, återkom 1887 till Stockholm och upprättade där ett gymnastikinstitut, där en mängd elever fick sin utbildning. 1890 fick han professors n. h. o. v. U. utgaf Kort handledning i sjukgymnastik (1894). -- 2. Johan August U., den föregåendes broder, samlare, donator, f. 12 mars 1843 i Stockholm, d. där 31 dec. 1913, egnade sig åt affärer och var länge bosatt i Köpenhamn. Sedan han återkommit till Stockholm, sammanbragte han under många år med stor flit och insikt en rikhaltig samling af Stockholmiana (böcker, tidningsurklipp, planscher, skriftliga uppteckningar), som han donerade till Stockholms stads arkiv. Af sin till 800,000 kr. uppgående förmögenhet testamenterade han 250,000 kr. till Samfundet S:t Erik (se d. o.). U. författade åtskilliga uppsatser i detta samfunds "Årsbok" samt artiklar i huvudstadspressen rörande Stockholm. Unn (isl. unnr, "bölja"), nord. myt., var namnet på en af hafsguden Ägirs nio döttrar. Th. W.* Unna, flod i Bosnien, biflod fr. h. till Save, uppstår på nordvästra sluttningen af Dinariska alperna genom föreningen af flera bäckar, flyter i nordlig riktning nära Bosniens gräns mot Kroatien-Slavo-nien, därefter mot n. n. v. och slutligen mot n. ö. och ö. samt bildar nedanför Novi gräns mellan Bosnien och Kroatien-Slavonien. Längd 293 km., flodområde 11,476 kvkm. Unna, stad i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen). 16,324 inv. (1905). Bergsbruk, järnindustri. I närheten ligga Stenkolsgrufvor samt den störa salinen Königsborn, som lämnar omkr. 1,600 ton salt årligen. U. var fordom hansestad. Unna [orn-], Paul Gerson, tysk hudläkare, f. 8 sept. 1850, var från 1878 titulär professor, praktiserande läkare i sin fädernestad Hamburg, där han sedermera uteslutande egnat sig åt hudsjukdomarna. Ehuru endast privat läkare utan officiell ställning, har U. gjort sig känd som en af samtidens förnämsta på sitt område. Till hans privatklinik i Hamburg ha icke allenast patienter från in- och utlandet strömmat, utan läkare från hela världen för vidare utbildning, sedan U. genom sitt lefvande intresse för vetenskapen och med stora personliga uppoffringar gjort denna klinik till ett betydande vetenskapligt centrum. U. har utöfvat en oerhördt omfattande författarverksamhet inom alla grenar af sin vetenskap, och många af hans arbeten äro verkligt banbrytande och epokgörande. De flesta af dem äro offentliggjorda i tidskriften "Monatshefte fur praktische dermatologie", som han 1882 började utge och som fortfarande under hans ledning intar en rangställning bland hithörande facktidskrifter. L. Mbg. Unnaryd. Se Norra Unnaryd och Södra U n nar y d. Om de båda socknarnas natur och folk se N. G. Djurklou, "Unnarsboarnes seder och lif" (1874). Unne (Unni), ärkebiskop af Hamburg-Bremen, d. i Birka i Sverige 17 sept. 936, efterträdde omkr. 918 Keginward på ärkebiskopsstolen. Han skildras som liten till växten, men modig och oförfärad. Då tyske konungen Henrik I, till hvilken