- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1163-1164

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sidorna hos den uppfostrade personligheten (uppfostrans föremål) och därmed om momenten i uppfostrans ändamål. Med hänsyn härtill kan uppfostran indelas i: 1. fysisk uppfostran, som afser kroppens sunda utveckling genom vistelse, så vidt möjligt, i frisk luft, regelbundet intagande af närande föda, renlighet, utvecklande kroppsrörelser (kroppsarbete, vandringar, gymnastik och idrott) samt sömn och hvila på rätta tider; 2. intellektuell uppfostran, som genom undervisning och öfningar utvecklar sinnena, iakttagelseförmågan, minnet, fantasien och förståndet samt bibringar kunskaper och möjliggör bildandet af grundade åsikter; 3. estetisk uppfostran, som genom att bereda tillfälle att njuta af naturskönheten och konsten väcker och utvecklar de estetiska känslorna och förstärker dem genom anlagen motsvarande öfningar i estetisk produktion; 4. moralisk uppfostran, som framför allt genom föredömen (verkliga eller föreställda) stärker de sedliga, rättsliga och religiösa motiven och särskildt genom vanans makt ger viljan rätt riktning och bringar den att handla efter grundsatser, i början ålagda genom befallningar, men småningom i allt större utsträckning valda med frihet och erkändt ansvar. Att för uppfostrans skull söka isolera barnet och den unge, såsom Rousseau tillrådde, är lika onaturligt som oändamålsenligt, då det gäller att utveckla en samhällsvarelse sådan som människan. Ju intimare det goda samlifvet med kamrater och äldre är, i hvilket barnet och den unge tillbringa sina dagar, desto bättre främjas deras utveckling. Det goda hemmet har alltid en större uppfostrande makt, särskildt i moraliskt och estetiskt hänseende, än skolan därigenom, att beröringen med de äldre där kan vara mångsidigare och gälla fler af dagens timmar än skollifvet. Försvagande af hemlifvet är därför en af de allvarligaste farorna för uppfostran. Uppfostrans historia bestämmes i allmänhet af den allmänna samhällsutvecklingen. På folkens naturstadium, då familjen och sedan öfver densamma släkten voro de enda utvecklade samhällsformerna, förekom naturligtvis endast hemuppfostran. Barnen och de unge inöfvades småningom att i mån af sina krafter deltaga i göromålen. På den lägsta ståndpunkten, å hvilken en del af jakt och fiske lefvande nomadfolk ännu kvarstår, förekom ingen moralisk uppfostran. Först med åkerbrukets uppkomst och särskildt med krigens tyckes behof vet däraf på allvar ha gjort sig gällande, såsom hos våra nordiska förfäder under den tid, hvars förhållanden vi känna genom de på Island upptecknade nordiska sagorna. De små barnens uppfostran leddes af modern, som bland nordborna hade en mycket aktad ställning. Gossen togs sedan om hand af fadern eller sändes i en s. k. fostres (fosterfaders) vård för att fostras under dennes strängare ledning. -- Hos de gamle egypterna erhöll endast prästkasten en högre intellektuell uppfostran; de öfriga fingo endast lära sig faderns yrke, förutom att de i viss mån erhöllo en religiös uppfostran. -- Hos judarna förekom under tiden före babyloniska fångenskapen endast hemuppfostran, och denna var framför allt moralisk och religiös. Människoidealet var för de gamle judarna den fromme och laglydige, och därtill sökte man uppfostra sina barn med allvar och stränghet, bl. a. genom flitigt bruk af kroppslig aga. Gossarna lärde läsa och skrifva samt deltogo tidigt i faderns arbete; flickorna öfvades i de husliga sysslorna. Genom berättelser om sitt folks historia ingöts hos dem nationell anda. För gossarna förekommo ock kroppsöfningar, men kroppslig undermålighet fick icke som hos grekerna och romarna leda till något barns utsättande för att omkomma. Under de 70 år, som babyloniska fångenskapen varade, förändrades i hög grad den judiska nationalkaraktären. Profetismen slocknade; de skriftlärde, som kände förfädernas öden och visdom och som kunde inviga i de monoteismens principer, hvilkas öfvergifvande vållat den djupa nationella olyckan, blefvo nu folkets ledare; i samband därmed tillmättes folkundervisningen en helt annan betydelse än förut. Omedelbart efter hemkomsten från fångenskapen upprättade Esra på bestämda dagar bibelförklaringar, som alltsedan bibehållits i synagogorna. Men då barnundervisningen ännu öfverlämnades åt de okunniga föräldrarnas godtycke, stod folkbildningen lågt, ehuru bland de skriftlärde utvecklades en hög bildning, som sträckte sig äfven till den grekiska vetenskapen och gaf upphof till en originell judisk filosofi. En farisé upprättade slutligen en barnskola i Jerusalem; rundtom i städerna upprättades skolor för den vuxna ungdomen, och slutligen under 1:a årh. e. Kr. upprättades obligatoriska folkskolor. Vid hot om exkommunikation ålades hvarje stad att upprätta sådana skolor; var församlingen för fattig för att bygga särskildt skolhus, fick synagogan användas äfven för barnaundervisningen. Af en lärare fick ej fler än 25 barn undervisas; öfverskreds detta antal, måste en biträdande lärare tillsättas, och uppgick barnantalet till 40, skulle två skolmästare förordnas. Skolornas lärare åtnjöto det högsta anseende, och Talmud föreskref, att man skulle bistå sin lärare framför sin fader, ty den förre förberedde sina lärjungar för det eviga lifvet, under det fadern gett sitt barn endast det jordiska lifvet. Innehållet i denna skolundervisning var nästan uteslutande religiöst. Man studerade bibeln och den oskrifna lag, som muntligen af Gud getts åt Mose och genom traditionen fortplantats. På det högsta skolstadiet fingo lärjungarna framställa egna tolkningsförsök samt göra invändningar och frågor, som läraren hade att besvara. Äfven några elementära kunskaper i naturlära och medicin inhämtades, och utförligare studerades geometri och aritmetik på grund af dess oumbärlighet för upprättandet af den judiska kalendern. Judarnas omsorger om skolundervisning voro ett led i deras sträfvan att bevara sin nationalitet och sin religion, sedan de förlorat sin politiska själfständighet och Jerusalems tempel förstörts. -- Indiens nationella uppfostran var lika utprägladt religiös som judarnes. Men den kom egentligen endast prästkasten till del, ehuru med viss begränsning äfven krigarnas och köpmännens kaster. Under det att den europeiska uppfostran sätter högsta möjliga utveckling af individens anlag som sitt mål, medförde den indiska panteismen en asketisk lifsuppfattning, enligt hvilken uppfostran tvärtom har att undertrycka människans naturliga krafter och så vidt möjligt utplåna hennes individualitet. Häri gjordes ingen förändring genom den buddistiska reformationen, hvilken var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 31 21:56:26 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free